Ännu älskad och ännu läst

Tora Dahl läste jag många böcker av i min ungdom och jag tyckte så mycket om hennes romaner om flickan Gunborg. Nu finns Tora Dahls böcker bara att få antikvariskt men på biblioteken har de hållit sin ställning och lyckats klara sig från alltför häftiga utgallringar. Det gläder mig verkligen.

Tora Dahl (1886-1982) gjorde en relativt sen debut (på 30-talet) och år 1954 kom den första boken (i en serie om åtta) om  trolovningsbarnet Gunborg Haag, som blir satt i fosterhem hos den stränga men ändå mycket kärleksfulla fröken Sofia Stolt.

På mitt läsbord just nu har jag ett fynd från Bibliotekets vänners hylla (10 kronor) nämligen den näst sista delen i Gunborg-serien, från 1964 "Sommar och vinter". I den här delen är Gunborg 15 år gammal och på väg ut i vuxenlivet.

En modern klassiker

Det finns "klassiker-klassiker" och moderna klassiker- Henry Handel Richardsons "The Getting of Wisdom" hör förmodligen till den senare varianten (kanske är den ett gränsfall...). Hur som helst så är jag mitt uppe i läsningen och det här är ett vackert psykologiskt porträtt av en ung flicka i en känslig ålder- men det kommer jag att återkomma till.

Henry Handel Richardson är pseudonym för Ethel Florence Lindesay Richardson som föddes i Melbourne (Australien) år 1870. Hennes föräldrar hade invandrat från England tjugo år tidigare-  fadern dog när Ethel bara var nio år gammal. Modern fick ensam dra försorg om familjen och hon fick arbete som postföreståndare i den lilla gruvstaden Maldon i norra Victoria. Ethel blev ivägskickad till internatskola - och det är de åren hon skriver om i "The Getting of Wisdom". Ethel Richardson hade tänkt sig en karriär som musiker - men hon lyckades inte med detta och så återstod skrivandet för henne.

Det hör till saken att Ethels mor och hela familjen flyttade till Tyskland (Leipzig) år 1888 bara för att göra det lättare för Ethel att studera musik. År 1895 gifte sig Ethel med J.G. Robertson (i Dublin) och år 1908 fick hon sin första roman publicerad (Maurice Guest). Den handlar om tiden i Tyskland. Maken (som var professor i tysk litteratur vid London University) dog år 1933 och då flyttade Ethel till Sussex- där skrev hon flera romaner och hon hann börja på sin självbiografi som dock inte blev klar. Hon dog år 1946.

The gentle art of angling

Bernard Venables blev 94 år gammal- och han gick ur tiden år 2001. Då hade han skrivit flera mycket poetiska böcker om "långsamhetens lov" vad gäller fiske. "A Stream of Life" är hans självbiografi men lika  känd är Venables kanske för de här minnena:

Jag läser om Venables i Luke Jennings betraktelser över fäder, vänskap och fiske "Blood Knots"- en verklig levnadskonstens historia.

Luke Jennings citerar Venables som är ute och fiskar efter öring i Themsen:

"A little before the time, which will often be in the evening, the angler will be there, ready for his chance. This is a transient but immortal piece of time: the sun will have fallen behind the mantled downs, the air will be heavy with that evening scent of water that can conjure a sort of madness in the fisherman. A smell is not an easy thing to carry in the memory, but an angler exiled anywhere can recall it from the fabric of his mind and in a moment be enraptured. The water will be dark now, purple and dusky cobalt, richly green and amber in the shallows, the clots of foam will be turned to blue... Moments are hours, the bark of a distant dog hardly noticed at the time, will be found afterwards to be lodged immovable in the memory."

Från Venables dödsruna hämtar jag följande rader:

"His philosophy was a little out of step with the signs and developments of the modern angling scene, which he observed with some disquiet. For him, fishing was not just an absorbing and delightful sport, but also an escape from the cares of modern life and a calm to the soul. He was not much in sympathy with the commercialisation, competitiveness and obsession with technical gadgetry that have become such a part of fishing today. "

Maj månads bästa

Maj månad är så gott som över- fort gick det och nu är det sommar (fast man skulle inte kunna tro det när man kikar på termometern idag). Jag inledde läsningen i maj med den turkiska författarinnan Emine Sevgi Özdamars självbiografiska (åtminstone till stor del) roman "The Bridge of the Golden Horn" som är en (nr 2) av tre delar i en romansvit. (Ingen av dessa delar är översatt till svenska- ännu).  I höst ger Ràmus förlag dock ut Özdamars "Sällsamma stjärnor stirrar mot jorden"- en bok jag verkligen ser fram emot att läsa.

