Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan av Dai Si Jie

Tid: åren strax efter Maos kulturrevolution- (1971.) Plats- en by långt ute på Kinas landsbygd
Huvudpersoner: författaren och hans vän Luo

Bakgrunden :(enligt författaren)
I slutet av 1968 lanserade Mao en dag en kampanj som skulle förändra landet till grunden. Universiteten stängdes och de unga intellektuella (dvs de elever som gått ut gymnasiet), skickades ut på landsbygden för att "omskolas av de fattiga bönderna".

Konceptet känns igen- och det var här som Pol Pot fick sin inspiration till det som kom att bli det fasansfulla "killing fields".

Till byn kommer alltså författar-egot och hans vän Luo- med sig har de bland annat en fiol- här ett utdrag ur boken:

"Ni ska få höra en sonat av Mozart" förklarade Luo. "Vad är en sonat för något?" frågade ledaren mig misstänksamt. "Jag vet inte" stammade jag. "Något västerländskt påhitt." En sång?" "Mer eller mindre", svarade jag undvikande. Genast blev ledarens blick vaksam som hos en god kommunist och hans röst var fientlig: "Vad heter den, din sång?" "Det liknar en sång, men det är en sonat" "Jag frågar dig vad den heter!" skrek han och såg mig stint i ögonen.--- "Mozart" sa jag tveksamt. "Mozart vad då?" "Mozart tänker på ordförande Mao", fyllde Luo i i mitt ställe.
Vilken djärvhet! Men den hade effekt, som om ledaren hade hört något mirakulöst blev hans hotfulla ansikte genast mildare. Hans ögon smalnade i ett stort, lycksaligt leende. "Mozart tänker alltid på ordförande Mao", sa han. "Javisst, alltid", instämde Luo.

I byn finns en annan "utskickad" intellektuell (kallad glasögonormen)- han har lyckats smuggla in en hel koffert med klassisk västerländsk litteratur. Berättaren och Luo lyckas komma över denna skatt och så kan de "berätta böcker... "

Boken är både rolig och sorglig- och den känns mycket viktig. Jag rekommenderar den å det varmaste. En verklig liten pärla!