Något lättsmält i augustivärmen

Den svenska sommaren passerar alltid så snabbt förbi och det gäller att fånga dagen. Augustimörkret kan redan anas och det finns en svag doft av höst i morgonluften (jag är en morgontidig person och vittjar brevlådan på innehåll (dagstidning) i gryningen).

Det är mycket som ska hinnas med under några få sommarveckor- både vad gäller umgänge och resor i omgivningarna- för att inte tala om underhåll av hus och trädgård. I sommar har läsningen fått stryka lite på foten men det lär jag ta igen när hösten kommer.

Douglas Kennedy är en amerikansk författare som bor omväxlande i London, Paris, Montreal, Maine och New York- dessutom är han väl förtrogen med Dublin. Hela det konceptet var nog för att få mig intresserad av att läsa hans roman "Ögonblicket" som börjar just i Maine.

Han skriver om Route 1 och Interstate 95... och jag minns och jag faller in i en mycket nostalgisk tillbakablick på mitt eget liv....

Ett hus vid havet

Det finns vissa böcker som är alldeles speciellt lämpade att läsa på kvällen, för att ha något lugnande med sig in i drömmarnas värld. May Sarton's dagboks-bok "The House by the Sea" är precis en sådan bok.

May Sarton föddes i Belgien år 1912, ett land som hon och föräldrarna blev tvungna att lämna hals över huvud två år senare och till slut kom familjen att slå sig ner i USA,( Massachusetts), där Mays far fick en lärartjänst vid det prestigefyllda Harvarduniversitetet.

May gjorde sin litteära debut som 25-åring (med poesi). År 1945 mötte hon  Judy Matlack, kvinnan som skulle bli hennes livs kärlek. I mitten av 50-talet beslöt sig dock May Sarton att ensam flytta till Nelson i New Hampshire och där kom hon att stanna fram till 1973- då gick flyttlasset norrut, till York i Maine. I "The House by the Sea" skildrar May de första åren på den nya hemorten.

Cape Neddick, Maine.

Maine har en karg och klippig kust- här kan man verkligen uppleva närheten till naturen och det "vilda" i den. May Sarton bodde med utsikt över "the Ocean" och hon njöt av sitt ensamma liv tillsammans med en hund och några katter. Judy, hade drabbats av åldersdemens och vistades på ett äldreboende i Massachusetts men under helger som Thanksgiving och jul tog May henne till sig och så kunde de fira tillsammans.

Mays dagbok är så vackert och filosofiskt skriven- fylld av den begynnande ålderdomens vishet och lugn- ibland anar man också en viss resignation över tidens oundvikliga gång.

"When I was young death was a romantic dream, longed for at times of great emotional stress as one longs for sleep. Who could fear it? one asked at nineteen. We fear what we cannot imagine. There is simply no way of imagining what has not yet happened nor been described. We live toward it, not knowing.... except that intense love of life has to be matched by greater detachment as one grows older. Or is it that the things one is attached to change?"

Maine, pojkarna Burgess och Elizabeth Strout

 Elizabeth Strout (f.1956) kommer från Portland i Maine. De böcker hon har skrivit har ofta handlingen förlagd till just Maine- staten där långt uppe i norr som gränsar till både Kanada och till Atlanten. Maine är en avfolkningsbygd som invaderas under semestermånaderna då man ofta reser till utflyktsmål som Acadia National Park och L.L. Bean i Freeport.

Strout fick Pulitzerpriset år 2009 för sin novell-roman "Olive Kitteridge". Jag hittar dock bara en enda svensk översättning av hennes verk och då har man valt hennes debutroman "Amy och Isabelle" (2001). Kanske blir heller inte "The Burgess Boys" översatt och det kan jag i så fall tycka är lite synd för det är en mycket välskriven roman.

