Vintersol

Jag har hämtat bilden från Wikipedia men den sammanfattar säkert väl hur det ser ut uppifrån även idag. (Bilden är tagen i februari 2003). Hela Sverige var i princip snötäckt då och det är det nog idag också. Jag är själv omgiven av snö och kallt är det- rejält kallt för den här trakten, i alla fall. (Givetvis kan det inte jämföras med norrländsk vinter men dock...). Jag har hittat en vacker vinterdikt- jag kände att jag behövde styrka mig en dag som denna.

Vintersol

Dagar orörliga av köld
då ingen vågar frånga, inte se åt sidan
och varje önskan ligger stel i luftens isblå glans.

Kall själva solen:
en bärnsten kyligt hård
i rimfrostgrenars fattning

vid horisonten står
och stramar våra sinnen
och kallar ingenting till liv
men håller livet kvar

Morgon oerhörda
då äntligt himlen föder solen
vältrar sin gyllenbörda
ur rimfrostdis och täta rökars moln-
att detta förmår rymmas inom ett fruset hölje
att inte allting spränger sig utom för ett större
men låter väldig svängning ske
helt innanför sin form.

Röd lyser solen i köldens isblå luft
drar i oss som en längtan
inom vårt motsånds skal.

Ingrid Nyström (1917-1999)

Unga svenska författare 1950: 2

Ingrid Nyström-Nerman (1917-1999) är en bortglömd författarinna idag. Det är inte lätt att hitta information om henne på nätet men desto gladare är jag då för min När Var Hur och "Röster i Värmland" (En stor tacksamhetens tanke går till bokförlaget "En bok för alla" som gett liv åt så många intressanta författare genom åren).

Ingrid Nyström- Nerman var född i Kristinehamn och hon var journalist, tecknare och så arbetade hon vid stadsbiblioteket i Kristinehamn. Lyriken var hennes genre (och det är väl därför hon inte är ihågkommen idag- lyriken blir oftast styvmoderligt behandlad). Här är de utgivna diktsamlingarna:

Vattenspegel (Wahlström & Widstrand 1944)

Kamé (Wahlström & Widstrand 1946)

Droppar av sten (Bonniers 1948)

Glesnader (FIB:s lyrikklubb 1957)

Så här skrev Gunnar Ekelöf i BLM (om diktsamlingen Kamé)

 "Utan tvivel måste Ingrid Nyström redan med denna sin andra diktsamling räknas bland våra främsta skaldinnor, i varje fall står hon i jämbredd med Ebba Lindqvist; har hon ännu inte nått fram till denna senares strama form så tycks hon i gengäld äga ett rikare register".

Olof Lagercrantz hörde också till de recensenter som uttryckte sig i mycket positiva ordalag.

I När Var Hur beskrivs Ingrid Nyström-Nermans diktning som "kvinnligt mjuk och intensiv kärlekslyrik, ofta med elegiska tongångar." Från Röster i Värmland hämtar jag följande lilla dikt som väl dock mera hör till naturlyriken. Dikten stod att läsa Svenska Dagbladet den 18 mars 1956.

Sädesärlan

Sädesärlan
trippar vippigt på sina smala ben
fram och tillbaka
mellan vattnet och stranden
broderar ytterligt spinkigt
en liten söm av steg
mellan två element.
Hennes avmätt beskäftiga utflykt
hinner aldrig övertyga känslan om
att något skulle vara upphävt
hennes hastiga dopp hinner aldrig
genomtränga oss
som ett förvandlat.