Andar, drömmar och resor genom tid och rum

Pauline Melville (f. 1948) har sina rötter i Guyana. Jag har läst hennes novellsamling "The Migration of Ghosts" från 1998.

Här blandas verkligt och övernaturligt och det finns en stor spännvidd vad gäller både persongalleri och platser. Handlingen i de här berättelserna tilldrar sig i London, i Prag, Syd-Amerika, Nigeria....

Magisk realism kanske bäst beskriver genren men "The Migration of Ghosts" innehåller också noveller som "Lucifer's shank" som för tankarna till Dantes Inferno med en handling som är grym och otäck. "Lucifer's shank" är berättelsen om en vänskap som tar slut därför att döden kommer emellan i form av en svår cancersjukdom. Det är en gripande och vacker historia och några övernaturliga inslag finns- men det är inte de som är fokus.

"The event is a blurring of boundaries, a smudge, indefinable, a mystery. At what point do you measure the last exhalation, the last movement of the blood, the heart's final tremor, which brain cell fires after all the rest. The change is gradual and extraordinary and usually imperceptible. You are never quite sure when it has happened. A little while before Ellie died her eyes opened and stared at nothing, beautiful glazed grey-blue eyes, lolling like heavy blooms on stalks."

I "The Predident's Exile" får vi möta den korrumperade President Hercules som gör en resa i andeform efter sin död på operationsbordet (men det får man veta först i slutet av novellen).

"Mrs da Silva's Carnival" tar oss med till London och en verklig backanal. Här flödar inte bara alkoholen utan också humorn. (Mrs da Silva är en frodig och storvuxen kvinna som inte får plats i leotard.)

"The shop isn't built that would sell a leotard Mrs da Silva's size. No way can Mrs da Silva fit into a leotard. Any leotard. " Vad gör man då om man vill vara med och paradera med "The Rebel War Band"- jo, man får skaffa sig ett kopparfärgat tält till klänning.

Mrs da Silva är på dåligt humör för hon har just blivit övergiven av sin älskare sedan tjugo år tillbaka en pastor Fritz (som friat till henne dessutom)- men han stack iväg till Madison Ohio och med sig tog han kyrkkassan. Han skickade sedan ett vykort till Mrs da Silva "Hi, from Ohio". "All men are dogs", sa Mrs da Silva.

"The Migration of Ghosts" är en mycket ovanlig (och ovanligt bra) novellsamling just för att den är så mångsidig.  Andra favoriter blev "The sparkling bitch" där en resa till Nigeria får oväntade följder för ett äktenskap och så "Erzulie" som är spöklikt vacker i sin berättarteknik. Ja, och så kan man läsa om Papegojan och Descartes här också.

Österlenska irrfärder: Simrishamn

 Simrishamn är en pittoresk (sommar)stad och glädjande nog har bokhandelsdöden inte inträffat här. I Simrishamns bokhandel fanns en hel del smått och gott och trots den inte alltför stora ytan hade man ett mycket trevligt sortiment, tycker i alla fall jag. Hit kommer jag gärna fler gånger.

 

En av de österlenska irrfärdernas absoluta höjdpunkter blev besöket på Österlens museum. Här fanns både nytt och gammalt i en mycket intressant blandning och speciellt förtjust blev jag i alla vackra klädesplagg som förevisades- både nyare och äldre. En blick på stadens historia fick man också- och så en helt ny utställning som handlade om skånskt yllebroderi.

 

Här ligger Bornholmsbåten redo för avgång. En timma tar det så är man i Allinge på andra sidan vattnet. Har man lust kan man sedan ta en busstur runt hela ön. Nu medgav tiden inte några Bornholmsutflykter men nog känns det bra att veta att det idag finns så snabba och bekväma förbindelser. Jag minns 50-talets träliga turer från Ystad (då tog det nära 6 timmar och jag minns också stormiga överfarter och sjösjuka...)

Morgondis över hamnen. Många segelbåtar att beskåda. Min blick var också något disig för det råkade vara marknad i stan just den här helgen. Det var inget jag uppskattade- tingel-tangel och sedan discodunk hela natten lång (nåja, fram till 01.00 men då var jag hjärtligt trött på den där sången om tyrolerhatten). Ingen höjdare om man ska upp i arla morgonstund för att köra vidare. Den som inte gillar trängsel, bök och oljud bör undvika Simrishamn den sista helgen i juli månad.

