Somliga gillar poesi

Det kan knappast sägas bättre....

Somliga gillar poesi

Somliga,
alltså inte alla.
Inte ens de flesta, bara ett mindretal.
Om man inte räknar skolorna där de måste,
och poeterna själva,
så går det väl två såna på tusen.
-
Gillar-
men gillar gör man också makaronibuljong,
man gillar komplimanger och blått,
man gillar sin gamla sjal,
man gillar att hålla på sitt,
man gillar att klappa hunden.
-
Poesi-
fast vad är poesi för nånting.
Månget vingligt svar
har getts på den frågan.
Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,
som i ett räddande räcke.
-
Ur diktsamlingen "Nära ögat" av Wislawa Szymborska (översättning Anders Bodegård).
Mitt exemplar av boken är ett av många fynd på Bibliotekets vänners utförsäljning här på ortens bibliotek för några veckor sedan.

En bok om döden

Jag har läst "Avled stilla" av Simone de Beauvoir. Hela tiden har jag några rader ur en dikt av Tomas Tranströmer surrande i huvudet på mig:
-







---

"Mitt i livet händer det att döden kommer

och tar mått på människan.

Det besöket glöms och livet fortsätter.

Men kostymen sys i det tysta"

-

Simone de Beauvoir skriver om sin mors död i cancer. Hur Simone och systern Poupette får stå vid sidan av och se hur modern långsamt tynar bort- dag för dag ofta under svåra plågor. (Boken är skriven 1964 och den palliativa vård som kan ges idag fanns inte då). Simone har konstant dåligt samvete- modern får aldrig veta sanningen om sin sjukdom- vad är rätt och vad är fel? Ska man berätta allt för den sjukdomsdrabbade? Är det bäst att tiga? Ska man operera fastän det bara förlänger och drar ut på plågan? Hur ska man förhålla sig till döden? Boken är mycket intressant och då menar jag på det filosofiska planet- den är givetvis också tung att läsa eftersom den innehåller så mycket mänskligt lidande.

-

Jag delar inte Simone de Beauvoirs syn på döden. Så här säger hon t ex: " Det finns ingen naturlig död: ingenting som händer en människa är någonsin naturligt, eftersom hennes närvaro sätter hela världen ifråga. Alla människor är dödliga, men för varje människa är döden en olyckshändelse och- och även om den är väntad och motsedd med resignation- ett otillbörligt våld."

-

Jag tror att vi människor gör mycket klokt i att bekanta oss med döden - den är oundviklig. Kostymen har redan mätts upp. Det vi kan göra är att utnyttja tiden vi har till vårt förfogande så att vi kan känna att vi levat på ett så gott sätt som möjligt. (ja, det må låta klichéartat men vad annat kan vi människor sträva efter?)

Jag kan dock känna igen en del beskrivningar på sjukvårdsapparaten (och de håller jag med om) "Man fastnar i ett kuggverk, man är maktlös inför specialisternas diagnoser, prognoser, beslut. Patienten har blivit deras egendom: försök bara ta den ifrån dem"

-

Till slut kan jag enas med Simone de Beauvoir i följande: "Antingen man föreställer sig odödlighet såsom himmelsk eller jordisk förmår den inte trösta den som älskar livet och måste dö".

Nelly Sachs: Samlade dikter

Fotot av Nelly Sachs är från 1910. Ögonen är själens spegel .... det går nästan att "läsa" fotot, tycker jag.....

-

Jag är mitt uppe i läsningen av Nelly Sachs samlade dikter (översatta av Rolf Moberg)- det kommer att ta sin tid för detta är poesi som är svår, stundom tung och som kräver många tankar. Döden är så gott som alltid närvarande. I förordet till diktsamlingen (skrivet av Gunnar T Hansson) läser jag också att "förintelsen" är Nelly Sachs stora och enda tema.

----- ----- -----

-

"O skorstenarna!

Frihetsvägar för Jeremias och Jobs stoft-

Vem tänkte ut er och byggde sten för sten

Vägen för flyktingar av rök? (från "O skorstenarna i diktsamlingen "I dödens boningar")

Från diktsamlingen "Flykt och förvandling" :

-

VITA ORM

vintergata

vinge i graniten

rosa vemod i isblocket

spärrzoner runt hemligheten

hjärtklappningsmil av försvinnande

vindkedjor hänger på hemlängtan

flammande vredesgranat-

-

Och snäckan

med gudstidens tickande packning.

-

Jag saknar Jolo.....

Från biblioteket lånade jag en bok av Jan Olof Olsson- "Mina städer", utgiven 1991 - urvalet är gjort av Carl Olov Sommar.

Jolo var en gudabenådad journalist och författare. Han skrev med en mycket speciell och fin humor. Nyfiken var han och han kunde få fram både atmosfär och känsla... så som inte någon annan. Hans böcker om Irland och England t ex är obetalbart roliga och iakttagande.

"Irland, den omöjliga ön" precis som "Drottningens England" skrev han tillsammans med hustrun Margareta Sjögren. Jag har läst båda böckerna så många gånger....

Carl Olov Sommar skriver om Jolo bland annat att han var en alldeles utomordentlig skildrare av städer- städers liv och städers stämningar. Han lyckades alltid fånga platsens själ!

I boken om Jolos städer finns det att välja på- Stockholm, Köpenhamn, Leningrad.... Helsingfors, München och mycket annat......

