En dag som denna...

när små ilskna iskristaller piskar mot kinderna och när mörkret sänker sig redan klockan halv fyra... ja... då känns det trösterikt att tänka på ett blommande äppelträd och att någonstans i allt detta kalla och mörka finns det faktiskt ett frö till en ny vår... och jag läser en av Rolf Jacobsens många undersköna dikter...
-
When the apple tree blooms,
the moon comes often like a blossom,
paler than any of them,
shining over the tree.
-
It is the ghost of the summer,
the white sister of the blossoms who returns
to drop in on us,
and radiate peace with her hands
so that you shouldn't feel too bad when the hard times come.
For the Earth itself is a blossom, she says,
on the star tree,
pale with luminous
ocean leaves.
-
Rolf Jacobsen