Majs allra största läsupplevelse för mig blev Camilla Gibbs "The Beauty of Humanity Movement" som har handlingen förlagd till det moderna Vietnam. Det är en mycket skickligt hopfogad berättelse med trådarna djupt i Vietnams tragiska historia. Camilla Gibb är kanadensiska (men född i London). Ingen av hennes böcker har ännu blivit översatt till svenska. Jag hoppas att "The Beauty of Humanity Movement" ska göras tillgänglig för svenska läsare. Det är den sannerligen värd (och läsarna är värda det också).

Sist men inte minst- (för jag begränsar mig till det magiska tre-talet) Gerbrand Bakkers långsamma, filosofiska och sorgliga roman om Helmer van Wonderen och hans värld "The Twin". Här en roman som översatts till norska, danska och finska men inte till svenska. Hur det nu kan komma sig. Mycket tråkigt är det att konstatera i alla fall. "Bokmoster" har också läst och förtrollats av Gerbrand Bakkers författarskap.

Tre författare- tre länder. Jag är nöjd med spridningen. Däremot är jag missnöjd med bristen på svenska översättningar.....

Min måndagspresent

Times Literary Supplement (TLS) brukar ramla ner i min brevlåda i början på varje vecka och idag kom ett fullspäckat nummer. En hel sida ägnas åt den här vackra boken "Americans in Florence" (New Life in the Old World") och jag känner en stor längtan att äga den här konstsamlingen i bokform.

Här "liljor" av John Singer Sargent (1856-1925) så ljuvlig.... "Sargent's world is that of the novels of Henry James"- visst känns det så....

Hon ser ut att njuta av lektyren, kvinnan på tavlan som är målad av Mary Cassatt. Mary Cassatt ansågs vara en mycket modern kvinna på sin tid (1844-1926) . Hon var mycket berest och kom att tillbringa en stor del av sitt liv i Frankrike där hon blev mycket god vän med bland andra Edgar Degas.

Zanim spłonę (Innan jag brinner - Gaute Heivoll)

Nej, jag behärskar inte polska , tyvärr. Jag får nöja mig med den svenska översättningen av Gaute Heivolls "Innan jag brinner" men jag konstaterar att boken har översatts till väldigt många språk (nitton! enligt Wikipedia) och äntligen, äntligen (inte en dag för tidigt) har nu Norstedts förlag gett ut på svenska. Två år har det tagit att få denna översättning. Gaute Heivoll har även skrivit annat (en hel del prisbelönat) som jag hoppas ska översättas och jo, jag kan mycket väl tänka mig att läsa på norska men det brukar vara dyrt att köpa norska böcker (tyvärr) och biblioteken köper in väldigt lite på nordiska språk. Idag har jag hämtat mitt exemplar av Heivolls "Innan jag brinner" på just biblioteket. Kort lånetid så nu ska här läsas med koncentration.

 Här Heivolls samlade verk: (från Wikipedia).

Postboks 6860 – antologi (2000)

Liten dansende gutt – prosa (2002)

Omars siste dager – roman (2003)

Utskrift. Nye norske noveller – antologi (2003)

Ungdomssangen – roman (2005)

Metaforenes tyranni? antologi (2005

Kjærlighetsdikt på bunnen av elva – dikt (2006)

Doktor Gordeau og andre noveller – noveller (2007) Prisbelönad

Himmelen bak huset – barnebok (2008)

Himmelarkivet – roman (2008) Prisbelönad

Ord for ord – antologi (2009)

Båten mellom stjernene – barnebok (2010)

Før jeg brenner ned – roman (2010)

Kongens hjerte – roman (2011)

Svalene under isen – barnebok (2012)

Nytt från Australien

Korta listan för australiensiska Prime Minister's Literary Awards för 2012 har tillkännagetts. En del av namnen är säkert bekanta för svenska läsare. Jag tycker själv att det är roligt att se vad som är populärt och i fokus på andra sidan jordklotet- det blir en liten resa i soffan igen, kanske.

Den engelska originaltiteln är "All That I Am" och Anna Funder har blivit mycket känd som författare till boken "Stasiland" också. (Jag har inte själv läst).

En del av Kate Grenvilles böcker har också blivit översatta till svenska- "Sarah Thornhill" är Grenvilles "nomineringsbok".

Här handlar det om hästar- så mycket vet jag. Gillian Mears roman(er) finns ännu inte på svenska.

