"Mellan himmel och jord" av Niccolò Ammaniti tilldelades Stregapriset år 2007. Som jag nämnde igår är detta en bok som det har bloggats en del om tidigare och jag ska inte breda ut mig för mycket.
-
Jag börjar med att dela ut en varning till den äckelmagade- detta är ingenting för dig- här får man nämligen sin beskärda del av snuskiga och sunkiga interiörer, kroppsutsöndringar av allehanda slag och detaljerat beskrivet är det också. Lägg fylla och våld till detta.
-
Rino och Christiano- far och son- lever tillsammans i fattigdom och ensamhet. Christiano är 13 år (och en typisk tonåring. ). Christianos mamma finns inte med i bilden längre och Rino har rutschat nedför "samhällsbacken"- han är arbetslös och gravt alkoholiserad. Varje dag är en kamp för att överleva-men trots allt finns det stor kärlek mellan Rino och Christiano. Några vänner finns- men de tillhör också samhällets olycksbarn-här finns Corrado - en man som blivit hjärnskadad av en starkströmsolycka (nu har han som sitt stora intresse att bygga en sorts julkrubba i sitt vardagsrum och att titta på samma porrfilm om och om igen) och Danilo- en frånskild man med mycket sorgligt bagage (hans lilla dotter dog tragiskt på grund av en olyckshändelse). Nu drömmer denna trio (Rino, Corrado och Danilo) om den stora stöten- kuppen med "stort K"- så att även de ska kunna få lite gott i livet.
-
Den kväll allt ska gå av stapeln slår ett stort oväder ner över staden- åska och störtregn- blåst. Ingenting går som planerat och denna del två av berättelsen är en veritabel helvetesfärd. Tempot accelereras i berättelsen (och jag tycker nästan att det blir för mycket)- spiralen går allt snabbare. (Den andra delen av boken har rubriken "Natten".) Ammaniti använder sig av korta kapitel eller snarare numrerade avsnitt - och allt går i rasande fart.
-
" Så började regnet att vräka ner. Det hade bara behövt vara några grader kallare för att det skulle ha börjat snöa i stället, och då skulle kanske den här historien ha fått ett annat slut. Gatorna tömdes. Fönsterluckorna drogs igen. Termostaterna reglerades. Kaminerna tändes. Parabolerantennerna på taken skrällde och gnisslade i vinden, och derbyt mellan Milan och Inter började lösas upp i rektanglar så att en massa ursinniga människor kastade sig över sina telefoner."
-
Jag tycker att Ammaniti skriver flyhänt och handlingen är spännande- han har också ett budskap - "så här tvingas många leva i vår "välmående värld""- boken är lättläst (i positiv bemärkelse) även om ämnet är svårt. Döm icke på det att du icke må bli dömd- så känner jag det under läsningens gång. Slutet tycker jag är lite rumphugget- och där blir jag besviken.
-
Jag sammanfattar med att säga: Detta är en spännande, otäck och sorglig bok- med visst hopp. Klart läsvärd. Boktoka har också läst.
juligt à la Jeanette Winterson ❤️
3 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag lyssnade på Amantis bok "Jag är inte rädd" som handlar om en liten grabb som blir indragen i de vuxna männens kriminella förehavanden helt ofrivilligt. Den boken finns fortfarande i mina tankar, dyker upp då och då. En rasande bra beskrivning av hur obegriplig och bisarr vuxenvärlden kan te sig ur barnperspektiv. Den är mycket bra! "Mellan himmel och jord" har jag inte läst - men den finns i listan!
Glömde skriva att "Jag är inte rädd" gick som radioföjetong för några år sedan.
Lustigkulle: "Jag är inte rädd" ska jag försöka leta upp för den finns på mitt bibliotek. Låter mycket läsvärd! Tack för tipset.
Av de tre böcker jag har läst av Ammaniti rankar jag "Mellan himmel och jord" lägst. "Jag är inte rädd" är mycket riktigt ett litet mästerverk. Min favorit är dock "Långt långt härifrån", en osannolikt galen berättelse, rolig, sorgsen och skickligt komponerad. Jag hade boken med mig när jag för några år sedan var i Rom. Då bodde jag på ett dragigt och spartanskt nunnekloster som stängde portarna klockan 22. Trots att jag befann mig i den eviga staden och upplevde massor av spännande saker på dagarna, riktigt längtade jag efter mitt enkla korridorrum och läsandet av romanen.
Minerva: Jag tror att båda de böcker du nämner av Ammaniti finns på mitt bibliotek så jag ska låna hem i morgon. Jag ser verkligen fram emot läsningen nu när jag fått höra så mycket gott om Ammanitis författarskap! Och- Långt, långt härifrån måste ju vara något alldeles särdeles :-)
Skicka en kommentar