Här skriver han om Belfast på typiskt Jolo-vis

" Staden Belfast är på väg att bli den märkvärdigaste stad jag vet. Det har varit den enda stad jag varit i som jag aldrig kunnat komma ihåg något från. Jag har en utomordentlig förkärlek för tråkiga och trista städer, och bryr mig inte om pittoreska städer, så att jat till exempel tycker Chicago är trevligare än Nürnberg, Manchester eller till och med Birmingham är roligare än München och Gävle kuligare än Mariefred, och så vidare. Från dessa städer minns jag alltid gathörn, torg , fasader, näringsställen, lokaler och människor. Jag har gått och skrytsamt inbillat mig: det finns inte en stad så tråkig att jag inte kan minnas den efteråt. Men Belfast har knäckt mig."

Det är trist att veta att Jolos penna slutade skriva år 1974. Då gäller det att ta väl vara på de fina berättelser som finns kvar- jag läser och minns med stor nostalgi......

Tema-trio barndomsskildringar

Lyrans tema-trio denna vecka handlar om barndomsskildringar.

Jag börjar med:
1. Tora Dahls "svit" (hela åtta böcker, tror jag att det är) om flickan Gunborg som är trolovningsbarn och först växer upp i fosterhem- (Gunborg är egentligen Tora själv). Jag slukade de här böckerna för många år sedan. Jag har bara en av dem i min egen hylla "I främmande land"- tredje delen -och i den är Gunborg åtta år gammal. Jag tycker så mycket om de här böckerna om Gunborg- de är så innerligt och fint skrivna. "Hon satt i hagen och läste, eller klättrade upp i berget för att få vara ensam, och om kvällarna satt hon på sin stol vid bordet med huvudet stött i händerna och ögonen i boken."
-
2. Harper Lee med "To Kill a Mockingbird". Historien om Scout, hennes bror Jem och pappa Atticus. En barndom i södern (Alabama) på 1930-talet. Hur en liten flicka lär sig förstå världen genom sin kloke far och genom bara att iaktta... en helt underbar bok som också blivit film (och en film som man kan se om många gånger med Gregory Peck i huvudrollen som den sympatiske Atticus.)
-
3. "Jag, Ljung och Medardus" av Hjalmar Bergman. Högt älskad av mig- högläst av "fröken" Gunnel när jag gick i femte klass. Jag glömmer det aldrig. Boken handlar om pojken Love och hans kamrater som givetvis bor i Wadköping. Det är både roligt och tragiskt. En härlig blandning.
"Vad i all sin dar gör Love? "Låt honom vara. Han ber för direktören. Å tänk, å tänk, mumlade flickan. Hon hämtade husan, husan hämtade hushållerskan. Där stodo de alla tre i dörröppningen och jag hörde dem snyta sig och prassla med sina förkläden. Jag var brännhet av skam och vämjelse. Jag skulle ha velat rusa upp och slå dem, men kände mig fastlåst vid pallen. Likvisst var jag inte någon hycklare. Jag mumlade allt starkare och starkare: Vem fan tror på gud? Vem fan tror på gud? Eftersom jag höll munnen hårt inpressad i pallhålet blev det i alla fall ett otydligt mummel. Kanske gjorde jag så med flit, i det jag både ville och icke ville avslöja mig. Något torde de dock ha uppfattat, ty jag hörde hushållerskan säga: "Så underligt han ber, stackars barn"

söndagsenkät från Snowflakes

Snowflakes har gjort en trevlig enkät denna söndag i juli- Här kommer mitt svar:

En författare som är värd mer uppmärksamhet: Eftersom jag precis läst ut en novellsamling av denna författare (som verkligen är så bra...) säger jag: Judith Hermann

En överskattad författare: Björn Ranelid (men det finns många som kan konkurrera här).

En lyckad filmatisering: (av en bok): Grapes of Wrath

En lyckad tv-serie: (baserad på en bok): Cranford (av Mrs Gaskell)

En bok jag lärt mig något av: Siddhartha av Hermann Hesse

En må bra-bok: Vilken diktsamling som helst av Werner Aspenström

En bok jag gärna ger bort till ett barn: Pippi Långstrump eller Lotta på Bråkmakaregatan(för att man får lov att vara olydig)

Av författarna som kommer till Internationell författarscen i höst är jag mest nyfiken på: Olga Tokarszuk

Viborgs sista dagar

Bilden blev inte så bra men boktiteln går i alla fall att läsa- "Viborgs sista dagar" tryckt och utgiven år 1940 (och jag hittade den på Bibliotekets vänners utförsäljning). Boken har många illustrationer- svåra att se på för de avbildar enorm förstörelse av en vacker stad med många gamla och anrika byggnader.

Om Viborg kan man läsa mera här.

-

Jag har varit i Viborg. Besöket varade cirka två timmar- det var år 1961, jag var elva år gammal och följde med mina föräldrar på en bussresa till dåvarande Leningrad. Efter en lång och vindlande färd längs smala grusvägar (och en lång väntan vid den sovjetiska tullen) kom vi så fram till den första staden på "den andra sidan".

-

Det Viborg vi fick se var smutsigt, nedslitet och ytterst deprimerande. Middag intogs på järnvägsstationen. Jag minns inte vad det var jag åt- troligen borstj med något mörkt bröd till. Med på resan var många finländare och jag tror att de flesta av dem hade haft sina hem i Karelen tidigare. En man ur gruppen avvek från det övriga resesällskapet så fort bussen stannade i Viborg- ingen visste vart han tog vägen- han återkom dock lagom i tid till avfärden mot Leningrad. "Var har du varit"? frågade min pappa. "Jo, jag ville se mig om i min gamla hemstad", svarade mannen- och så berättade han att han tagit en taxi till det hus han en gång lämnat- där bodde nu en rysk familj. Mannen knackade på och yttrade bara en enda mening "det här här mitt hus"- sedan tog han taxin tillbaka igen.