Alex Miller's "Autumn Laing" handlar bl a om en 85-årig kvinnas summering av sitt liv. Alex Miller är tidigare flerfaldigt prisbelönad för sina romaner.

Janette Turner Hospital har fått flera av sina romaner översatta till svenska- hennes novellsamling "Forecaste: Turbulence" är nu en av de nominerade böckerna.

Någon eller några (inte alla) av de här böckerna ska jag försöka läsa.

Gina Lagorio

Jag "betar av" Viareggio-pristagarna decennievis och idag har jag ägnat mig åt 1980-1990. Ytterligare en pristagare hittade jag i översättning (engelsk)- nämligen Gina Lagorio som tilldelades priset år 1984 för "Tosca dei gatti" (Tosca The Cat Lady är den engelska titeln och boken ser inte ut att finnas i svensk version).

Gina Lagorio (1922-2005) var från staden Bra i Piemonte. Hennes böcker har ofta blivit prisbelönade och översatta till flera språk.

Giuliana Morandini

Med den här boken vann Giuliana Morandini Viareggiopriset år 1983 (den italienska titeln är "Caffé specchi"). Handlingen är förlagd till Trieste och den här romanen är en del av en trilogi om tre städer (Berlin, Wien och Trieste). Två böcker av Morandini har blivit översatta till svenska hittills nämligen ungdomsromanen "Natt i Samarkand" (2007) och "Spela dam med månen" (2009).

Jag är nyfiken på den här författarinnan. Jag citerar här från Italienska kulturinstitutets hemsida:

 

"Giuliana Morandini är född i Friuli men bor numera delvis i Rom,
delvis i Venedig. Ända sedan hennes poesidebut har hon varit uppmärksam på de kulturer som återfinns i Centraleuropa. Atmosfären i hennes tre första romaner, publicerade av Bompiani, för tankarna till städerna Wien, Trieste och Berlin och bildar således en utmärkt trilogi: I cristalli di Vienna (1978, Pratopriset), Caffè Specchi (1983, Viareggiopriset),
Angelo a Berlino (1987, utvald till Campiellopriset).
1989, i Da te lontano, utforskade hon återigen kulturen i staden Trieste. Därefter följde två verk där hon ifrågasatte den europeiska identitetens ursprung: Sogno a Herrenberg (1991, Flaianopriset), Giocando a dama con la luna (1996). Giuliana Morandini har alltid lagt oerhört stor vikt vid kvinnofrågor, i synnerhet vid deras sätt att skriva, om detta vittnar bla. …E allora mi hanno rinchiusa (1977), La voce che è in lei (1980), Sospiri e palpiti. Scrittrici italiane del Seicento (2001) och Le insensate (2004)."

De två svenska översättningarna finns på ett litet antal bibliotek men går också att köpa ännu via nätbokhandeln.

Det är inte lätt, inte....

Premio Viareggio (Viareggio-priset) är som jag förstår ett stort och prestigefyllt italienskt litterärt pris. Det instiftades år 1929 och det finns en lista på samtliga pristagare genom åren - man kan se den HÄR.

Så började jag leta- med start år 2010 och jag gick ner i åren t o m år 1990 (fortsättning följer). Det var lite ledsamt att se hur få titlar som översatts till främmande språk även om det finns en del på tyska och franska. Svenska översättningar är det mycket ont om (men några finns). Nicola Lagioia vann priset år 2010 och hans "Riportando tutto a casa" kommer att ges ut på Astor förlag mycket snart med titeln "Allt kommer tillbaka"

Men annars är det verkligen inte lätt att få tillgång till särskilt mycket av italiensk litteratur. Tyvärr, tyvärr. Några titlar från Viareggio-listan finns dock i engelsk översättning- och jag är väldigt nyfiken på att läsa.....

Nyheter- i svenska översättningar

Äntligen, säger jag igen, för nu kommer en samling av Joseph Roths noveller ut i svensk översättning. Hett efterlängtade "Kejsarbysten" (ett mästerverk) bland andra- och givetvis lägger jag den här boken på min önskelista. Det är trots allt bättre och enklare att läsa på eget språk- men jag skrev ändå lite om just "Kejsarbysten" för ett tag sedan här på bloggen. Atlantis förlag ger ut. Det ska vi vara mycket tacksamma för.

