En ständigt aktuell höstdikt

Här står nu en höstdag förtrollande skön
och pockar på uppmärksamhet.
Och här sitter jag med mitt klank om miljön,
en ständigt förbannad poet
med surmulen uppsyn och träsmak i röven.
Jag tror jag går ut bland de gyllene löven.

Här lyser en höstsol förtrollande gul.
En vind smeker varligt min stuss.
Som ekorren samlar på nötter till jul
jag fyller mitt visthus med plus.
Man skriver om minus. Men sällan förklarar
man tydligt och klart vad det är man försvarar.

Här står nu en ek så förtrollande stark
och ökar mitt gladkapital.
Nu sipprar det fram ur min vresiga mark
en källa, kristallklar och sval.
Jag tillönskar Sverige all lycka och medgång.
Sen blir jag väl arg, efter soljävelns nedgång.

Tage Danielsson (1928-1985)