"The Burgess Boys" börjar i New York men snart hamnar man i Maine. I New York bor de båda bröderna Jim och Bob Burgess. Jim är kändisadvokat och välbeställd och verkar ha allt man kan önska sig. Rik, vacker fru och tre välartade vuxna barn- fin lägenhet och ja, han har som man säger    " a charmed life". Bob har det däremot inte lika välbeställt- han är den yngre brodern, han som hela livet gått och burit på en stor skuld eftersom han som fyraåring orsakat sin fars död genom en så kallad "freak accident" med en bil. Bob är frånskild, har ett mera blygsamt juridiskt arbete och han dricker ganska rejält- en snäll och välmenande man som lever sitt liv lite i skymundan.

In på scenen träder så det tredje syskonet, Susan, som är tvilling med Bob. Susan har stannat kvar i Maine och nu är hon ensamstående eftersom maken lämnat henne (han har stuckit till Sverige med en svensk sjuksköterska). Hon bor nu med sin tonårige son Zach i den lilla staden Shirley Falls (det är en helt fiktiv plats), en liten stad som har tagit emot många somaliska flyktingar vilket orsakar spänningar och problem i den här avfolkningsbygden. Zach har dragits med av stämningarna och så begår han ett svårt brott- han kastar in ett grishuvud i moskén mitt under fredagsbönen. Nu är Susan över sig given och hon kontaktar sina bröder i New York för att få hjälp.

Så vecklar historien ut sig och det blir ett djupdyk ner i en dysfunktionell familj och en ingående studie i hur relationer kan fungera och inte fungera. Dessutom är det lite av en lektion i tolerans.
Jag tycker om blandningen och Elizabeth Strout vet hur hon ska hålla intresset uppe för läsaren. Hon kan också sitt Maine och hon kan sin juridik (det är ett ämne som både hon och hennes man har studerat för övrigt, maken var ett tag Attorney General i Maine).

"The Burgess Boys" är en mycket läsvärd bok och jag hoppas, som sagt, att det kan bli en svensk översättning.

Maine och utsikt över Eagle Lake. Jag längtar tillbaka ofta.....

Maines kust är klippig och karg....

Från Maine

Foto: Aneta Kaluzna

Oh to be there, under the silent spruces,
Where the wide, quiet evening darkens without haste
Over a sea with death acquainted, yet forever chaste.

från dikten "Ragged Island" av

Edna St. Vincent Millay (f.1892 i Maine-1950)

Eremiten på ön

Vy från Appledore Island utanför Maine målat av Frederick Childe Hassam (1859-1935)


Utanför Maines kust finns över 4000 öar- många av dem små och oländiga. I "The Country of the Pointed Firs" skriver Sarah Orne Jewett om en kvinna som valde att tillbringa nästan hela sitt liv i ensamhet på Shell-heap Island. Det är en gripande historia.

"Franklin Stove" konstruerad av ingen mindre än just Benjamin Franklin.

En kall och kulen kväll sitter tre kvinnor (en av dem är berättaren) i ett litet hus vid den Mainska kusten- en "Franklin stove" skänker värme och i rummet doftar det  av ett karamellkok (det ska bli hostkarameller) som Mrs Todd (ortens "örtdoktor") har på gång. Mrs Fosdick sitter i en gungstol och stickar. Så börjar kvinnorna att samtala och berättaren ställer frågor om Shell-heap Island.

En plats väl värd att besöka, tycker Mrs Fosdick- och det håller Mrs Todd med om och man minns Miss Joanna Todd som bodde ensam på ön. Joanna, som var så glad och förälskad och som såg fram emot att gifta sig med sin käraste. Men... Joanna blev sviken och fästmannen hittade en annan att roa sig med - hon beslöt sig för att lämna fastlandet och bosätta sig på Shell-heap Island - en ö som bara är cirka 30 tunnland stor.

Så berättar de äldre kvinnorna om ön, om Joanna och om hur hon klarade av att leva alla år där i ensamheten och isoleringen- om ett besök av en präst (som inte begrep sig på vare sig segling eller själavård).