Den svenska omslagsbilden till A.B. Yehoshuas "Friendly Fire" hittade jag inte så det fick bli den engelska versionen som illustrerar här. Den svenska titeln är "Vänskapseld" och det är inget vänskapligt alls över det här skjutandet. "Friendly Fire" läste jag för några år sedan och jag har skrivit om boken HÄR. Brombergs förlag ger ut. Den här romanen är omistlig. Jag föll nästan i trance under läsningen av den och läser mycket gärna om på svenska.

Bonniers ger ut nya pocketklassiker i höst och Francoise Sagans "Bonjour Tristesse" är en av dem. Den tänker jag inte missa även om jag har läst den förut. Den blev snabbt en kultbok och orden bevingade (och inristade på min skolbänk i gymnasiet- det brottet är preskiberat nu och bänken är ändå utslängd för länge sedan). Truman Capote och George Eliot finns också representerade i samma utgivningsblock. För cirka 40 kronor kan man bli ägare till en väldigt fin klassiker! Inte illa.

Tranans förlag har alltid intressanta utgivningar. "Den gyllene cikadan"  av Wu Cheng'en lägger jag också upp på min önskelista.

Veckans nytillskott

Det är väldigt trevligt när den lilla gula postbilen stannar till vid min brevlåda och lämnar små paket efter sig. Under veckan har det samlats en ny liten läshög. Varje bokälskare vet att det gärna bildas en jättehög till slut av alla inköp (det är så svårt att låta bli 'send'- knappen....).

"I Am a Cat" är en japansk klassiker av Soseki Natsume. Katten, som saknar namn, observerar och berättar om människan och hennes natur. Med klös. Katten gjorde sin debut i det litterära magasinet "Hototogisu" mellan 1905 och 1906. Från början hade Soseki inte tänkt att skriva mer än en berättelse men hans inlägg blev så populärt att han lät katten fortsätta med sina filosofiska betraktelser.

"Blood Knots" handlar om fäder, vänskap och konsten att meta" - väldigt mycket om det senare. Nej, jag fiskar inte själv men om det är något jag kan förstå så är det känslan av ro och närheten till natur när man sitter- antingen i strandkanten eller i en liten eka- och metar i stillhet. Fiske är som att komma rakt ner till mänsklighetens rötter på något sätt. (I min familj har fiskandet gått som en röd tråd- på båda sidor.) Luke Jennings växte upp på 60-talet (i Sussex) och han förtrollades tidigt av floder och sjöar i landskapet omkring honom. Att meta lärde han sig helt själv med hjälp av böcker från biblioteket och senare fick han mentorer. "Only by searching beneath the surface can we connect with our own deep histories".

Carol Shields skrev jag lite om för någon vecka sedan. Jag ska försöka att läsa de böcker av henne som jag har missat.

Hos Nille på bloggen Nilles litteratur hittade jag den franska klassikern "Les rois maudits" (De förbannade kungarna) som är utgiven i sju delar. Den första delen "Le roi de fer" handlar om Philip IV , tempelriddarorden och påven Clemens V.  Jag läser på franska för Nille har sagt att språket inte är alltför svårt och då vågar jag mig på ett försök. (Jag läser alldeles för lite på franska för övrigt).

Ja, och så har jag ytterligare en bok av Carol Shields att läsa... "Happenstance" en roman i två delar- berättelsen om det gifta paret Jack och Brenda Bowman. Först Jacks historia och sedan Brendas. (Boken kom ut år 1980)

Äntligen kommer den i svensk översättning

I höst kommer den ut på svenska, Hans Falladas "Ensam i Berlin" som gått segrande genom boktoppslistorna (framför allt i England). Det var då sannerligen på tiden att vi här i Sverige också kan få tillgång till denna mycket spännanda (närmast gastkramande) realistiska skildring av Hitlertidens Tyskland- och boken berättar om några personer som vågade sig på att vara olydiga.

Jag läste och skrev om "Alone in Berlin" i november 2010- så i vart fall två år har det tagit att få boken översatt....

Det är Lind & Co förlag som ger ut. Översättningen är gjord av Knut Stubbendorf.

Robb Forman Dew

Jag vill absolut inte påstå att Robb Forman Dew är en bortglömd författarinna men det är ett bra tag sedan något av henne blev översatt till svenska (slutet av 80-talet, tror jag). I min hand just nu Forman Dew's debutbok som fick (och fortfarande får) fina recensioner.

Just den här romanen kan jag inte hitta i svensk översättning med det finns några andra. Det är trettio år sedan boken kom ut och den belönades med "National Book Award for First Novel" år 1982.