-

Jag glömmer aldrig den här mannen från Viborg- han symboliserar för mig allt de lidande som det Karelska folket fick utstå under både vinterkriget och fortsättningskriget.

-

Här några ord om boken: " vi få här en autentisk och möjligast noggrann skildring av Viborg under kriget. Författarna- följde dag för dag med sin hemstads öden och de förde bok över luftalarmen, bombardemangen och förödelsen.- Det hela blir en på samma gång imponerande och dyster beskrivning av den gamla Hansastadens öden från krigsutbrottet till den tunga marsdag, då Karelens fäste överlämnades åt fienden- i all sin saklighet en av de tungsintaste böckerna om vårt krig- samtidigt en av de värdefullaste" (Olof Enckell i Hufvudstadsbladet).

-

Eeva Kilpi har också skrivit om denna svåra tid i Finlands historia:

Vinterkrigets tid: barndomsminnen (1990) (Talvisodan aika)
Längtans tid (1991) (Välirauha, ikävöinnin aika)
Fortsättningskrigets tid (1995) (Jatkosodan aika)

En dikt en eftermiddag i juli...

Läser naturlyrik.....

"Jag tycker om att se

på de vanskötta gravarna,

hur sorgen gått

över bäcken in i träden,

hur tornseglarna,

hur den som går förbi, för sent,

hittar klockklangen bortvältrad,

graven tom."

Den mindre halvan av världen

"Den mindre halvan av världen" är namnet på en samling av 17 noveller (från Tyskland) som getts ut av Bokförlaget Tranan. (Det är också namnet på den sista novellen i boken- skriven av Alissa Walser).

-

Den här boken har jag lånat på biblioteket. De sjutton författarna är alla "moderna". Jag har ännu inte börjat läsa men har ögnat igenom förordet (skrivet av Lotta Lundberg). Jag citerar (och det är verkligen tänkvärt): " Novellerna i den här antologin är lyfta ur ett hav av god tysk litteratur." --- " För det är något besynnerligt med Sveriges relation till Tyskland. Mitt i Europa ligger EU:s största land som Sverige är ekonomiskt beroende av men hur många svenskar läste under året som gick en tysk författare? Tyskland översätter långt fler svenska författare än Sverige översätter tyska."

-

" Är det tyskarna som inte lyckas presentera sig själva som poeternas och filosofernas land längre, eller är det Sverige som vänder ryggen mot havet?"

-

Själv hade jag tyska som andra främmande språk en gång i tiden (1962 - då började jag klass 7 i grundskolan i Malmö). Tyskland ligger så nära Skåne- och det kändes inte bra att inte behärska tyska. Jag tycker att det är tråkigt att tysk litteratur verkar ha en så blygsam plats bland all annan litteratur här i Sverige. Jag ska göra vad jag kan för att bättra på min egen statistik vad gäller antalet lästa tyska författare/böcker.

-

German reading challenge

På Bokmosters blogg hittar jag "German Reading Challenge" och här kan man läsa mera om den. Denna utmaning kan jag givetvis inte låta bli att anta. Halva året har visserligen gått men jag ska läsa vad jag kan på tyska och även "fuska" och läsa tyskt på svenska. ( I utmaningen går det utmärkt att läsa tyska böcker på vilket språk det vara månde ,så vitt jag har förstått)
-
Ingeborg Bachmanns "Malina" har jag precis stoppat ner i beställningskorgen hos Adlibris- kanske blir det "Sämtliche Gedichte" också....

Judith Hermann- "Bara spöken"

Judith Hermann är en ung tysk författarinna. I min hand just nu har jag hennes bok "Nichts als Gespenster" (på svenska: "Bara spöken"- utgiven på Ordfront förlag).

-

"Nichts als Gespenster" är en samling noveller- och jag har ännu inte läst alla men jag är helt tagen av hur bra Judith Hermann skriver! Hon rör sig i olika miljöer- jag har nu avverkat Paris och Island- vad jag tycker speciellt mycket om är författarens iakttagelseförmåga... hennes känsla för tidens och rummets flyktighet.... det vilar en sorgsenhet över allt- en uppmaning att ta vara på stunden.... Jag tycker om allt... språk, handling, beskrivning, tankarna som väcks hos mig. Jag känner mig mycket hemma i den här världen. Att mötas- att skiljas- och kvar har man minnena (och det är väl gott så?).

-

Jag tackar Bokmoster som tipsade mig om denna fina författare!!

Tidningsdöden i USA

Nyheten att anrika Boston Globe är på fallrepet gör mig inte glad. Nu försöker i alla fall personalen att rädda tidningen och jag hoppas att de lyckas. "The Globe" är en bra tidning och jag saknar den mycket- söndagsvarianten alldeles speciellt- det var en tjock "j-l"- med massor av bilagor som lästes noggrant tillsammans med blaskigt kaffe och onyttiga "Dunkin' Donuts" (köpte man i dussinpack blev det billigt och extra fett och sött så klart).

Jag hittade en lista "100 New England Books"- man kan testa här hur många av dem man läst- (och ge betyg också.)

Poet i New York- Federico García Lorca

Bokförlaget Tranan har gett ut de dikter som Garcia Lorca skrev under sin vistelse i New York mellan 1929 och 1930. Som jag har förstått har de tidigare getts ut i Sverige men då i översättning av Artur Lundkvist. Nu kommer alltså en nyöversättning- av Marika Gedin.

-

Jag är mycket tacksam över att kunna ta del av denna produktion av intensiv och mycket berörande poesi. För Garcia Lorca måste det ha varit en stor omställning att komma från det tämligen stilla och lugna Andalusien till den stora metropolen New York. Det märks också på dikterna.... "Jag har sagt "en poet i New York- och jag borde ha sagt "New York i en poet, en poet som är jag" (citat från bokens baksida).