På bara några sidor beskrivs ett helt liv men också Maine, som det var en gång och det är så väl berättat och så fängslande. Jag tänker lite på Selma Lagerlöf när jag läser. Sarah Orne Jewett måste ha älskat sin hembygd- den kärleken lyser genom novellerna.

Man kan läsa "The Country of Pointed Firs" on line har jag upptäckt. Den som har lust att bekanta sig med Maine från slutet av förrförra seklet kan läsa HÄR.

Barrträdens land

Jag stannar kvar i New England och flyttar mig norrut till Maine. Jag har länge haft den här novellsamlingen av Sarah Orne Jewett i hyllan- och så har den blivit till en så kallad hyllvärmare. Dags att ändra på detta för jag är helt säker på att Orne Jewett skriver mycket trevligt om sitt Maine.

Sarah Orne Jewett (1849-1909) var dotter till en provinsialläkare och bosatt i South Berwick i Maine (South Berwick ligger i den allra sydligaste delen av staten). Sarah drabbades tidigt av reumatisk värk och blev anmodad att ta långa promenader för att kurera sin sjukdom- detta gjorde att hon kom att upptäcka och lära sig älska Maines vackra natur.

Sarah Orne Jewett skrev främst noveller och hennes produktion är rik - år 1902 råkade hon tragiskt nog ut för en svår olycka och den satte stopp för hennes karriär som författare. Några år därefter drabbades hon av ett slaganfall och hon gick bort bara 60 år gammal.

Mest känd har hon blivit för novellsamlingen "The Country of Pointed Firs" en bok som i novell efter novell skildrar livet i Maine med alla dess  traditioner och språkbruk.

Jag kan inte se att Orne Jewetts böcker blivit översatta till svenska men det finns mängder av engelska utgåvor.

"Jewett House" South Berwick.

Amerikansk impressionism och en ö utanför Maine

Känns tavlan igen? Det tror jag nog för den pryder säkerligen mer än ett bokomslag. Konstnären då? Jag är själv dåligt bevandrad i konstens värld så jag visste inte att den här målningen i impressionistisk stil (det har jag läst mig till) är gjord av Frank Weston Benson (1862-1951).

Frank Weston Benson var från Massachusetts och från Salem (häxförföljelsernas stad)- somrarna tillbringade han i Maine på en ö- North Haven. Idag bor cirka 400 personer på North Haven - och dit kommer man enklast med båt från Rockland på Mainska fastlandet. (En annan känd person som brukade vistas på North Haven var poeten Elizabeth Bishop).

Så här såg North Haven ut i början av förra århundradet.

"The Grey Room" (från 1913) av Frank W Benson. Jag tycker om bilden av den läsande kvinnan i det dunkla ljuset- en rofylld betraktelse.

Många av just Frank W Bensons målningar har använts för att "förgylla böckers yttre".

You know you're from Maine when.....

Bar Harbour (lånat foto)

Jag läser i "Maine 101" en liten nätt bok med tips och information om allt man bör veta om staten Maine. I kapitlet med rubriken "essentials" hittar jag ett par sidor om hur man kan veta att man är från just Maine:

You know you're from Maine when:

- Your snow blower gets stuck on the roof
- More than half the meat in your freezer is moose
- Your dog eats better than you and more often
- Driving is better in the winter because the potholes get filled with snow
- Vacation means going to Bangor for the weekend
- You know 24/7 refers only to the hours at L.L. Bean
- You can name all the seasons: Tourist, Foliage, Snowmobile and Mud.

May Sarton

Dagen går helt i nostalgins tecken. May Sartons böcker fanns det många av på det lilla biblioteket som jag brukade besöka i Mansfield i Massachusetts. (Jag var alltid extra nyfiken på författarna från New England). Jag hittade den här boken av henne i min brevlåda idag- ett kärt återseende och jag ska snart sjunka ner i min sköna stol för att läsa lite.

