Tyskland- en vintersaga

Det är naturligtvis Heinrich Heines satiriska diktepos det handlar om. Ovan orginalutgåvan från 1844 (själv får jag hålla mig till en ilsket gul Reclamvariant). Det finns två svenska översättningar också- en från 1919 (Hjalmar Söderberg) och ett nytryck från 1982.

Vintersagan är elakt rolig och mycket lärorik. Jag har fastnat i Aachen som är första anhalt på den tyska sidan av gränsen (Heine reste in från Belgien).

En modern (lånad) vy över Aachen- staden brann ner så gott som helt år 1656 och i vår tid raserades massor av byggnader under andra världskriget.

Heine beger sig först till den stora domen - och här kan man beskåda Carolus Magnus grav. (Karl den store). Heine skräder inte orden- (han säger att det gäller att inte förväxla denne Karl med Karl Mayer som bor i Schwaben och dessutom tycker Heine att Aachendomen är en förfärlig plats att ligga begraven i- då vilar han hellre som obemärkt poet "i Stukkert am Neckarstrome" och "Stukkert är Stuttgart på schwabisk dialekt.)

Han fortsätter att gissla preussarna och deras militarism (de gråa kapporna som bärs har röda kragar- och det symboliserar franskt blod). Aachen är en trist stad, enligt Heine och militärerna går runt på sitt stelbenta sätt "som om de hade svalt de käppar som man hade pryglat dem med". Hela diktavsnittet är enda stor bredsida mot de preussiska idealen.

Ett ungdomsporträtt av Heine.

Under nazitiden i Tyskland forslade man bort och förstörde alla statyer av Heine och hans böcker brändes på bokbålen år 1933 och visade tragiskt nog att Heine hade alldeles rätt när han yttrade "Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare att bränna människor".


Jag tänker fortsätta min resa tillsammans med Heinrich Heine ett tag till.