-

Garcia Lorca hann med en del utflykter också- han skriver från bland annat Havanna på Cuba och han diktar också om ensamheten i Vermont. Han hyllar Walt Whitman:

"Inte ett enda ögonblick, gamle vackre Walt Whitman

har jag slutat se ditt skägg fullt av fjärilar

eller dina manchesteraxlar slitna av månen

eller dina jungfruliga appolinska lår

eller din röst som är som en pelare av aska;

gamling, vacker som dimman."

-

Gryningen

"Gryningen i New York har

fyra pelare av dy

och en orkan av svarta druvor

som plaskar i de ruttna vattnen.

Gryningen i New York jämrar sig

längs de oändliga trapporna

och säker bland linjerna

efter liljor av tecknad ångest"

-

Garcia Lorca dog en våldsam död år 1936. Det dröjde länge innan hans verk fick ges ut i Spanien. Francotidens censur var hård (själv satte jag inte min fot i Spanien så länge Franco levde).

Federico Garcia Lorca- Leonard Cohen

Jag läser "Poet i New York" av Federico García Lorca....
Ingen kan få fram Lorcas intensitet bättre än Cohen.....

Tema-trio spänning

Ämnet för Lyrans tema-trio denna vecka är spänning:

Ibland överträffar verkligheten dikten - och två av min böcker i trion hämtar jag från just historiens stora smörgåsbord av "olidligt spännande händelser...."

1. Yngve Lyttkens har skrivit om flera svenska kriminalfall (mest känd är han säkert för "Yngsjömordet"). Mitt val blir "Dramat på Broxvik". "Aldrig har en rättssak så upptagit den svenska allmänheten som det s k dramat på Broxvik i slutet av 1890-talet". Kammarherre Evert Taube von Block på Broxvik insjuknade häftigt en novemberdag 1895 och dog efter ett par veckor. Han påstods ha blivit förgiftad av sin hustru- detta rykte spreds av framför allt en viss fröken Helga Fagersköld (hon vistades hösten 1895 på Broxvik). Lyttkens har gått igenom rättegångsprotokoll och många andra dokument- resultatet är en mycket spännande bok- mera spännande än vilken deckare som helst!

-

2. Som nummer två i min trio tar jag "Manhunt- the 12-day chase for Lincoln's Killer" av James L Swanson. Man får följa Booths flykt timme för timme - jakten på Booth var en av de absolut mest intensiva i USAs kriminalhistoria. Här engagerades både "Union cavalry" och poliser- detektiver.... på en jakt från Washingtons gator till Marylands sumpmarker. James L Swanson har skrivit en väldigt intensiv bok.

-

3. Till sist i trion- en Maria Lang. Jag tycker att "Farligt att förtära" platsar bra när det gäller mycket spännande läsning. Fyra mord och giftmord dessutom- cyankalium och arsenik. Jag minns att jag tyckte att boken var "jätteläbbig" när jag läste den för första gången. Jag gillar Maria Lang!

Böcker om rymdens män

Boken av Craig Nelson funderar jag på att beställa bara för att jag vill stilla min egen nyfikenhet. Vilka var de- de tre männen som jag alltså inte iddes sitta uppe för att titta på den där natten för 40 år sedan? Aldrin är svenskättling (från Värmland dessutom)- så mycket vet jag i alla fall.

Boken till höger är min alldeles egen- den såldes säkert i många exemplar när Gagarin besökte Malmö 1964- (författare: Wilfred Burchett och Anthony Purdy).Man kan bl a läsa att den första "Sputniken" skickades ut i rymden den 4 oktober 1957 för att följas av två till- sedan började man skicka upp hundar (Bjelanka och Pjestraja) (det blev flera hundar och kaniner också) "Sputnikarna" byttes ut mot "Lunikar"..... Gagarin gjorde sin rymdfärd den 12 april 1961 i Vostok.

Kosmounauter och astronauter.... dagen till ära

Jag växte upp mitt under rymdkapplöpningen. Det var sputnikar med eller utan apor och hundar som sköts upp titt som tätt. Så hände det till slut... man skickade ut en alldeles livs levande människa i rymden- Jurij Gagarin. Då blev det genast lite mera spännande. Gagarin besökte hemstaden Malmö år 1964- jag stod och trängdes för att få en skymt av honom på hans väg in till "Herr-Centrum" vid Triangeln. (Vem farao hade satt ihop Gagarins program- det kan man verkligen undra).

-

Den 20 juli år 1969 befann jag mig i Cork på Irland- och var totalt ointresserad av månfärder. (Pubar och irländskt öl var betydligt mera spännande).

En kvartett Olle Hedberg

En fyra Hedberg..... nu när jag ändå hade kameran framme så....

Inte vet jag om jag just nu känner för att läsa någon av de här böckerna- de får nog ligga till sig lite till ("Bekänna färg" kanske lockar lite mer än de andra- vi får se....

Blått i bokhyllan

Jag antar Snowflakes utmaning (eller uppmaning)- blå böcker:

-

Blå lyrik.... (Edfelts bok består dock av essäer) Gary Snyder, Britt G Hallqvist , Anna Achmatova, Emily Dickinson.

