Viborgs sista dagar

Bilden blev inte så bra men boktiteln går i alla fall att läsa- "Viborgs sista dagar" tryckt och utgiven år 1940 (och jag hittade den på Bibliotekets vänners utförsäljning). Boken har många illustrationer- svåra att se på för de avbildar enorm förstörelse av en vacker stad med många gamla och anrika byggnader.

Om Viborg kan man läsa mera här.

-

Jag har varit i Viborg. Besöket varade cirka två timmar- det var år 1961, jag var elva år gammal och följde med mina föräldrar på en bussresa till dåvarande Leningrad. Efter en lång och vindlande färd längs smala grusvägar (och en lång väntan vid den sovjetiska tullen) kom vi så fram till den första staden på "den andra sidan".

-

Det Viborg vi fick se var smutsigt, nedslitet och ytterst deprimerande. Middag intogs på järnvägsstationen. Jag minns inte vad det var jag åt- troligen borstj med något mörkt bröd till. Med på resan var många finländare och jag tror att de flesta av dem hade haft sina hem i Karelen tidigare. En man ur gruppen avvek från det övriga resesällskapet så fort bussen stannade i Viborg- ingen visste vart han tog vägen- han återkom dock lagom i tid till avfärden mot Leningrad. "Var har du varit"? frågade min pappa. "Jo, jag ville se mig om i min gamla hemstad", svarade mannen- och så berättade han att han tagit en taxi till det hus han en gång lämnat- där bodde nu en rysk familj. Mannen knackade på och yttrade bara en enda mening "det här här mitt hus"- sedan tog han taxin tillbaka igen.

-

Jag glömmer aldrig den här mannen från Viborg- han symboliserar för mig allt de lidande som det Karelska folket fick utstå under både vinterkriget och fortsättningskriget.

-

Här några ord om boken: " vi få här en autentisk och möjligast noggrann skildring av Viborg under kriget. Författarna- följde dag för dag med sin hemstads öden och de förde bok över luftalarmen, bombardemangen och förödelsen.- Det hela blir en på samma gång imponerande och dyster beskrivning av den gamla Hansastadens öden från krigsutbrottet till den tunga marsdag, då Karelens fäste överlämnades åt fienden- i all sin saklighet en av de tungsintaste böckerna om vårt krig- samtidigt en av de värdefullaste" (Olof Enckell i Hufvudstadsbladet).

-

Eeva Kilpi har också skrivit om denna svåra tid i Finlands historia:

Vinterkrigets tid: barndomsminnen (1990) (Talvisodan aika)
Längtans tid (1991) (Välirauha, ikävöinnin aika)
Fortsättningskrigets tid (1995) (Jatkosodan aika)

Frans Eemil Sillanpää

I en av husets bokhyllor har jag hittat "Människor i sommarnatten" -episk svit- av F.E. Sillanpää. Boken är utgiven av Föreningen Norden år 1959.
-
Jag vet inte mycket om Sillanpää- har inte läst något av honom men han fick Nobelpriset år 1939 "för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang".
-
"Människor i sommarnatten" sägs vara hans mest lyriska roman.( Boken utkom år 1934).
-
Här ett smakprov från första kapitlet- inledningen: " Om en sommarnatt i norden kan man knappast tala; vad man har är en dröjande och långsamt skymmande kväll, men också detta mörknande har sitt outsägligt klara skimmer. Det är aningen om den sommarmorgon, som nalkas."
-
Vackert skrivet.... nu ska jag ge mig i kast med boken.

Näckrosön av Eva-Stina Byggmästar

Jag har fallit för Byggmästars diktande- pladask. Den här diktsamlingen utgör inget undantag. Visst- några recensioner pratar om "för mycket halleluja"- men jag känner inte på det viset. Jag tycker bara det är vackert. Jag kan inte beskriva mig själv som en speciellt religiös person- men jag kan ändå uppskatta den här typen av lyrik.

Oceanen är ett hav av tårar,

därför ger den liv:

fiskar, koraller, pärlor

och ädelstenar- vad allt

kan inte dina tårar rymma:

skogar av sjögräs,

valar och plankton,

osynliga marmorkatedraler

med vita kors på höga vita torn.

Det är bara så otroligt vackert......