Poeternas dryck par préférence- absint- även kallad "den gröna fen" och här förevigad av den franske konstnären Albert Maignan (1845-1908)
och av
Viktor Oliva (1861-1928)
Alkoholstark och grön (men den blev vitaktig efter utspädning).
"After the first glass you see things as you wish they were.
After the second, you see things as they are not.
Finally you see things as they really are,
and that is the most horrible thing in the world."
(Dessa rader tillskrivs Oscar Wilde).
En annan känd absintdrinkare var vår egen August Strindberg:
Solnedgång på havet
Jag ligger på kabelgattetrökande "Fem blå bröder"
och tänker på intet.
Havet är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som chlormagnesium
och saltare än chlornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast havet,
och absint!
O du gröna absinthav,
o du stilla absintglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över en artikel i
Revue des deux Mondes!
Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.
Här kan man läsa och lära det mesta om denna gröna och farliga dryck.
3 kommentarer:
Den gröna ön... läste jag först.
hade tänkt smaka absint någon gång för att se om det kanske skulle hända något. jag kanske skulle börja skriva centrallyrik? eller kanske snarare något experimentellt?
Hannele: :-)
Mrs C: Jag har också varit inne på den idén. Man vet inte vad som kan hända om man ger sig hän åt absinten- och den är inte förbjuden i Sverige (i motsats till en hel del andra länder)- jag ska nog fråga nästa gång jag besöker "bolaget".
Skicka en kommentar