Husfrid

Äntligen har jag satt igång att läsa Alison Bechdels grafiska självbiografi "Husfrid" om hennes dysfunktionella familj- med fadern i fokus. Jag kan inte skratta för det är alldeles för tragiskt. Det upphör aldrig att förvåna mig hur/att vissa barn överlever sin barndom. Den här boken har det skrivits och bloggats mycket om- och med all rätt.

-

Jag slås också av alla intressanta litterära kopplingar som Bechdel gör- till Henry James, Proust, Scott Fitzgerald och Wallace Stevens. (det finns säkert flera-jag kommer inte ihåg alla i hastigheten). Jag återkommer när jag har samlat tankarna (och läst ut- jag har ännu ett antal sidor kvar).

-

Complacencies of the peignoir, and late

Coffee and oranges in a sunny chair,

And the green freedom of a cockatoo

Upon a rug mingle to dissipate

The holy hush of ancient sacrifice.

She dreams a little, and she feels the dark

Encroachment of that old catastrophe,

As a calm darkens among water-lights.

The pungent oranges and bright, green wings

Seem things in some procession of the dead,

Winding across wide water, without sound.

The day is like wide water, without sound,

Stilled for the passing of her dreaming feet

Over the seas, to silent Palestine,

Dominion of the blood and sepulchre.

-

ur "Sunday Morning" av Wallace Stevens