Stjärnorna bleknar av Karl Bjarnhof

Det handlar om att mista synen och det handlar om en ung pojke som växer upp i en mycket oförstående och ofta grym miljö. Karl Bjarnhof blev blind vid 20 års ålder- detta är en självbiografisk roman om en svår tid i hans liv.

"Stjärnorna bleknar" kom ut år 1957 och har sedan dess översatts till över 12 språk. Det förstår man när man läser för det är en mycket vacker, sorglig men samtidig hoppfull berättelse.

Vejle, en liten stad på Jylland, är den plats där Bjarnhof tillbringade sina första år. Liten stad- lågt i taket och ingen förstår den lille pojken som börjar få svårt att urskilja världens konturer. I hemmet, som är fattigt, och med två föräldrar som inte trivs tillsammans kan man inte ta till sig pojkens problem och man slår ifrån sig. "Det blir nog bra". Barnen på gården är grymma och elaka som barn ofta är- öknamnen haglar och pojken får inte vara med i lekarna. I skolan tycker lärarna att han är lat och han pratar (för att fråga vad som står på svarta tavlan)- här får pojken dessutom stryk av en särskilt oförstående matematiklärare. Ortens läkare tror att pojken "gör sig till" och så skickas han hem igen utan åtgärd. När en specialist i Köpenhamn till slut anlitas är det för sent- synen går inte att rädda trots operation.

En av de få människor som pojken kan ty sig till och känna sig älskad av är systern, Kirstine.

" Trods alt var det lykkens tid. Den kom susende ned over os, lykken, med alle vinde. Fra nord og syd og öst og vest blaeste det med lun lykke. En dag kom min söster susende. Hun kom på cykel ned ad Horsens landvej med et vejr i kjolen og et vejr i håret. Hun havde en veninde med og var fremmed og genert, da det kom til stykket. Men hun havde sine brune öjen og bare arme med smilehuller i albuerne. Det havde jeg ikke husket.- Min söster havde smilehuller i albuerne. Men vi stod og vidste ikke, hvad vi skulle sige til hinanden."

Räddningen i pojkens tillvaro blir musiken- och föräldrarna gör så småningom vad de kan för att hjälpa till- man köper först en gitarr, sedan en fiol och så småningom också ett piano. En kantorsutbildning kanske kan bli vägen till en möjlig försörjning så småningom.

Boken handlar inte bara om den unge Bjarnhof- den handlar också om livet utanför- om grannarna- om farmor som kommer farande från Småland för "nu ska hon dö". Den handlar om stackars utvecklingsstörde Anders som bara vill leka häst och som går omkring med röda tömmar i bakfickan- tömmar som sedan kommer att användas på ett så tragiskt sätt. Den handlar om flickorna på "L. Podes hjem for blinde kvinder".

"Stjärnorna bleknar" är en roman som har ständig aktualitet och den borde inte få vara bortglömd. Idag hittar man boken enbart på antikvariat och på några få biblioteksmagasin som likt ostron måste "bändas upp" för att man ska få tag på pärlan.

"Skovene i syd og skovene i nord stod og var lysebrune af knopskael, som skulle briste i morgon eller i övermorgen. Inden en uge ville hvert trae stå grönt.- Solguld i vandet og forude og solguld hen over de brune knoppende skove. Og vi havde stadig bredderne så naer, at jeg kunde se huse nu og da. Og en stump grön eng nu og da. Og igen et hus. Og nye skove- skove jeg aldrig havde gået i og måske aldrig skulle komme til at gå i. Men omsider drog de sig tilbage, bredderne. Först den ene, så den anden. De åbnede sig endelig som et par arme, der havde holdt mig fast, holdt mig fangen. De åbnede sig og gav mig fri.
- Ja, så i Jesu navn, sagde min mor. - Jeg synes allerede det bliver köligt....
Mågerne fulgte os på vej- og ternerne.
De hvide terner."