Forman Dew skildrar det lilla livet, vardagen och just i "Dale Loves Sophie To Death" hamnar vi mitt i 70-talet och platsen är västra Massachusetts. Dinah och Martin - ett gift par med tre barn är huvudpersoner. Vad som händer när Dinah åker ensam hem till sin barndoms Ohio under några sommarveckor är vad den här romanen skildrar.

Min kopia är ett gammalt låneboksexemplar- lite tilltufsat och slitet- en gång har det prytt hyllorna i Rugby Library , Rugby, England.

Monferratos dammiga vägar

Här en lånad vy från Piemonte i nordvästra Italien. Jag har läst ut Rosetta Loys flerfaldigt (fem gånger om) prisbelönade roman "The Dust Roads of Monferrato" (som den heter i engelsk översättning- på svenska "Vägar till Monferrato" (1992 och i översättning av Barbro Andersson- boken finns på 17 bibliotek).

Rosetta Loy är född 1931 och hon har varit produktiv. Jag kunde önska mig flera översättningar av hennes böcker för hon skriver mycket bra och den här familjehistorien gav många intressanta inblickar i ett Italien (som inte var ett Italien just då för här börjar historien vid 1800-talets början och Napoleon härjar för fullt  i Europa.)

"Vägar till Monferrato" tilldelades bland annat Super Campiello-priset och Viareggio-priset år 1988. Det här är en bok som jag har anledning att återkomma till.

Heine vid Teutoburgerskogen

Teutoburgerskogen idag (lånat foto)

Den besegrade Varus (statyn står i den tyska staden Haltern am See) (fotot är lånat)

Omkring år 6 blev Publius Quinctilius Varus guvernör av Germanien som nyligen hade blivit en del av romerska riket. Några år senare (cirka år 9) ledde Varus tre av sina legioner in i den täta Teutoburgerskogen- syftet var att kväsa de upproriska germanerna som alls inte ville ha något romerskt styre. Det slutade mycket illa för Varus och de tre legionerna mosades; blev helt utplånade. Germanerna leddes av Hermann (och Varus tog livet av sig på slagfältet).

Heinrich Heine ägnar "Caput XI" i sin "Deutschland - Ein Wintermärchen" åt Hermann (ofta numera lite vanvördigt kallad "Herman the german"). Han är inte särskilt imponerad över de nationalistiska känslor som Hermanns dåd framkallar och han raljerar väldigt över ämnet med fokus på "Hur skulle det varit om vi förblivit under romerskt styre". Jo, summerar Heine - nu är vi tyska och "Der Esel heisst Esel, nicht asinus und die Schwaben blieben Schwaben". (Esel= åsna). Tänk vilken tacksamhetsskuld vi har till Hermann, avslutar han.

Han skulle också kunna summera härligheten med "skit la même" (för att uttrycka det hela lite grovt).

Hermann

Jag kommer att fortsätta min tillfälligt avbrutna resa i Tyskland med hjälp av Heinrich Heine och hans vintersaga. Snart blir det dags för Hermann och hans kamp mot romarna. Jag misstänker att Heine har sin egen syn på slaget i Teutoburger Wald.

Kärlek i krigets skugga

Det här är ett foto på den vackra prinsessan Vittoria Colonna - taget omkring år 1900 (då var hon cirka 20 år gammal). Boken jag läser "The Light in Between" har många foton från denna tid- en extra bonus till en mycket fängslande berättelse.

I förordet kan man läsa att författarinnan -Marella Caracciolo Chia- egentligen började med ett brinnande intresse för den man som Vittoria så småningom skulle gifta sig med- den femtonde hertigen av Sermoneta Leone Caetani (1869-1935).

Caetani var orientalist, forskade i islam och han reste mycket i sin ungdom. Här ett porträtt från 1880-talet. Marella Caracciolo Chia fascinerades av Caetani (inte undra på) och letade länge efter de brev som han och Vittoria skrev till varandra och så ville hon ha svar på frågan varför Caetani helt plötsligt lämnade Italien (och Vittoria med son) för att bege sig till obygden i Kanada (British Columbia). I detta sökande kom hon in på ett sidospår som var nog så intressant- nämligen den passionerade kärleksaffären som Vittoria hade med konstnären och futuristen Umberto Boccioni.

Umberto och Vittoria möttes för första gången den sjunde juni år 1916- kriget härjade för fullt och Leone Caetani hade tagit värvning och befann sig långt hemifrån. Vittoria hade lämnats ensam men njöt ändå av sommaren på sitt paradis- ön Isolino di San Giovanni (som ligger i Lago di Maggiore). På ön kunde hon odla sin trädgård och vara i så gott som "splendid isolation". Ön blev en tillflykt för Vittoria och Umberto och de inledde ett intensivt och passionerat kärleksförhållande som dock skulle ta slut bara två månader senare.