-

I högen bland annat Alexis de Tocquevilles "Demokrati i Amerika",
Joan Didions "The Year of Magical Thinking och Fatima Mernissis "Dreams of Trespass"

Överst: En kvindes kamp av Harry Söiberg- och den har jag inte läst- tryckt 1938. första meningen i boken :Nu kommer Elefanterna, nu kommer Elefanterna.. (låter nästan som en dålig vits- fast boken kan ju vara bra för det ), Elsa Gress: Fuglefri og fremmed- den har jag heller inte läst men jag har läst annat av Elsa Gress och hon är en (i mitt tycke) god författare. Ann Patchett: Truth and Beauty- om hennes vänskap med Lucy Grealy (den berörde mig djupt).

Bokomslaget till "Ahas Verus död" har just den där vackra klara blå färgen.... ," Stöveln i Ansiktet" (Augustsson/Hansén) handlar om George Orwell, The Housekeeper + the Professor av Ogawa (den tyckte jag verkligen om!) fast den går nog lite i lila... den lilla mörkblå boken i mitten är en lyrikbok- en rumänsk poet: Marin Sorescu "Stege till Himlen"

Dee Browns "Bury my heart at wounded knee" ligger överst och i mitten "The Limits of Power" av senator Eugene McCarthy (som ville bli demokraternas presidentkandidat år 1968- ivrigt påhejad av mig... fast inte hjälpte det... :-)

Noveller, noveller, noveller.....

Ett ganska stort antal novellsamlingar pockar på min uppmärksamhet just nu.... först ut är Mavis Gallants "Selected Stories"- läs här om bokförlaget Atlas planer vad gäller just Mavis Gallant- med både intervju och högläsning!
-

På min läsväntelista har jag också "The Collected Stories of Katherine Mansfield"- en nostalgitripp i vissa fall för mig- jag läste en hel del av Mansfields noveller som tonåring (men minnet behöver friskas upp....)- Minns att DH Lawrence gjorde ett inte alltför smickrande porträtt av henne i boken "Women in Love". (Den vill jag läsa om).

Dorothy Parker.... i "The Collected Dorothy Parker".... vass trut och vass penna. Jag har alltid fascinerats av henne- jag tycker att ett citat på baksidan av min bok sammanfattar bilden av henne ganska bra " she could combine a heartbreak with a wisecrack" (Irwin Erdman).

Av Rabindranath Tagore har jag bara läst lyrik tidigare- det ska bli spännande att läsa noveller också. Den här boken är ett fynd från Bibliotekets Vänners utförsäljning- Tagore för det facila priset av 10 kronor....

Dessutom har jag bunkrat upp med Ursula Le Guins (tips från Snowflakes) "Unlocking the air", Martin A Hansens "Påskklockan och andra noveller" och sist men inte minst "Kärlekens vägar" av Alice Munro.

Intressant artikel om dansk litteratur

I dagens Sydsvenska ägnas hela sex sidor åt Danmark och Dansk litteratur. Jag tackar och tar emot! Det utlovas dessutom mera! Mycket efterlängtat.
Själv tycker jag att både Norsk och Dansk litteratur är tämligen eftersatt i Sverige. Mera strålkastarljus åt väster- tack!

BLM- Bonniers Litterära Magasin- lite nostalgi....

Jag bor egentligen i ett muséum :-).... här har jag hittat i gömmorna... gamla fina BLM- (som gått i graven). Jag har några kompletta årgångar- 40-tal och 50-tal. Arvegods.

-

I nummer 1 år 1953 (för att ta en årgång bland flera)- talar man t ex om att 1952 års bestseller var "Invandrarna" av Vilhelm Moberg. (Den såldes i 90 000 exemplar på sex veckor). Som nummer 2

kom en bok av Olle Hedberg (vem läser Olle Hedberg idag?)- "Drömtydning".
-

-

-

Bland bokrecensionerna finns en- med överskriften "Desillusionens bländverk" (skriven av Majken Johansson)- och det handlar om

Scott Fitzgeralds "Natten är ljus" (Tender is the Night). Jag citerar " Och om hela denna roman från trettiotalet gäller- det kan inte nog framhållas- att den i sin oerhört medvetna desillusion är ett fullvärdigt motstycke till den dikt som inspirerat dess namn, Keats' "Ode to a Nightingale"

----

tender is the night,

And haply the Queen-Moon is on her throne,

Cluster'd around by all her starry Fays;

But here there is no light,

Save what from heaven is with the breezes blow

Through verdurous glooms and winding mossy ways.

-

Ville ha med en dikt av Majken Johansson också....:

-

Om man kunde skriva dagbok på morgonen
och säga om sig sej själv att
brukar alltid,
om nyckeln passade genast i låset
till ett litet välstädat rum där
klockan går precis,
om hjärnan var tapetserad med valspråk
och man hängde sin spegelbild
som tavla på väggen
kunde det vara renhjärtat att tänka solens uppgång
identiskt med rullgardinens.

-

-

Böcker på gång....och böcker på väg....

Det känns som om jag förbereder för många innesittardagar. Det väntas skyfall nu under helgen (då slipper jag släpa runt på vattenslangen - hurra!) Hunden har dock redan fått sitt andra sommarbad- och doftar svagt av lavendel (från schampot) (inte någon uppskattad doft för hundar som det verkar).

-

Bokhögarna växer- jag har varit på två utförsäljningar (Biblioteket och Bibliotekets Vänner)- sedan har jag varit flitig med "send"-knappen också - till AdLibris, Amazon och Antikvariat.net.

-

I min hög ligger "The Selected Stories of Mavis Gallant"- en författare som jag inte känner till mycket om- namnet har jag hört men det är allt. Nyfikenheten är stor från min sida. "Kim" av Rudyard Kipling ligger också där- Jag är intresserad av "The British Raj" (minns hur jag var helt betagen av serien "The Jewel in the Crown" som gick på svensk Tv på 80-talet. )

-

Olga Tokarczuks "Löparna" beställde jag från AdLibris. På bokens baksida: "Löparna kallas den gammaltroende ryska sekt som inte erkänner någon kyrklig eller världslig överhet, eftersom de båda är i Antikrists händer. Som lär att det enda människan kan göra för att rädda sin odödliga själ och frälsa världen från ondo är att befinna sig i ständig rörelse, aldrig slå sig ner och låta sig inordnas. Att dö namnlös, i främmande land. Att löpa."

