(Foto Berndt Klyvare)
I min hand har jag en nätt liten bok "Årens spegel" (utgiven 1963) av Johannes Edfelt. I boken minns Edfelt framför allt sin barndom och sin ungdom i Västergötland .
-
Trevligt är det att läsa om Edfelts bokminnen- hur han vid tio års ålder fick Rider Haggards ("Hon eller dödsgrottorna vid Kôr"), som skrämde vettet ur honom- hur han som tonåring fick ett vitt linneband med Bo Bergmans dikter och... han blev fast i poesins värld. "Porten till poesiens rike var öppnad för mig"
-
"Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn."
-
Edfelt skriver också om hur han fann tröst i Schillers diktning- "När man djupast misströstade om människorna och deras framtid bjöd Schillers ord en styrkedryck".
-
Studentåren i Uppsala så. Nu var det 20-talet och det var den "blåögda optimismens epok"- "aldrig mera krig".
-
Karin Boye berättar Edfelt så fint om- och citerar hennes dikt "I rörelse" (som jag själv tycker mycket om):
-
"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
-
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd.
-
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
-
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
-
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."
-
Edfelts bok ger mig en god bild av både författaren själv och den tid han levde i- det är intressant att läsa om hans minnen från 20 - och 30-tal. Många spännande minnen... som ger mig lust att läsa bland annat Rider Haggard (i hyllan har jag Alan Quatermain)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar