Dags för poesi

 Lyriken har verkligen blivit styvmoderligt behandlad av mig här under en längre tid. Idag riktades blicken mot "Serie Europa" som ges ut av Bokförlaget h:ström. Bland utgivningarna finns "Tårarnas fabrik" - en diktsamling av Valzhyna Mort, en ung poet från Belarus men numera bosatt i USA.

Jag börjar dock med "Collected Body" som än så länge bara finns i engelsk version. Poesi hör inte till det mest översatta här i landet (tyvärr). De få fysiska bokhandlar som finns kvar brukar inte befatta sig med genren (tyvärr, igen).

Jag länkar till Thomas Nydahls blogg NYDAHLS OCCIDENT - han har skrivit mycket om Valzhyna Mort och hennes författarskap.

Farväl till Lyckolandet och Solstaden

Med stor saknad lägger jag "Minsk" åt sidan. En berättelse om en stad- och vilken berättelse! På ett mycket poetiskt språk betraktar Artur Klinau sin hemstad i skrift och dessutom ger han oss en historisk bakgrund. Väl så intressant. Som en extra bonus finns alla de talande fotona. Solstaden... i landet Utopia. Diktaturer gör ofta anspråk på att vara utopier (Herta Müller utvecklar den diskussionen i " Hunger och siden").

Minsk är staden som ständigt förändras- som har raserats, förstörts och åter byggts upp.

"Jag är född i Visionernas Solstad, där det finns två städer: Lyckosamhället som man trodde på, och därtill själva Staden. Den första Staden har smält bort, den andra finns kvar som ett monument över en strävan efter det som inte kunde förverkligas, ett grandiost scenario för en romantisk, högstämd pjäs med titeln "Lycka". Utopin som blev till Verklighet. Den fanns verkligen- Ön som icke finns! Det finns två som kan vittna om detta: Solstaden och jag.

Vi vandrar med Klinau längs boulevarderna och han berättar stadens över tusenåriga historia- ofta en grym och blodig sådan. Vi får bakgrunden till byggnader, parker och statyer- och lär känna de människor som bott här.

Vi får också en del skrönor om de så kallade "Gudaskulptörerna" (de som gjorde statyerna av Lenin och övriga kommunistledare) - ibland söp de här skulptörerna till ganska ordentligt och si- då fick Lenin plötsligt ståta med två huvudbonader- och hans utsträckta arm pekade någon gång rakt mot ortens spritbutik. Historien om den flygande Lenin är obetalbart rolig- den här gången ville "gudaskulptörerna" ha betalt i förskott. Naturligtvis söp de upp pengarna - vad göra? Jo, man tillverkade en staty av frigolit som målades i bronsfärg. Sedan utkvitterade man resten av arvodet och stack illa kvickt från platsen. Samma höst kom en rejäl storm- och Lenin flög iväg- högt över staden och där snurrade han runt och pekade "än västerut, än österut, än söderut, än norrut, än mot marken och än mot Mars. "Gudaskulptörerna" fick man inte fatt på igen....

Boken avslutas så här poetiskt:

"Om ni lämnar Staden en sommarkväll efter en gassande dag andas en fuktvarm vind mot er från det hav som inte finns i Staden. Om det är vinter kommer ni att minnas den genomträngande svartvita, frostiga klarheten hos Staden, denna besynnerliga Stad, borttappad i sin ensamhet där Europa slutar och kontinenten drar vidare mot oceanerna".

"Minsk- Drömmarnas solstad" är en av de vackraste böcker jag läst. Den glömmer jag inte i första taget. Översättningen är gjord av Lars Erik Blomqvist. Ersatz förlag.

På väg till Minsk

(fotot är lånat från Wikipedia)

Mitt resesällskap är Artur Klinau- och resan äger rum i bokens värld- med "Minsk- drömmarnas solstad."

Här en mycket kort sammanfattning (hämtad från Wikipedia) av stadens historia.

"Staden Minsk omnämns för första gången i Nestorskrönikan efter att staden 1067 blivit nedbränd av Kievrikets invasionstrupper. På den tiden var Minsk sydlig gränsstad i furstendömet Polotsk, den första historiska stadsbildningen inom dagens vitryska territorium. Staden återuppbyggdes sedermera. År 1326 blev Minsk en del av Storförstendömet Litauen. Orten fick stadspriviligier 1499 . År 1569 gick Litauen och Polen ihop i en union och Minsk blev en del av Polen-Litauen.
År 1655 erövrades staden av Aleksej I av Ryssland men den återtogs snart av Johan II Kasimir av Polen År 1793 annekterades staden av Ryssland. Från 1919 fram till att Vitryssland blev självständigt 1991 var Minsk huvudstad i den sovjetiska delrepubliken Vitryska SSR."