-

Jag har börjat på "Wintermörder" av Krystyna Kuhn- en tysk kriminalroman med historisk vinkling! Stort tack till Bokmoster! Boken är mycket spännande- speciellt när lösningen på det hela måste sökas i det förflutna... (fast så långt har jag inte kommit än).

-

Jag väntar på "Kyra Kyralina" av Panaït Istrati (tack för tipset Sören!) och på samma gång beställde jag Nathalie Sarrautes "Innan bilden bleknat" (självbiografi).

(Bildmontage av Nathalie Sarraute )

« Un portrait de moi... Je n'ai jamais fait de portrait dans aucun de mes livres. C'est faux, un portrait. On construit quelque chose autour d'une apparence, on résume la vie qui est immense, complexe, incernable. Tout ce qu'on dit sur nous presque toujours nous surprend, et, généralement, c'est faux parce qu'autre chose de tout à fait opposé apparaît qui est vrai aussi. » Nathalie Sarraute, citée par Pierre Lepape dans Le Monde du 20 octobre 1999.

Vasil Bykau: Veteranen

Den här boken är utgiven av Ruin förlag. Den är inte omfångsrik- bara 70 sidor - men det är täta sidor.... och efterordet av översättaren Nils Håkansson är på cirka 10 otroligt lärorika sidor.

-

Stupak är en före detta soldat som kommit hem från kriget i Afganistan- hans fru orkar inte med honom och har därför slängt ut honom från det gemensamma hemmet- nu bor Stupak i största armod i ett ruffigt garage- han super och lever ett torftigt liv i största allmänhet. I Minsk (huvudstaden i Belarus) hamnar han i en demonstration och blir varse kravallpolisens brutalitet (han är mycket nära att bli arresterad och sönderslagen själv)- han grips av stor ilska och bestämmer sig för att ta livet av "högsta hönset" (det vill säga landets president) som han anser vara skyldig till allt ont som hänt i landet. Men.... det går inte alls som Stupak planerat.....

-

Den här boken är ett dokument över ett totalitärt samhälle men också ett dokument över en människa och hur han beter sig för att överleva i just ett sådant samhälle. Den väcker tankar... vad är en människa beredd att göra för att få äta sig mätt.....t ex...

-

Nils Håkansson redogör i sitt efterord för skillnaden mellan begreppet Vitryssland och Belarus.

" Om landet kallas Vitryssland eller Belaryssland antyder det förstås att landet "egentligen" är en del av grannen i öster. Om landet heter Belarus framhävs i stället den historiska och språkliga och kulturella särprägel som skiljer det från Ryssland och som just därför tidvis har varit så problematisk för regimen i Minsk"

-

Det är värt att notera att Vasil Bykau tvingades leva i exil från 1997 och fram till en månad före sin död (juni 2003). (Han dog således i Belarus).

-

Veteranen har inte kunnat ges ut i Belarus. I Sverige har tidigare utgivits "Grustaget" av samme författare (översättning av Staffan Skott).

-

Sammanfattningsvis: Det här var en bok som fick mig att tänka till ordentligt- den väckte mitt intresse för landet Belarus och jag hoppas att kunna få läsa flera böcker av Bykau. ("Grustaget" ska jag beställa inom kort- jag har sett att den finns att få antikvariskt).

-

Belarus flagga. (versionen från 1991-1995 ) som är en symbol för den demokratiska rörelsen i Belarus.

Mästaren Ma av Willy Kyrklund

Mitt exemplar har jag lånat på biblioteket men jag känner att den här boken vill jag äga- för att kunna återkomma till den med jämna mellanrum. Boken omfattar bara cirka 100 sidor men det är koncentrerad text - den kräver tid och funderingar. Mästaren är inte totalt mästerlig av sig alltid... och det blir faktiskt både roligt och ironiskt ibland. Människans villkor.... de kan man fundera över hur mycket som helst och "Mästaren Ma" är en stor inspiration därvidlag .

-

Jag hoppas att boken kommer i nytryck.

-

På sidan 31 hittar jag de här visa orden om matematik:

" Ehuru matematiken är en del av våra tankar, låter den sig icke påverkas och icke talas tillrätta. Den matematiska kalkylen fortskrider obönhörligt efter reglerna; om resultatet icke behagar oss kan vi glömma det, men vi kan aldrig ändra på det. Detta är matematikens tvångsmässiga natur."

"Endast inom matematiken erfar människan en känsla av att sväva i rymden; hennes ängslan gäller att falla ned."

-

Bibliotekets vänner

Bibliotekets vänner har haft utförsäljning av böcker på biblioteket i min lilla stad. Jag släpade hem en hel kasse... och var ska jag nu få plats med dem....köpte två nya Billy för någon månad sedan och nu börjar det bli knökfullt där med. Ack ja... små problem trots allt.
-
Bland mina fynd: En novellsamling av Rabindranath Tagore (Selected Short Stories), Lyrik -"Nära ögat" av Wislawa Szymborska, Montesquieu "Lettres Persanes", Alice Munro- (en novellsamling) "Kärlekens vägar" och så från Symposiums förlag "Jag behöver ingen gravsten - dikter 1917-1956 av Bertolt Brecht.
-
Jag är mycket nöjd med mina inköp och dessutom hämtade jag den beställda "Mästaren Ma" av Willy Kyrklund. Nu gäller det att få tid att läsa allt också.....

