När jag växte upp var det Anders Österling (1884-1981) som var Svenska Akademiens ständige sekreterare och den posten innehade han under 23 år. Österling valdes in i som ledamot redan år 1919 och kom således att tillbringa 62 år i Svenska Akademiens tjänst. Det är ett svårslaget rekord.
Jag har alltid tyckt mycket om Österlings lyrik för ingen kan som han förmedla naturens skiftningar och naturens skönhet. Han är ett med hav, himmel och ängar.
Just nu har jag hans essäsamling "Horisonter" på mitt nattduksbord- det är mycket lämplig läsning om natten skulle bli lång (det händer ibland). Här finns så mycket att fördjupa sig i- en god essäskrivare behärskar många och vitt skilda ämnen och Österling tar oss med på både litterära och geografiska resor.
Och jodå, jag skrev lite om den här essäsamlingen för några år sedan. Den har inte förlorat i attraktionskraft sedan dess.
"Och här är jag nu för att hälsa på sommarstugan och trädgården i Falsterbo. Den starka havsluften sveper in från alla håll, men bin och humlor ha ett paradis. Forsythian flammar av klart gult och Ribes dråsar av lika klart rött. Blommor, som jag aldrig sett här under sommarferien, stå och frodas i fullständig ensamhet, lackvioler, pärlhyacinter, primulor."---
" Jag har hört berättas om en gammal grånad familjeläkare, som konstaterat många moderskap men ändå alltid fick en vek skälvning i rösten, när han sade: "Jag hör, hur det lilla hjärtat slår." På samma sätt skulle vi alla luta örat intill moder jorden och aldrig upphöra att häpna över det första livstecknet, biets dämpade men målmedvetna surr kring en krokus, vårens viskning om att den äntligen är kommen och snart ämnar övergå till sommar."
I den här fina samlingen (från 1939) kan man hitta kapitel med titlar som "Haiku", "Eliots poetik", "Rainer Maria Rilke", Den unge Yeats och den gamle" och "F. Garcia Lorca". Bland andra....
2 kommentarer:
Väldans många år!
Hannele: Österling var en institution.
Skicka en kommentar