En översättares vedermödor

James Joyce är en av de många författare som borde fått Nobelpriset- men han snuvades på den konfekten (han hade säkert behövt pengarna).

Som bekant har Joyce stora verk "Ulysses" kommit ut i ny svensk översättning- en översättning som är gjord av Erik Andersson.  Handlingen i Ulysses utspelar sig på en enda dag- men Anderssons översättning tog fyra år att färdigställa. Det kan jag förstå för Joyce är förmodligen en av de svåraste och knepigaste författare att "omvandla" språket på.

Erik Andersson skriver om sina besvär med uppdraget men han berättar också om sina resor till Irland, och jag lär mig att choklad, det bör man inte vara utan, om man ska ägna sig åt översättningar. (Fast kanske inte nötchoklad ändå... det kan bli dyra tandläkarräkningar av just den godsaken.)

"Varje läsare gör sig så småningom en egen idé om verket, och denna kan skilja sig mer eller mindre från författarens. Detsamma gäller förstås översättaren. Det är helt i sin ordning. Det är inte informationsöverföring det är fråga om. Men översättaren skall ändå inbilla sig, och kunna inbilla andra, att det är författarens ärenden han går."

"Dag ut och dag in med en dag i Dublin" är en mycket trevlig sammanfattning av en översättares arbete med en av världslitteraturens mest gåtfyllda romaner. Ett lär man sig framför allt (om man nu inte visste det innan): att vara översättare kräver sin man/kvinna.