Så här börjar boken - och det är omöjligt att inte dras in i berättelsen genast:

" Jag är född i Solstaden. Det första jag minns av den är en väldig betongplatta som jag försöker ta mig uppför. Jag klättrar på den där kalla, grå stenbumlingen, klamrar mig fast med armar, ben och tänder- och när jag precis med stor möda har fått fäste växer det fram ännu en likadan betongplatta över mig. Jag kryper upp på den, men medan jag försöker ta mig upp dyker nästa platta fram- och så en till, en till och ännu en."

Vilket äventyr detta ska bli!

Ett PS- med länk

Alldeles i detta nu ser jag att Thomas Nydahl skriver om en fantastiskt fin bok om Belarus- LÄS och låt er inspireras av bilder och information- och kanske lockar boken till vidare läsning också? Det hoppas jag.

Här finns en möjlighet att lära något nytt, att få tillfälle att ta del av en (säkert för många, i alla fall) okänd kultur.

Jag kommer inte att kunna motstå den här vackra och innehållsrika boken. Det är då ett som är säkert.

Minsk ligger i Vitryssland (Belarus)

Så här vacker och idyllisk såg staden ut i mitten på 1800-talet. Idag är den en sjudande metropol med över miljonen invånare (och hög kriminalitet). I mitt gamla uppslagsverk (från 1937) läser jag: "Minsk, vitryska Mensk; huvudstad i Vitryska socialistiska sovjetrepubliken, nära polska gränsen; 153,494 invånare (1931) därav 42 % vitryssar och 41% judar.-- Minsk är Vitrysslands kulturella medelpunkt och har tre läroanstalter av universitets rang, muséer och stort bibliotek. Minsk är en viktig järnvägsknut samt har bl a cellulosaindustri, kvarnar och metallverk. Minsk är en mycket gammal stad, som vid Polens andra delning 1793 tillföll Ryssland; 1919-20 hölls den besatt av polackerna."

Andra världskriget for härjande fram i staden vars invånare fick utstå stora lidanden under den tyska krigsmaskinen.

Polens delningar. En sorglig karta.

Mina egna associationer till Minsk.... "Sparven från Minsk- Olga Korbut". Gudabenådad gymnast på 70-talet. Jo, jag minns.....

I Uwe Radas bok om Memel (som saknar register- morr i kubik- ) får Minsk inte så stor plats- mer än som platsen där flodens källor finns (i närheten av, vill säga).

Jag har beställt Artur Klinaus bok - "Minsk- drömmarnas solstad" för att få ett begrepp om hur "moderna tider" har skapat något nytt av den gamla staden.

Vasil Bykau: Veteranen

Den här boken är utgiven av Ruin förlag. Den är inte omfångsrik- bara 70 sidor - men det är täta sidor.... och efterordet av översättaren Nils Håkansson är på cirka 10 otroligt lärorika sidor.

-

Stupak är en före detta soldat som kommit hem från kriget i Afganistan- hans fru orkar inte med honom och har därför slängt ut honom från det gemensamma hemmet- nu bor Stupak i största armod i ett ruffigt garage- han super och lever ett torftigt liv i största allmänhet. I Minsk (huvudstaden i Belarus) hamnar han i en demonstration och blir varse kravallpolisens brutalitet (han är mycket nära att bli arresterad och sönderslagen själv)- han grips av stor ilska och bestämmer sig för att ta livet av "högsta hönset" (det vill säga landets president) som han anser vara skyldig till allt ont som hänt i landet. Men.... det går inte alls som Stupak planerat.....

-

Den här boken är ett dokument över ett totalitärt samhälle men också ett dokument över en människa och hur han beter sig för att överleva i just ett sådant samhälle. Den väcker tankar... vad är en människa beredd att göra för att få äta sig mätt.....t ex...

-

Nils Håkansson redogör i sitt efterord för skillnaden mellan begreppet Vitryssland och Belarus.

" Om landet kallas Vitryssland eller Belaryssland antyder det förstås att landet "egentligen" är en del av grannen i öster. Om landet heter Belarus framhävs i stället den historiska och språkliga och kulturella särprägel som skiljer det från Ryssland och som just därför tidvis har varit så problematisk för regimen i Minsk"

-

Det är värt att notera att Vasil Bykau tvingades leva i exil från 1997 och fram till en månad före sin död (juni 2003). (Han dog således i Belarus).

-

Veteranen har inte kunnat ges ut i Belarus. I Sverige har tidigare utgivits "Grustaget" av samme författare (översättning av Staffan Skott).

-

Sammanfattningsvis: Det här var en bok som fick mig att tänka till ordentligt- den väckte mitt intresse för landet Belarus och jag hoppas att kunna få läsa flera böcker av Bykau. ("Grustaget" ska jag beställa inom kort- jag har sett att den finns att få antikvariskt).

-

Belarus flagga. (versionen från 1991-1995 ) som är en symbol för den demokratiska rörelsen i Belarus.