Breven som sedan skrevs var glödande- Här de sista raderna i ett brev daterat 9 juli :

" Forgive me. I have thrown down in one go everything I am writing. Don't judge me badly. Next time I'll be stronger, calmer, more cheerful. Be indulgent as always. smile and have no fear. Thank you, my sweet friend, my radiant beautiful hope. I feel the scent of the bay trees and the lemon grass! I kiss your dear, good hands respectfully,  Your Boccioni.

Kriget, indirekt, tog Boccionis liv.

"The Futurist painter Boccioni, currently a soldier in the 29th artillery, was riding a horse near Chievo the other evening when the animal suddenly reared and he received a serious wound to the head which proved fatal despite the best efforts of the doctors"  (18 augusti 1916).

"The Light in Between" är en berättelse om två människor som möttes en gång för länge sedan och som älskade varandra under en kort tid- förevigat genom brev och genom en författares ihärdighet och alldeles egen passion för denna vackra historia . Den amerikanske konstnären Frank Weston Benson står för den vackra omslagsbilden. Vill man se fler av hans verk är här en länk.

Vi flämtar i värmen

Nej, jag klagar inte men husdjuret är inte så aktivt just nu. Han har dessutom tvingats in i en varm bil för att åka iväg och få sin(a) årliga vaccination(er). Det var ännu mindre roligt och det fick alla veta i väntrummet. Trots oljudet blev belöningen en köttbulle (till husdjuret- inte till mig).

Det gäller att hålla sig i skuggan och passa på att läsa de två böcker som jag just nu har närmast till hands: "The Light in Between" av Marella Caracciolo Chia som faktiskt blev utläst (mycket bra!) och ytterligare en "italienare" Rosetta Loys "The Dust Roads of Monferrato" (50 sidor kvar- och också den en väldigt läsvärd roman- mer om den vid ett senare tillfälle).

Aklejorna blommar och kottarna dröser ner från de höga tallarna. Det börjar bli sommar!

En hyllning till East End

Min far växte upp på söder i Malmö under första delen av 1900-talet. Idag är "söder" upprenoverat och det har blivit "inne" att bo där. I början av 1900-talet var det fattigt och eländigt på många håll- ohyra, trångboddhet och sjukdomar en masse. Jag har sett  de första ses avsnitten i den utomordentligt välgjorda och välspelade engelska serien "Call the Midwife"- och ja, jag tänkte på min fars barndom när avsnitten spelades upp.

"Call the Midwife" är Jennifer Worths minnen av tiden som distriktssköterska och barnmorska i Londons East End under 50-talet. Boken har blivit till serie och den började visas i januari i år på engelsk TV- genast blev den oerhört populär och den mest framgångsrika TV-serien sedan 2001. Jag förstår fullkomligt väl varför.

Personerna är tecknade så sympatiskt och det stora ordet "tolerans" vilar över allt. Här måste man möta människorna så som de är, lära sig och vara ödmjuk inför de olika och oftast oerhört sorgliga ödena.

Jenny (Jennifer) anländer till Nonnatus House år 1957 helt oförberedd inför vad hon ska komma att möta. För det första har hon ingen aning om att det är anglikanska nunnor som "befolkar" huset.... Hennes första möte med kvinnorna i East End blir också mycket svårt för henne- hon är inte van vid smutsen och ohyran och sjukdomarna och det tar ett bra tag innan hon släpper sina fördomar och lär sig och utvecklas.

Jennys första fall blir Conchita- Conchita som bara talar spanska och som nu väntar sitt 25:e barn. Här övervinner moderskärleken allt .... och ett för tidigt fött barn överlever just på grund av en mors ömma omsorger. Trotsande all medicinsk vetenskap. "No morirá", säger Conchita och matar den lille med pipett.

Vi får möta Joe som fått hela sitt liv ödelagt av krig- själv lider han av svåra bensår -följden av skottskador i boerkriget- han förlorade båda sina söner i första världskriget och sin hustru i blitzen- ändå är han nöjd med tillvaron.  Mary från Mayo är 15 år och blir med barn- ytterligare ett sorgligt öde i 50-talets London. Varje avsnitt är fyllt till brädden av människoöden som Jennifer Worth gjort odödliga först genom sin bok och så nu med hjälp av fina, fina skådespelare genom en TV-serie som man verkligen inte glömmer i första taget.