Paul Verlaine......"live"(nästan)

-

Franska är så vackert......

Tema-trio Frankrike

Lyrans tematrio denna vecka- Frankrike!

-

Den fjortonde juli.... Frankrikes nationaldag. Min tematrio kommer att gå i lyrikens tecken. Jag börjar med en ung poet som miste sitt liv under franska revolutionen.










1. André Chénier.


-

O mort! tu peux attendre; éloigne, éloigne-toi:

Va consoler les coeurs que la honte, l'effroi,

Le pâle désepoir dévore.

Pour moi Palés encore a des asiles verts,

Les amours des baisers,

les Muses des concerts;

Je ne veux point mourir encore.

----



2. Mitt andra val blir Guillaume Apollinaire- ytterligare en poet som dog alldeles för ung. Han blev svårt sårad under första världskriget- och så miste världen en stor lyriker- alldeles för tidigt.

-

Le pont Mirabeau
-
Sous le pont Mirabeau coule la Seine

Et nos amours

Faut-il qu'il m'en souvienne

La joie venait toujours après la peine.

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure

-
Les mains dans les mains restons face à face

Tandis que sous

Le pont de nos bras passe

Des éternels regards l'onde si lasse

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure

-
L'amour s'en va comme cette eau courante

L'amour s'en va

Comme la vie est lente

Et comme l'Espérance est violente

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure

-
Passent les jours et passent les semaines

Ni temps passé

Ni les amours reviennent

Sous le pont Mirabeau coule la Seine

Vienne la nuit sonne l'heure

Les jours s'en vont je demeure
--
från "alcools"

-

3. Som nummer tre väljer jag Paul Verlaine. Hans dikter har så mycket längtan, så mycket "själ" i sig. Det går inte att vara oberörd inför Verlaines poesi. Den här dikten användes också i samband med invasionen i Normandie den 6 juni 1944- som "signal" till den franska motståndsrörelsen att "nu var det dags".

-
Chanson d’automne
-
Les sanglots longs
Des violons De l'automne
Blessent mon cœur
D'une langueur Monotone.
-
Tout suffocant Et blême,
quand Sonne l'heure,
Je me souviens
Des jours anciens
Et je pleure;
-

Et je m'en vais
Au vent mauvais
Qui m'emporte Deçà, delà,
Pareil à la Feuille morte.

Baba Yaga

Jag är mitt uppe i läsningen av "Baba Yaga Laid an Egg"

Boken kommer ut i svensk översättning mycket snart- men jag kunde så klart inte tåla mig....så jag köpte den i engelsk version.

-

Jag kommer att skriva om boken här på bloggen så snart jag läst färdigt- nu har jag också inspirerats att plocka fram Clarissa Pinkola Estés "Kvinnor som slår följe med vargarna" ... det är det där med myter som är så himla intressant... Ugresic (ja, jag vet att jag skulle klämma dit ett par accenter men det vill sig inte riktigt)- är en författarinna helt i min smak. Mycket originell och hon skriver oerhört fängslande- Baba Yaga Laid an Egg handlar bland annat om åldrande (så den passar väl en tant som mig... :-)

Nätvänlighet

Om nätvänlighet....som Josh på enligt min humla frågar om...några funderingar....
-

Jag har inte bloggat särskilt länge - men jag har bara positiva erfarenheter. Jag skriver bara om böcker och bokrelaterade ämnen (åtminstone försöker jag hålla mig inom de ramarna). Jag tror att bokälskarens värld är en vänlig värld för det mesta. Visst har vi olika åsikter och det kan nog hetta till ibland men debatt stimulerar - "vive la difference".

-

Jag får så gott som alltid vänliga och uppmuntrande kommentarer på min blogg och jag försöker kommentera likaledes. För mig känns det enbart berikande att tillhöra bokbloggarnas skara. Ibland blir jag väldigt nyfiken och tycker att det skulle vara riktigt roligt att samla alla boknördar i en stor sal och ha en levande diskussion- men när nu detta inte är möjligt är bloggarna ett alldeles utmärkt och trevligt substitut.

Enkät från Snowflakes

En uppiggande söndagsenkät- tack Snowflakes!

1. Bästa toaläsning?

På toa läses enbart tidningar i detta hus.

-

2. En bok med ett djur?

Jag klämmer till med Moby Dick.

-

3. En kärlekshistoria?

Hmmm- jag väljer kärleken mellan en far och hans dotter- Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf (min favorit bland Selmas produktion)

-

4. En uppväxtskildring?

Romanen om Olof (Eyvind Johnson)

-

5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…?

Christer Wijk - kanske....

-

6. En bok jag aldrig tänker läsa:

Jag lovar och svär att jag aldrig kommer att läsa någon mera bok av Ajvide-Lindqvist. Det räckte så bra med en.

-

7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på: Ryska. (men även spanska).

-

8. Senast inköpta tidning: Dagens Nyheter

En dikt på skånska

Den här dikten minns jag från min tid i småskolan.....(och fastän jag är infödd skåning har jag svårt för en del ord- jag får kika i skånsk-svensk ordbok :-)


Di fåste fjeden
-
De va på ättemiddan en sönda härförleden
när pågen to på gålet di aller fåste fjeden.
-
Han hade stått en taga
o hållt i skänkaskaved men tyckte väl: å gå nu
e rent för med aved !
-
Se, knäna va för skrala,o benen sto som triller,
å matterna på gålet va lureda som hiller.
-
Å skammelen va farli å klya på å trö på,
där va de bäst å kryba o ha en hånn o stö på.
-
Men hont han sto å gronga,
å släppte han med näven o gjore så en vänning,
som inte va oäven.
-
Där sto han säl o titta,rätt va de va så gick en.
"De e ett tag, som gör ed"sa ja så mill i blicken.
-
"Mor! skreg ja. "Mor, nu går han,nu borjar pågen trava"
Men då ble pågen tje å´ed å satte se akava.
-
-Å mor fick inte se nåd-skönt hon e rätt förveden
å pågen när han stabba di aller fåste fjeden

Nils Ludvig


-

Skånska- ett hotat språk?

