En väldigt gammal bok

Ja inte just den på bilden men väl Karl-Emil Franzos novellsamling "Från halv-asien" som jag läste lite i på biblioteket idag (den är så gammal att den måste stanna kvar där). Boken som jag andaktsfullt bläddrade i var tryckt 1881 och med tämligen lövtunna sidor. Den måste vara en av mycket få exemplar av den här författarens verk i svensk översättning. Jag önskar att någon ville förbarma sig och ge ut lite nytt av den här mannen för han verkar vara mycket läsvärd.

-

Nio noveller innehöll samlingen:

-

1. Upproret i Wolowce

2. Byfogden i Biala

3. Schiller i Barnow

4. En judisk folkdomstol

5. Snapsgreven

6. Byfogden Jancu

7. De "nödtvungne"

8. Den vilda starosten och den sköna Jutta

9. Farbror Bernhard

alla dessa korta stycken är "kulturbilder från östra Europa, Ryssland, Galizien, Rumänien och Bukowina".

-

Jag hann att skriva ner några rader från de två noveller som intresserade mig mest.

" Det finns in alles fem exemplar, tyska som polska, i den lilla staden. I det enda biblioteket, som tillhör dominikanerna, finns visserligen intet. Men det har sina goda grunder. För det första var Schiller ingen katolik. För det andra äro "Die Räuber" som bekant mycket omoraliska. För det tredje finnes ingen god polsk översättning. Och för det fjärde kunna de fleste klosterbröder icke läsa." (Från novellen "Schiller i Barnow")

-

"Det är ett sorgligt land, landet Podolien, till och med våren kommer sent till den stora slätten. Men som våren verkligen är en glädjebringande tröstare så förklarar hon och övergjuter med glans framför allt det som mest behöver hennes tröst: den öde, bruna heden vilken nu är berövad sin vita glittrande vinterkappa och ånyo i sin förfärande tomhet ligger utsträckt framför Gud "som en tiggarhand". Men våren löser från hennes skuldror den gamla klädnadens lumpor och insveper henne i späd grönska och hedblomster och fröjdar hennes armod med brokiga fjärilar och lärksång. Nästan rörande vilar våren över den podoliska heden. Det är som smöge sig ett leende av glädje över ett sorgefullt ansikte."

-

(Från "Den vilde starotsen och den sköna Jutta")