Tematrio: Historiska romaner

Självporträtt av Artemisia Gentileschi

Den här veckan frågar Lyran efter tre historiska romaner. Jag har kikat i hyllorna och hittat den här trion. Först ut blir Artemisias passion av Susan Vreeland- en bok som handlar om den italienska konstnärinnan Artemisia Gentileschi. Artemisia var en stark och självständig kvinna under en tid då kvinnor förväntades stå i köket och föda barn (och slita med en massa annat dessutom). Här kan man läsa mera om Artemisia. Susan Vreelands roman är en verklig pärla och jag rekommenderar den å det varmaste. Artemisias passion kom ut i svensk översättning år 2004.

Sinuhe egyptiern är nog den mest kända av Mika Waltaris många historiska romaner. För mig är den något av en favorit och den tål sannerligen omläsning.

"Jag Sinuhe, Senmuts och hans hustru Kipas son, är det som skriver detta. Icke för att prisa gudarna i  landet Kem, ty vid gudar är jag trött. Icke för att prisa faraoner, ty vid deras gärningar är jag trött. Blott för min egen skull är det jag skriver detta. Icke för att smickra gudar, icke för att smickra konungar, icke av fruktan och icke av framtidshopp. Ty under min levnads tid har jag erfarit och förlorat så mycket att jag icke plågas av fåfäng fruktan, och vid hoppet om odödlighet är jag led, liksom jag är led vid gudar och konungar. Det är endast för min egen skull jag skriver detta, och häri tror jag att jag skiljer mig från alla skrivare, så i det förgångna som i framtiden."

Bok nummer tre blir Kelvin Lindemanns "Den frihet väl kan bära" - en bok som kom ut mitt under brinnande krig år 1943. Kelvin Lindemann är en dansk författare och "Den frihet väl kan bära" handlar om 1658 års sammansvärjning och uppror på Bornholm- det uppror som kom att befria ön från det svenska oket (som bara hade legat och tyngt i några månader). Det var givetvis ingen tillfällighet att romanen kom ut när den gjorde och Lindemann fick snabbt fly över till Sverige för Hitler blev synnerligen uppretad över en sådan roman (givetvis). Idag påminner namnen på ett par av de stora Bornholmsfärjorna om 1658 års sammansvärjning.

Österlenska irrfärder: Glimmingehus

 

"Jens Holgersen Ulfstand som byggde Glimmingehus var en man med närvaro och karisma". Så kan man läsa i Ingvar Holms bok om Österlen. Mäktigt reser sig slottet där invid vallgraven och nog kan man känna historiens vingslag. Tydligt och klart.

 

Här ovanför porten kan man beskåda Jens och hans två fruar. Tidens tand har dock slitit på de uthuggna relieferna. År 1499 började borgen byggas och ve den som försökte att komma in här objuden. Då väntade kokande tjära, ett skott mitt i nyllet och/eller falluckor. Jens var en erfaren krigare och visste hur slipstenen skulle dras.

 

Under många år hade Jens Holgersen varit ståthållare på Gotland - rik hade han blivit bland annat genom sjöröveri. Många var de fartyg han uppbringade.

 

                                                       
Se månstrålen in genom blyrutan faller
och tecknar på golvet det järnsmidda galler.
Stolts jungfrun hon drömmer i majnattens ljus
att friare komma till Glimmingehus. (Hjalmar Gullberg)

Vid riktigt gynnsamma väderleksförhållanden kan man se Bornholm från översta våningen på Glimmingehus. Den här dagen fick vi nöja oss med det vackra slättlandskapet.

Från "Her True-True Name" flera karibiska författarinnor

Jag läser just nu en antologi som innehåller berättelser från Karibien- och med tonvikt på kvinnor. Denna litterära resa börjar i Brittiska Guyana som representeras av Beryl Gilroy, Grace Nichols och Janice Shinebourne.

Det vackra frangipaniträdet i full blom. (Lånat foto).

Beryl Gilroy (1924-2001) kom från Brittiska Guyana men flyttade så småningom till England och där arbetade hon  som psykolog med egen klinik i London. Hon var också lärare och författare. "Frangipani House" var hennes första roman och den blev prisbelönad och gavs ut år 1986 av Heinemanns förlag. (Någon svensk översättning har jag inte hittat.)