May Sarton (1912-1995) föddes i Belgien men hennes föräldrar flydde därifrån när de tyska trupperna invaderade under sommaren 1914. Så småningom kom familjen till Boston, USA.


York, Maine (tidigt 1900-tal)


May Sarton började skriva poesi och hon var en mycket produktiv författare- mest älskad är hon dock för sina dagböcker. Hon kom att framleva en stor del av sina dagar i staden York i Maine.

If I can let you go as trees let go

Their leaves, so casually, one by one,

If I can come to know what they do know,

That fall is the release, the consummation,

Then fear of time and the uncertain fruit

Would not distemper the great lucid skies

This strangest autumn, mellow and acute.

If I can take the dark with open eyes

And call it seasonal, not harsh or strange

(For love itself may need a time of sleep

And, treelike, stand unmoved before the change,

Lose what I lose to keep what I can keep,

The strong root still alive under the snow,

Love will endure -- if I can let you go.

Brown's Point

Det här är en kyrkogård i Maine- och även om den inte ligger i närheten av Bangor (läs Stephen King) så är den som klippt och skuren ur en skräckroman av honom. Den här kyrkogården är mycket liten och den ligger i Bowdoinham i södra Maine- Brown's Point heter den.

För över ett hundra år sedan nu utvandrade min farmors farmor Brita Maria till "N. Amerika"- då var hon över 60 år gammal och det var "överårigt" för en emigrant. Hon for till en av sina söner- han som ville bli lantbrukare och som hade bosatt sig ända uppe i Maine (hans syskon stannade i Massachusetts). Hon längtade hem till Sverige men nu hade hon gjort den långa resan och tänkte inte återvända. Nu vilar hon -långt från den värmländska jorden här- i en skogsdunge i delstaten Maine.

Jag tänder ett ljus för soldatänkan Brita Maria från Ölme.

Början av ett äventyr

Route 1 är en mycket känd väg som går längs hela USAs östkust från Fort Kent i nordligaste Maine och ända ner till Key West i Florida. Jag har bara färdats på den upp och ner till Massachusetts men det var fint nog. Fort Kent är kanske inte så mycket att se (jo, det finns ett gammalt fort där så klart och fin utsikt över till Kanada men annars är det resan dit som är det intressanta).

Jag hade gärna kört hela sträckan ner till Florida förstås.... tänk så mycket man hade fått se.

Om man tar sig tid och åker in på småvägarna där i norra Maine hittar man de gamla svenskbygderna- här har byarna namn som Stockholm och New Sweden. Det finns t o m ett svenskbygdsmuseum här.

Maine är en glest befolkad stat- speciellt i norr. Här är man långt från storstadens jäkt men vintrarna är givetvis inte nådiga. Ändå finns det ingen plats på jorden som jag kan längta mer till än just Maine. För mig är Maine stillhet och ro- frukostar med blåbärspannkakor, orörd natur, sjöar, berg och skog- massor av skog.

(fotona kommer från min egen kamera den här gången).

Varje höst tänker jag på New England

"The foliage" brukar inte börja visa sina vackraste färger förrän i tidig oktober- då ska man vallfärda till Vermont och Maine för att se naturen där den är som mest orörd.

Maines kust är vild och storslagen.

Eagle Lake- Maine en solig höstdag. Sagolikt vackert.

Browns Point cemetary utanför Bowdoinham i Maine.