HÄR kan man läsa mera om serien som ska komma med en andra del nästa år (åtta nya avsnitt, hurra!).

Nedslag i "La belle époque"

Simultanvisionen av Umberto Boccioni (1912)

Nu kanske inte Umberto Boccionis konst är det man främst associerar till när man talar om La belle époque (som bruka beteckna åren mellan 1890 och 1914) men Boccioni var verksam under den här tiden.

Umberto Boccioni (självporträtt, 1905

Umberto Boccioni var en av de så kallade futuristerna.

"Futurismen hyllade maskinen, förkastade äldre tiders konst och förespråkade museernas nedrivning. Futuristiska målningar framställde gestalter och föremål i rörelse; poesin begagnade sig av ett "industriellt" bildspråk, en grammatik och ett ordförråd som medvetet förstörts i onomatopoesins tjänst." (Citatet lånat från Wikipedia).

Jag har fastnat i Marella Caracciolo Chias biografiska bok om prinsessan Vittoria Colonna och hennes korta men intensiva kärleksaffär med Boccioni. "The Light in Between" handlar också mycket om just "La belle époque" och Vittoria Colonna var verkligen en kvinna som fick se och uppleva mycket i sitt liv. (Edward VII t ex var mycket förtjust i henne... (men han jagade ju förstås de flesta vackra kvinnor som kom i hans väg....)

The Twin av Gerbrand Bakker

"Långsam, melankolisk, meditativ och rörande". Så beskriver en litteraturrecensent nederländske Gerbrand Bakkers debutroman, den roman han vann "The International IMPAC Dublin Literary Reward" med.

Omslaget speglar innehållet mycket väl- här handlar det om livet på landet och ett liv som inte kommer i närheten av "vimlets yra".

Vi möter Helmer van Wonderen och det är tidigt 2000-tal. Helmer sköter föräldragården och han bor ensam med sin åldrige och skröplige far. Kor, får och åsnor finns i ladugården och på fälten- (åsnorna är Helmers älsklingar och de omhuldas extra mycket).

Berättelsen vandrar mellan nutid och dåtid och undan för undan lättas det på förlåten och vi får veta mer och mer om Helmers tidiga liv, hans tankar, hans hemligheter och hans förhoppningar. Helmer är en bitter man- han har fastnat i kravfällan. Brodern Henk som var hans enäggstvilling dog endast 18-årig i en bilolycka och så tvingades Helmer att bli bonde (han som hade börjat studera vid universitetet). Henk var faderns favorit och det var han som skulle ta över gården så småningom- gifta sig och föra släkten vidare. Alla dessa förhoppningar kom på skam den där vinterdagen för 40 år sedan.

Helmer bär på agg och hat mot sin far och han flyttar upp honom på husets övervåning- och isolerar honom därmed totalt från allt - från sitt lilla sovrumsfönster betraktar fadern dagligen en kråkfågel och det blir hans enda nöje.

Henks flickvän Riet (som var den som orsakade den bilolycka som tog Henks liv) hör av sig och så anländer plötsligt Riets tonårige son till gården. Livet ändrar sig för Helmer och han tvingas "tänka till" och göra en del ändringar i sitt liv.

Jag tyckte mycket om den här romanen- främst då skildringen av Helmer och hans ensamma liv - och de orsaker och verkningar som kan föregå och bli följden av de olika val vi gör i livet. Jo, det går långsamt- "The Twin" är inget för den som gillar "action" och snabbt skiftande handling, men om man uppskattar det stilla flödet.... det lilla i det stora- då är detta rätt bok.

Tyvärr finns ännu ingen svensk översättning (men norsk, dansk och finsk....)

Bokmoster har också läst- och gillat (mycket!).

Bokhög

För tillfället ser den ut så här- den mest aktuella "högen med böcker". Jag planerar aldrig min läsning. Det skulle inte fungera för mig. Den här högen kan ändra utseende ganska snart... men just nu tänker jag att så här vill jag prioritera. Qui vivra verra.

Överst ligger en DVD som grundar sig på en bok och eftersom det är BBC som står bakom serien "Call the Midwife" kunde jag inte motstå. Jag har sett några avsnitt och det är verkligen mycket välgjort och intressant. Serien baserar sig på boken med samma namn - skriven av Jennifer Worth. Jennfer Worth arbetade som distriktssköterska och barnmorska i Londons East End under 1950- och 1960-talen. Jennifer "Nurse Lee" kom först till den anglikanska nunnorden St John of the Divine och det var där hon skrev sin dagbok som  nu alltså givits ut både som bok och som TV-serie. Jennifer Worth gick ur tiden år 2011.