I Sydsvenskan har jag läst att Skånskan är ett hotat språk... det tror jag inte på. Det här lilla inslaget torde väl tyda på motsatsen.

Min läsning på 70-talet

Den här författaren läste jag mycket av.... Thomas Hardy. Det blev "Tess", "The Mayor of Casterbridge" och "Jude the Obscure" bland annat. Hardy är ingen författare man blir särskilt uppåt av att läsa- det är ibland tämligen outhärdligt att följa hans karaktärer på vägen uför till det ofta väldigt hemska slutet. Av någon anledning var jag totalt fascinerad av Hardy under tidigt 70-tal.

-

(När pojkvännen och jag grälade (han var irländare och hade ett hett temperament) brukade han ofta avsluta med "go to hell and take your Thomas Hardy-books with you" - (men vi brukade enas i slutänden ändå- :-)

Årens spegel av Johannes Edfelt

(Foto Berndt Klyvare)

I min hand har jag en nätt liten bok "Årens spegel" (utgiven 1963) av Johannes Edfelt. I boken minns Edfelt framför allt sin barndom och sin ungdom i Västergötland .

-

Trevligt är det att läsa om Edfelts bokminnen- hur han vid tio års ålder fick Rider Haggards ("Hon eller dödsgrottorna vid Kôr"), som skrämde vettet ur honom- hur han som tonåring fick ett vitt linneband med Bo Bergmans dikter och... han blev fast i poesins värld. "Porten till poesiens rike var öppnad för mig"

-

"Bara du går över markerna,

lever var källa,

sjunger var tuva ditt namn.

Skyarna brinna och parkerna

susa och fälla

lövet som guld i din famn."

-

Edfelt skriver också om hur han fann tröst i Schillers diktning- "När man djupast misströstade om människorna och deras framtid bjöd Schillers ord en styrkedryck".

-

Studentåren i Uppsala så. Nu var det 20-talet och det var den "blåögda optimismens epok"- "aldrig mera krig".

-

Karin Boye berättar Edfelt så fint om- och citerar hennes dikt "I rörelse" (som jag själv tycker mycket om):

-

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

-

Nog finns det mål och mening i vår färd

men det är vägen, som är mödan värd.

-

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

-

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

-

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr."

-

Edfelts bok ger mig en god bild av både författaren själv och den tid han levde i- det är intressant att läsa om hans minnen från 20 - och 30-tal. Många spännande minnen... som ger mig lust att läsa bland annat Rider Haggard (i hyllan har jag Alan Quatermain)

De som utvandrade

Soldatänkan Brita Maria Svärd från Ölme och hennes familj- i det stora "Amerikat".

Colonel Joshua Chamberlain vid Little Round Top- från filmen Gettysburg

Maine- i mitt hjärta

För lite över hundra år sedan steg en äldre kvinna på ett fartyg i Göteborgs hamn- hon var på väg att lämna Sverige för att tillbringa återstoden av sitt liv långt borta i främmande land- Amerika. Kvinnan var min farmors farmor Brita Maria- soldatänka från Ölme i Värmland. Hon hade fött tio barn- sju av dem fick hon se växa upp- och av dessa lämnade fem Sverige för alltid.

-
Soldatänkan från Ölme kom att få sin sista viloplats i Bowdoinham- Maine- på en liten kyrkogård som heter Brown Point.

-

Maine har alltid lockat mig- och så kom jag själv till Amerika- och bodde under några år i det vackra New England. Maine var alltid inom räckhåll- bara ett par timmars körning norrut. Ofta tog vi helgturer dit upp.

-

Maine har gott om utrymme- det känns aldrig packat och trångt (som t ex östra Massachusetts och Rhode Island för att inte tala om Connecticut).

-

-

När jag tänker på Maine och Bowdoinham måste den här mannen få plats... Joshua Lawrence Chamberlain. Professor i bland annat retorik vid Bowdoin college. Chamberlain är en av inbördeskrigets stora hjältar. Vid slaget vid Gettysburg (som nog vände kriget till Nord-staternas fördel) höll Chamerlain och hans 20th Maine den strategiskt viktiga kullen "Little Round Top". (Hade Little Round Top fallit hade Sydstatsarmén omringat Nordstatsarmén)

-

"Stand firm ye men from Maine!"

-

Maine som författarstat: I Bangor bor Stephen King (och han är född i Maine också). Jag har inte läst så väldigt många böcker av honom - hans självbiografiska "On writing" är den av hans alster som jag tycker bäst om.

-

Edna St. Vincent Millay växte upp i Camden (en verkligt mysig liten stad vid kusten).

" All that I could see from where I stood

Was three long mountains and a wood.

I turned and looked the other way,

And saw three islands in a bay"

-

Henry Wadsworth Longfellow

'

Han föddes i Portland (Maine) och studerade vid Bowdoin College.

-

When the bright sunset fills

The silver woods with light,

the green slope throws

Its shadows in the hollows of the hills,

And wide the upland glows.
-

Från "An April Day". Mycket vackra dikter skrev han......

-

East Grand Lake- Maine.