Den här lilla kyrkogården ligger mitt inne i skogen- och den skulle kunna ge inspiration till vilken skräckroman som helst. Stenarna är fallfärdiga, marken har satt sig på många ställen och många gravar är helt bortglömda. Här har min farmors farmor- soldatänkan Brita Svärd från Ölme- fått sin sista vila. Hennes man, soldaten, begrovs på andra sidan Atlanten många år tidigare. I soldattorpet i Ölme födde Brita tio barn. Sju av dem levde till vuxen ålder och av dessa sju utvandrade fem till "Norra Amerika". Brita reste själv över vid 62 års ålder- det var gammalt för en emigrant på den tiden. Hon hamnade i Maine- hos sin yngste son som hade en stor familj. Hon reste över med "Germania" och råkade anlända till Boston just den 4 juli... stackars Brita. Det small och dundrade överallt och hon ville bara åka hem igen. Amerika verkade farligt, tyckte hon. Hemma kände hon sig aldrig i Amerika- precis som Kristina i "Utvandrarna" "leddes hon ve'at". Min farmor grät när Brita lämnade Sverige- hon älskade sin snälla farmor och glömde henne aldrig. Det vill heller inte jag göra, fastän jag aldrig fick träffa henne.

A Lamp for Nightfall av Erskine Caldwell

"All I could see from where I stood
was three long mountains and a wood
I turned and looked the other way
and saw three islands in a bay" (Edna St. Vincent Millay)



När jag tänker på Maine kommer bilder som den här ovan upp på näthinnan- vatten... vatten och skog- massor av skog. Orörd terräng och framför allt i norra delen av staten- mycket glest befolkat. Maine har en stor plats i mitt hjärta. Just därför blev jag intresserad av att läsa Erskine Caldwells roman "A Lamp for Nightfall"- här är nämligen hela handlingen förlagd till just Maine.

"A Lamp for Nightfall" hör väl inte till Caldwells mera kända böcker, föreställer jag mig, och den är nog inte en av de bättre- men visst var den läsvärd.

Här hamnar vi mitt i glesbygden - hos familjen Emerson. Thede Emerson är "amerikan" och det är han mycket stolt över- han är också traktens rikaste man. Han avskyr allt vad fransk-kanadensare, skandinaver och polacker heter- fula öknamn har han på dem allihop. Desto mera förargligt är det då för honom att hans enda dotter ska gifta sig med Frank Gervais som har sina rötter i provinsen Quebec. Men... när Thede tänker efter så tycker han ändå att det är bra för Frank Gervais kan nämligen försörja en familj- det finns det ingen bland de "äkta amerikanerna" som har möjlighet till. Pengar betyder allt för Thede.

Thede har också en son, Howard, som inget hellre vill än att åka ner till Boston för att utbilda sig till ingenjör- men det faller inte i god jord hos Thede. Howard tvingas arbeta med att gräva vägar för att bidra till hushållet- några studier blir det inte för hans del.

Thedes fru, Rosa, är en synnerligen osympatisk kvinna som är helt egocentrerad- hon plågar sina barn och hon "ränner efter" karlar. En del av hennes beteende har sina rötter i maken Thedes totala ointresse för henne som kvinna- han ser Rosa som hushållerska först och främst.

Det här är ingen bok man blir på gott humör av. Slutet är också tragiskt, svart. Thede och Rosa tar båda priset i själviskhet och otrevlighet. Barnen är undergivna och utan "kraft", kvästa. Det Maine man får möta här är en baksida, det isolerade och inskränkta Maine. Säkert har det funnits (jag får hoppas att det inte längre är så illa ställt). " A story of cruelty and decay"- jo, det passar bra som sammanfattning. Man bör inte vara ledsen eller deprimerad när man läser.

Som ett PS: Maine har fortfarande en stor procent fransk-talande befolkning (större än t ex Lousiana).

Om Maine kan man läsa bl a HÄR.

Fula omslag

Här är väl ett som borde platsa i den kategorien. Baksidan är inte bättre den "mean merciless obsessed". Jag hoppas att innehållet är bättre än utsidan- Erskine Caldwell har skrivit om Maine- det var det som var attraktionen.....

"Caldwell, master story-teller of the American Deep South, tells a sombre tale of doom and decay in a New England backwater."