Italiensk litteratur är alltid spännande-Rosetta Loys "The Dust Roads of Monferrato" är en familjesaga med början under 1800-talet.

Marella Caracciolo Chia hittade en mängd gamla brev och så skrev hon om en kärlekshistoria från början av 1900-talet. (Den mellan den italienska prinsessan Vittoria Colonna och konstnären Umberto Boccioni). "The Light in Between" är utgiven av Pushkin Press.

Eudora Welty, Umberto Eco och lite om Lillie Langtry ska jag också hinna läsa - hade jag tänkt....

Pingviner och pingviner- "Pick up a Penguin"

Nu handlar  reklamen ovan förstås inte om böcker utan om choklad (och jag minns den här "snutten" mycket väl från 1970-talet). Jag blev faktiskt glad och nostalgisk när jag hittade den på 'youtube'.

"Pick up a Penguin" är annars en mycket bra devis. I lördagens DN (boklördag) hittade jag en liten blänkare med överskriften "Pingviner i ny kostym". Det handlade om serien "The Penguin English Library" som kommer ut i ny skepnad- över 100 titlar ska man ge ut (tack för det!). Omslagen designas av Coralie Bickford-Smith och de är fina, tycker i alla fall jag.

Här Thomas Hardys "Fjärran från vimlets yra" (Far From The Madding Crowd) i helt nytt stuk. Man blir frestad....

Jag läser att 20 titlar redan har kommit ut. Många fina engelska klassiker att botanisera bland. Härligt.

Det finns också en förening "Penguin Collectors Society"- den skulle man kanske gå med i? Läs mera  HÄR. Man ger också ut en tidning två gånger om året.

Dropped threads- kvinnor skriver om "defining moments"

Carol Shields och Marjorie Anderson kläckte idén till den här boken som består av ett 30-tal berättelser- skrivna av kvinnor. "Reflective pieces" kallar Marjorie Anderson berättelserna för (i förordet). Alla hämtade från kvinnors erfarenheter och funderingar.

HÄR kan man läsa mera om boken som jag har överst i min läshög just nu.

Promenader i Jalta

Jag associerar till Tjechovs  novell "Damen med hunden" men just nu läser jag Karl Schlögels essaysamling som har titeln "Promenade in Jalta" (och som inte finns i svensk översättning).

Krimhalvön (det är där Jalta ligger) hör sedan år 1954 till Ukraina och Ukraina är en självständig stat numera (sedan 1991). Schlögel talar om hur drömmens landskap ofta är mera stabila än de verkliga. Vi har en egen bild av Krim som inte kan ändras av det vi ser med blotta ögat.

Simferopol anno 1856

Till Krim kommer många tåg- framför allt då till huvudstaden som heter Simferopol- de kommer från Riga och Minsk, från Sankt Petersburg och Moskva, Murmansk och Workuta. Tidigt på morgonen då luften fortfarande är kylig och dimfylld möts tågen här på stationen och de besökande stiger av med ofta yrvakna ögon som blickar ut över det nya och främmande.

Krim är platsen där bergen och havet ligger mycket nära varandra och städerna är byggda som på terrasser- man kan känna doften av oleander,lavendel och pinjeträd.

Framför allt är staden Jalta värd ett besök. Här möts de gamla grekerna (och de gamla romarna)  och det är också en plats där man kan träffa på Eurasiens stäppbefolkning och det Osmanska riket. Schlögel skriver att Krim är ett paradis för arkeologer- här har man möjlighet att forska i många olika tidsperioder och många olika folkslag. Genom tiderna har också Krim stått för något som det övriga Ryssland inte var- nämligen "det äkta södern och den efterlängtade friheten".

Jalta av idag- här en vy över strandpromenaden (fotot är lånat).

Karl Schlögels essäsamling innehåller många fina betraktelser - Han skriver om Königsberg, Lodz, Lemberg och Bukovina- bland annat. Eftersom det nu finns en bok (Terror och dröm, Moskva år 1937) av Karl Schlögel i svensk översättning kanske man vågar hoppas på flera översättningar. Promenaderna på Jalta blir nog inte prioriterad för en del av essäerna daterar sig till tiden före 1989 och då anses de väl som förlegade... men Schlögel har ju skrivit så mycket annat.

Den här boken om Oder är jag mycket intresserad av (till exempel)....