Vixxtoria har gjort ett mycket intressant inlägg om politiskt korrekta barnböcker- med nedslag i 70-talet. Jag har inte så stora erfarenheter av just 70-talets litteratur för barn men ett starkt minne finns kvar i min hjärna.
-
Någon gång under våren 1971 blev jag ombedd att sitta barnvakt för en treårig flicka. Kul, tänkte jag och såg fram emot en mysig kväll med Bröderna Grimms sagor- men inte sjutton blev det sagor! Jag blev i stället ombedd att läsa högt ur en bok som hade titeln "Sprätten satt på toaletten". Tala om kiss och bajs i kubik (men det brukar ju barn gilla- och även en del vuxna...) mycket samhällskritisk var boken också. Väldigt annorlunda jämfört med vad jag fick läst för mig som liten tös i Malmö på 50-talet. Jag måste erkänna att boken i fråga gjort ett outplånligt intryck på mig och jag undrar än idag hur det kändes att växa upp med en massa sådana böcker.
-
När jag googlade runt i cyberspace (eller vad det nu heter för något) hittade jag den här bloggsidan om toalettsprätten. Jag är själv ganska nöjd med att ha vuxit upp med Bröderna Grimm och HC Andersen......
9 kommentarer:
Sprätten minns jag. Men jag undrar om det inte var från en uppläsning i tv eller liknande? Det påminner mig om att jag nog måste återkomma med ett inlägg om 70-talets bilderböcker (plus ett om barnböcker om "såna det var synd om", en helt egen 70-tals-kategori).
Anyway, jag tyckte mycket om den här boken. Och tack för länken till "En man med ett skägg"-bloggen. Jag läser där ibland, men det var ett tag sen nu, och där finns mycket roligt :-)
Med såna här böcker (som Sprätten) var det ju så att vi var så vana vid att allting handlade om att kanonkulor skulle bli blommor (jämför Tistou), och att man skulle vara snälla mot varandra och dela med sig. Det här fanns ju i alla samtida böcker på den tiden.
Men ska nog inte heller glömma att även 70-talsgenerationen läste Bröderna Grimm och HC Andersson. Man hade tid att läsa många böcker under barndomen.
Jag är mer nyfiken på hur det kan ha varit att vara vuxen på 70-talet. ;-)
Jag kanske skulle skriva några rader om mitt 70-tal någon gång... hmmm... det var ett ganska flummigt årtionde.
Jag minns en som hette Barnen tar makten, om dett dagis där barnen band fast sina fröknar på stolar.
Ja håhåjaja...
En tanke: Kanske hela den här ungdomsflirten, att det unga människor gör alltid är rätt, kommer från den boken/den tiden?
Snowflake: Är inte ungdomsflirten lite tidigare (jag är yngst i det här sällskapet, så det är inte av erfarenhet utan bara beläsenhet som jag talar). Är det inte tonåringen som föddes på 50-talet som brukar sägas vara ursprunget till den ungdomsfixering som gäller än idag?
Men jag tror man kan gräva i den här frågan både på längden och tvärsen, både i sig själv och sina erfarenheter, och i samhället. Sen tycker jag, att man med all rätt, kan och ska diskutera de här böckerna också för vad de betyder för en läsare idag, utan erfarenhet eller föränkring i 70-talet. Är det en bra bok så spelar det liten roll när den skrevs, och om boken endast kan förstås utifrån sin samtid - ja, då är det i sanning en samtidsroman som endast är intressant som historiskt dokument.
Man kan tänka på att Sundströms För Lydia kom 1973. En samtidsroman? Jo, visst. Som stått sig? Jo, visst. När jag läste den 1992 så övergick det min fattningsförmåga att en bok från 1973 kunde vara så aktuell. Men jag var 19 år då, och det är mycket som övergår ens fattningsförmåga vid den åldern (och det här säger jag med vemod, inte överlägsen cynism från yngre medelålden).
'förankring' heter det, men 'föränkring' var ett ganska roligt ord. Jag undrar vad det betyder ;-)
Barnen tar makten, av Gunnar Ohrlander om jag inte missminner mej, var ju jättebra.
Fast slutet är lite en besvikelse då de alla kommer överens.
Jag minns inte den alls. Det känns som om titeln är bekant, men jag får ingen ingång. Men den verkar ha blivit film också
http://www.imdb.com/title/tt0265986/
Nån som såg?
Det som var roligt och spännande då med Barnen tar makten, är ju att det var så hisnande otänkbart att barnen skulle kunna Bestämma. Det vände upp-och-ned på hela maktordningen, klassisk underdog-historia.
Men skulle den uppfattas så idag? Jag hoppas att dte fortfarande är (snälla) fröknar som bestämmer på dagis, men jag ser ju familjer runt omkring där det helt klart är barnen som bestämmer, inte föräldrarna.
Skicka en kommentar