"Minnet, vårt minne, är en förunderlig sak- nyckfullt, opålitligt, skämtsamt, illfundigt, pinsamt, försvagande, tröstande men framför allt- oumbärligt. Vi leva genom minnet, vi leva i minnet, ingenting sätta vi- och det med rätta- så högt som ett gott minne. Hon är vår dagliga oumbärliga tjänarinna och hon blir vår härskarinna. Sviker minnet, träder strax slumpen i kraft. Man lever nyckfullt, man har saker och ting på känn. Nå ja, ibland går det ju även bra på det sättet."
-
Inledningsorden till "Clownen Jac" av Hjalmar Bergman.
-
Jag läser "Lovtal över svenska romaner" av Olle Holmberg (och samtidigt kapitel för kapitel i Hjalmar Bergmans sista roman. ("Clownen Jac" kom ut 1930)