Maine- the four seasons of Bowdoinham

-
En av de vackraste platserna på jorden- Bowdoinham i Maine....

Mitt Maine.....

En gammal bild från Caribou i Maine (gatan heter Sweden street.....)
-
Recuerdo
-
We were very tired, we were very merry--
We had gone back and forth all night upon the ferry.
It was bare and bright, and smelled like a stable-
-But we looked into a fire, we leaned across a table,
We lay on the hill-top underneath the moon;
And the whistles kept blowing, and the dawn came soon.
-
We were very tired, we were very merry--
We had gone back and forth all night on the ferry;
And you ate an apple, and I ate a pear,
From a dozen of each we had bought somewhere;
And the sky went wan, and the wind came cold,
And the sun rose dripping, a bucketful of gold.
-
We were very tired, we were very merry,
We had gone back and forth all night on the ferry.
We hailed, "Good morrow, mother!" to a shawl-covered head,
And bought a morning paper, which neither of us read;
And she wept, "God bless you!" for the apples and the pears,
And we gave her all our money but our subway fares.
-
Edna St Vincent Millay (född i Rockland, Maine 1892).

Moosehead Lake- Maine

En hotad idyll- världen är sig lik överallt... och det handlar som vanligt om just "money, money"- Moosehead Lake... hoppas att den får vara orörd många år till.

Maine- i mitt hjärta

För lite över hundra år sedan steg en äldre kvinna på ett fartyg i Göteborgs hamn- hon var på väg att lämna Sverige för att tillbringa återstoden av sitt liv långt borta i främmande land- Amerika. Kvinnan var min farmors farmor Brita Maria- soldatänka från Ölme i Värmland. Hon hade fött tio barn- sju av dem fick hon se växa upp- och av dessa lämnade fem Sverige för alltid.

-
Soldatänkan från Ölme kom att få sin sista viloplats i Bowdoinham- Maine- på en liten kyrkogård som heter Brown Point.

-

Maine har alltid lockat mig- och så kom jag själv till Amerika- och bodde under några år i det vackra New England. Maine var alltid inom räckhåll- bara ett par timmars körning norrut. Ofta tog vi helgturer dit upp.

-

Maine har gott om utrymme- det känns aldrig packat och trångt (som t ex östra Massachusetts och Rhode Island för att inte tala om Connecticut).

-

-

När jag tänker på Maine och Bowdoinham måste den här mannen få plats... Joshua Lawrence Chamberlain. Professor i bland annat retorik vid Bowdoin college. Chamberlain är en av inbördeskrigets stora hjältar. Vid slaget vid Gettysburg (som nog vände kriget till Nord-staternas fördel) höll Chamerlain och hans 20th Maine den strategiskt viktiga kullen "Little Round Top". (Hade Little Round Top fallit hade Sydstatsarmén omringat Nordstatsarmén)

-

"Stand firm ye men from Maine!"

-

Maine som författarstat: I Bangor bor Stephen King (och han är född i Maine också). Jag har inte läst så väldigt många böcker av honom - hans självbiografiska "On writing" är den av hans alster som jag tycker bäst om.

-

Edna St. Vincent Millay växte upp i Camden (en verkligt mysig liten stad vid kusten).

" All that I could see from where I stood

Was three long mountains and a wood.

I turned and looked the other way,

And saw three islands in a bay"

-

Henry Wadsworth Longfellow

'

Han föddes i Portland (Maine) och studerade vid Bowdoin College.

-

When the bright sunset fills

The silver woods with light,

the green slope throws

Its shadows in the hollows of the hills,

And wide the upland glows.
-

Från "An April Day". Mycket vackra dikter skrev han......

-

East Grand Lake- Maine.

Moosehead lake i Maine

Här skulle jag gärna vilja bo.... och i morgon tänker jag skriva lite mera om Maine- en stat jag älskar....
Här finns hav, berg, vidder..... sjöar med klart vatten... och många författare har anknytning till Maine....