Emily Hobhouse var en kvinna med starka ideal och hon var mycket modig. Hon är mest känd för sina insatser under Boerkriget (1899-1902). Om Emily kan man läsa i Adam Hochschilds bok "Aldrig mera krig-lojalitet och motstånd 1914-1918".
I "Aldrig mera krig" möter vi en del av de personer och personligheter som vågade gå mot strömmen- de som ifrågasatte "rådande ordning"- pacifister, suffragetter, och många andra. Jag har inte läst ut boken ännu men är på god väg.
Emily Hobhouse var prästdotter från Cornwall och hon tvingades under många år ta hand om sin sjuklige far (fadern var änkling)- först efter hans död var Emily fri att göra "som hon ville". Nu härjade Boerkriget och Emily bokade plats på en ångbåt för att resa ner med en hjälpsändning. Väl på plats i Sydafrika fick hon reda på att det fanns koncentrationsläger. Brittiska koncentrationsläger- där framför allt boerkvinnor och deras barn stängdes in och tvingades leva under gräsliga förhållanden.
" Maten var fruktansvärd, dricksvattnet kom från en förorenad flod och upp till ett dussin människor trängde ihop sig i varje tält, sjuka och friska om vartannat. -- Medan hon intervjuade en kvinna kom en pufform slingrande in i tältet. När alla andra flydde försökte Hobhouse, som inte skrämdes mer av en giftorm än av en vicekung, att döda den med en parasoll."
Emily Hobhouse skrev hem om missförhållandena och många av dessa brev finns att läsa i en sammanställning gjord av Rykie van Reenen.
Det Hobhouse såg och upplevde gjorde henne rasande arg. Hon skällde ut de brittiska officerarna efter noter och krävde mjölk, vattenkokare, sjuksköterskor, kläder, mediciner och tvål. En hel del brev skickades till tidningar och tidskrifter i England och så spred sig uppgifterna om de hemska förhållandena. Inte undra på att makthavarna oroades och Lord Kitchener kallade Emily för "That bloody woman" och Joseph Chamberlain (kolonialminister) fräste till att Emily Hobhouse inte var något annat än "en hysterisk nucka".
HÄR kan man läsa mera om Emily Hobhouse och jag varnar för otäcka bilder.
Jag kommer säkert att få anledning att komma tillbaka till Adam Hochschilds intressanta bok (som jag måste läsa ganska skyndsamt eftersom det är en lånebok).
4 kommentarer:
En berättelse som måste berättas. Henne blir jag nyfiken på.
Mimmimarie: En intressant kvinna- och förhoppningsvis blir hon aldrig bortglömd.
kvinnorna har fått kämpa för fred
Hannele: Kampen fortsätter.
Skicka en kommentar