söndag 11 augusti 2013

När väg 111 (eller var det 112?) försvann


Två förväntansfulla damer i sina bästa år steg in i en bil (också den i sina bästa år) för att ha en trevlig utflyktsdag. Solen sken och rutten var planerad - Sofiero var resmålet. Att köra genom större städer (typ Helsingborg) var inget som lockade chauffören (som var jag) så vi hade noga studerat kartan och kommit på att vi kunde ta småvägar för att nå fram till slutdestinationen. Från Malmö är det en bekväm (om än trist) transportsträcka till den stora staden vid sundet- och jodå, vi hittade en lämplig avtagsväg så småningom- tyckte vi. Men något måste ha gått snett för plötsligt hade vägen med det "rätta numret" helt försvunnit och ingen av de orter som fanns på diverse vägskyltar lät bekant. (Jag får repetera Skånes geografi, tror jag) och varför är alla kartor så småstilta nuförtiden :-). I stället befann vi oss plötsligt i Höganäs. "En outlet", skrek väninnan! "Den måste vi absolut undersöka." Det blev en titt på Höganäskrus och lite annat smått och gott en stund och det var riktigt trevligt.




 "Vi tar Sofiero på hemvägen i stället", sa jag och föreslog "Mölle by the sea" som ersättning så länge. Då passerade vi en misstänkt stor byggnad på vänster sida. Aha, ett slott. Vi kan slå två flugor i en smäll. Krapperup (för det var alltså Krapperups slott vi for förbi) kan vi se när vi kör tillbaka från Mölle, sa jag. Givetvis körde vi sedan galet en gång till men vi hittade till slut det vackra slottet och kunde ta oss en lång och avstressande promenad i den tillhörande parken, för avstressning behövde i alla fall hon som körde.


Rosorna stod i full blom - här ett exemplar av Erotica. Praktfull, eller hur?


Jodå, vi kom fram till slut- men det var då ett pyssel och med många U-svängar. Jag tycker nog i ärlighetens namn att den här stora sevärdheten är dåligt skyltad (i vart fall om man kommer norrifrån). Visst är det ett riktigt sagoslott. Visserligen inte så gammalt men med en mycket speciell historia. En tripp hit i juni när rhododendron blommar är säkert en fantastisk upplevelse (och kanske också myllrande, misstänker jag.) Det här slottet med park och strövområde kräver en hel dag för att utforska. Tyvärr hade vi inte så mycket tid men vi var mycket nöjda med vårt besök i alla fall.

Med på resan hade vi boken/häftet "Tolv skånska slott" av Annika McClintock. En (mycket) kortfattad guide till tolv slott (som är öppna för allmänheten).

Jag kan också konstatera att det är alldeles rätt det där med att om man inte går (kör) vilse så får man inte se någonting. (Man får i alla fall se oväntat mycket om man kör fel).

5 kommentarer:

mimmimarie sa...

Vilken trevlig utflykt i sommarsverige.

Ingrid sa...

Mimmimarie: Mycket trevlig och precis lagom mycket för en dagstripp.

Hanneles bokparadis sa...

jo, saker förändras hela tiden, men ni hade ju bra sällskap :)

Mrs Calloway sa...

i Skåne finns dent väldigt många vägar som ser likadana ut. omgivningarna ser också likadana ut. alla har gått och lagt sig och sover och det finns ingen att fråga. man kan lätt hamna i norra Tyskland utan större ansträngning

Ingrid sa...

Mrs C: Jo du, det där känner jag igen. Det är inte alldeles lätt att navigera på de skånska småvägarna.