Nu handlar förstås Ingeborg Drewitz utvecklingsroman (om Gabriele) inte bara om 70-talet men ganska mycket sidutrymme får denna dekad, trots allt i boken. Så öppnar jag dagens "Boklördag" och vips... här har vi tillbakablickarna- nu inspirerade av Åsa Mobergs "Kärleken i Julia Anderssons liv" (och jag vet väl inte om jag är så lockad att läsa just den skildringen av den här tiden). Sjuttiotalet väcker tydligen fascination igen och det är intressant. 
Heidelberg- centrum. Lånad bild. Sjuttiotal.... vad minns jag? Jag tillbringade mitt sjuttiotal dels i en vindsvåning (ovanför en skjortfabrik) i Heidelberg dels i Luxembourg dels i Dublin dels i Stockholm. Det är många intryck som ska sovras. Tyskland under 70-talet- en verklig brytningstid med väldigt mycket politisk aktivitet. Baader-Meinhofligan slog till- I Heidelberg till exempel sprängde de en bomb inne på en amerikansk förläggning (Campbell barracks). Väninnan fick kasta sig ner på golvet med sin baby för att undvika splitterskador (hon bodde precis mittemot). På alla postkontor fanns affischer med bilder på de då ännu icke tillfångatagna terroristerna.
Notre-Dame i Luxembourg City (lånat foto) I Luxembourg var det lugnare- där vilade den stora sömnen....ungefär vartannat hus hyste ett bankkontor- vartannat ett café (av den typ där man serveras glass dekorerad med pappersparasoller... ) Det enda som hände i Luxembourg var att det var high-life på diskoteket "Blow Up" med alla Radio Luxembourgs radiopratare som discjockeys (Tony Prince etc).
Parkeringsvakterna hade speciella små plastskydd för sina (löjliga) hattar. I Luxembourg var allt välorganiserat och humorfritt. Eftersom jag delade lägenhet med ett par irländare blev det ständiga konflikter med lokalbefolkningen.
Parnell Street - maj 1974 I Dublin small det också- i maj 1974 placerades mycket maliciöst tre bomber ut- centralt i staden under rusningstid. Över tjugo männskor fick sätta livet till och jag glömmer aldrig kyrkklockorna som ringde till själamässa i ett, i ett. Jag minns att en hel familj blev utraderad- på ett ögonblick. Oskyldiga människor på väg hem från arbetet. Förövarna fick man aldrig tag på, vad jag vet. Man gick hela tiden och tittade efter bilarnas registreringsskyltar- allt som kom från norr var misstänkt (som om dessa terrorister skulle använda sig av en "norr-registerad bil"...). När jag for över gränsen till norr med buss stod de brittiska soldaterna redo att skjuta på allt som rörde sig (de var inte gamla och säkert livrädda).
Jag missade en stor del av det som hände i Sverige under det här decenniet - för mig var nog trots allt 60-talet den tid som var mest spännande politiskt och då allt mera ställdes på sin spets. Sjuttiotalet förknippar jag mycket med begreppet "flum". Vad jag läste under den här tiden? Jag minns inte så noga- men det var säkert en salig blandning. Det enda som har etsat sig fast är Thomas Hardys romaner. (och de "platsar" gott i kategorin käftsmäll/magspark. Tala om elände och svartaste svart).Och... för att sluta där jag började: Ingeborg Drewitz roman "Nuet var i går"- en absolut läsvärd berättelse om kvinnoliv från 20-tal till sent 70-tal. "Vem har ägt sitt eget liv- och på vems bekostnad? " de frågorna ställer författarinnan i boken. Jag citerar: " Varje kvinna är Jag och Vi på en gång. Ingen kvinna kan säga: Jag tänker ,alltså är jag till, därför att varje kvinna också alltid är den med de utbredda armarna och i sina sysslor erfar att hon är till".
