lördag 3 oktober 2009

Några korta tankar om Agneta Pleijels "Syster och bror"


Jag har boken till låns från biblioteket- det gör att jag känt en viss stress vid läsningen vilket är mycket synd förAgneta Pleijel är en författarinna jag håller högt.
-
"Syster och bror" avslutar Pleijels familjekrönika i tre delar (den som inleddes med "Vindspejare" ).
-
Jag är mycket imponerad av Pleijels senaste bok- hon kan konsten att göra sina karaktärer mycket levande- och dessutom får vi en synnerligen intressant och ingående skildring av samtidshistoria. Med sitt poetiska språk skildrar hon syskonen Albert och Helena och deras föräldrar Isaac och Lina- Albert föds med ett svårt handikapp- han är dövstum. Han får tillbringa en stor del av sin uppväxt på Manilla-skolan. Både Albert och Helena måste brottas med stora svårigheter under sina liv- och de kommer att stå varandra mycket nära.
-
Jag tycker också väldigt mycket om Agneta Pleijels egna reflektioner över familjen och de rötter man har och hur de hålls samman.
-
"Man kan i bästa fall ha levande kontakt med fem generationer. Man ser sig i mitten och minns sin farfar eller mormor. Man kan lära känna sina barnbarn. Så färdas minnet genom tiden, liksom i femtalsformationer.
Tre generationer före individen:dimma och ogripbarhet. Tre generationer efter:de oföddas territorium. De som dog innan vi föddes har inga känslor för oss. Det är också svårt att hysa hetare känslor för de okända som ska födas efter oss. Men kanske har de döda och de ofödda en gemensam mötesplats i oss? Ibland tänker jag så. Att det förflutna vill något."
-
"Syster och bror" blir nog en bok som jag kommer att investera i- då kan jag ta fram den när jag vill och njuta av Agneta Pleijels målande och vackra språk.

Inga kommentarer: