"Minnet, vårt minne, är en förunderlig sak- nyckfullt, opålitligt, skämtsamt, illfundigt, pinsamt, försvagande, tröstande men framför allt- oumbärligt. Vi leva genom minnet, vi leva i minnet, ingenting sätta vi- och det med rätta- så högt som ett gott minne. Hon är vår dagliga oumbärliga tjänarinna och hon blir vår härskarinna. Sviker minnet, träder strax slumpen i kraft. Man lever nyckfullt, man har saker och ting på känn. Nå ja, ibland går det ju även bra på det sättet."
-
Inledningsorden till "Clownen Jac" av Hjalmar Bergman.
-
Jag läser "Lovtal över svenska romaner" av Olle Holmberg (och samtidigt kapitel för kapitel i Hjalmar Bergmans sista roman. ("Clownen Jac" kom ut 1930)
6 kommentarer:
Boken som fanns i nästan alla svenska hem på 1980-talet... var den lila eller vinröd... jag har sett dne så många gånger att jag blivit trött bara därför, men det är förmodligen orättvist. ;-)
Snowflake: Mitt låne-ex är mörkblått :-) från bokförlaget Alba (1979). Olle Holmberg gör kopplingar till Erich Kästner (bland andra) - och jag tror att Clownen Jac är mycket läsvärd (men Holmberg säger att det inte är handlingen eller intrigen som är det intressanta... det är "psykologien".
jag har börjat men aldrig läst färdigt..
Hannele: Jag ska börja i sakta mak- det kan nog vara så att jag får ta 25 sidor åt gången...
Hoppas den är bra då. Visst var det Stina Bergman som hade Hjalmars aska hemma? I en låda under sängen, eller var det i en vas?
Snowflake- jo ,jag har också läst att Stina förvarade makens aska under sängen. Vet inte vad hon hade stoppat ner den i....
Skicka en kommentar