Frangipani House berättar historien om Mama King, en trotsig och stark äldre kvinna som kämpar för sin integritet mot sina välmenande döttrar ( som har placerat Mama på ett äldreboende "Frangipani House" där hon absolut inte vill vara. ) Det utdrag ur romanen som finns i antologin lockar till vidare läsning av hela boken. Beryl Gilroy fångar in hela problematiken med att bli gammal och kroppsligt svag och även lite glömsk. Minnen blandas med nutid och Mama King är en verkligt intressant gammal dam med mycket bestämda åsikter.

"The Frangipani trees were laden with sweet-centered orange-coloured flowers, but the most wanton of their petals took short rides astride the wind and slowly swirled to the ground. They had the appearance of snippets of ribbon strewn across a green baize carpet by wilful hands."

"Matron think I doing nothing, she said quietly to herself, but thinking is hard work.
I sit down and my whole life pass before me- like a film at a picture show. I get so tired but yet I can't stop. And everybody think my mind empty, my head empty and my heart empty. I see people, dead and gone, walking and talking and young. And out of my old worn out body, a young woman walk out and life is like roll of new cloth waiting to roll out."

Den ljuvligt vackra frangipaniblomman. (lånat foto).

Österlenska irrfärder: Ravlunda

Ge mig den stund, ja, ge mig den tid
då hundra lärkor och svalor
flyger min själ till himmelens frid.
På hedar, vid Österlens dalar.

(Olle Adolphson, Österlensvisa)

Vid Ravlunda böljar landskapet i backar och fält.  Här är himlen alltid blå i min värld och havet kan anas där vid horisonten.

Inne i Ravlunda kyrka (svalt och skönt en het sommardag när termometern tangerar 30 grader)- kan man läsa om svenskarnas härjningar - för 400 år sedan nu. Så här lyder texten i modern version:

Anno 1612 den 4 februari kom svenskarna till Göinge härad. Där brände, rövade de och ödelade fem eller sex platser liksom kyrkan som sattes i brand. Den 8 februari brände de och den 11 tog man folk och dränkte dem i sjön förutom dem man slog ihjäl. Tappert kom vår konungs folk och jagade inkräktarna på flykt. Slog ett hundratal som dessutom miste det byte de hade tagit.    C.M.V.

Jag förmodar att den här gravstenen hör till en av Sveriges mest fotograferade- men jag förstår verkligen varför. Lägg märke till den den lilla snapsflaskan med blommorna längst upp till höger. En passande tribut till skalden som fått sin sista vila på denna undersköna plats. (Fritiof Nilsson Piratens gravplats på Ravlunda kyrkogård.)

Strax intill hittar man Olle Adolphsons grav.

Lite Simrishamnshistoria

Simrishamn är en vacker sommarstad och en bra plats att ha som bas för utflykter på det vackra Österlen. På bilden ovan den ståtliga kyrkan som är helgad åt S:t Nicolaus (sjömännens skyddshelgon).



Ingvar Holm berättar om kyrkans historia i boken "Österlen land möter hav" (Bokförlaget Prisma 2000). Speciellt intressant är historien om prästen Niels Andersen Morsingh och nu hamnar vi i den danska tiden och runt slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Morsingh kom från ön Mors i Limfjorden så han hamnade långt hemifrån. Det kan inte ha varit särskilt behagligt eller trevligt för Morsingh att lämna familj, vänner och släktingar och tvingas bosätta sig långt från ära och redlighet (som han säkert tyckte).Biskopen i Lund åkte på visitationsresor och vid en av dessa (år 1612) konstaterades följande (nu citerar jag Invgar Holm): Prosten var "omåttligt begiven på brännvin". Alla som biskopen talade med i socknen var överens därom. Även skolan som prosten skulle hålla sin hand över var "i uruselt skick , inga inkomster, inga donationer och blott 8 små elever".

Morsingh blev avsatt som prost men kyrkoherdeämbetet behöll han och han fortsatte att nyttja de starka dryckerna så att biskopen vid nästa visitation tre år senare konstaterade att: "kyrkoherden hade varit så överlastad av brännvin , då han förrättade sin tjänst att han på själva juldagen ramlade ner från predikstolen." (Morsingh dog kort därefter).

Ett sorgligt människoöde och jag kan ha viss förståelse för prästens bekymmer (som väl även delades av en del andra i samma skrå.)

Flera blåa noveller och en roman

Inte kunde jag motstå den här novellsamlingen. Flera berättelser från Karibien och den första delen av boken ägnas åt legender och sagor. E. A. Markham som har gjort urvalet kommer från den lilla ön Montserrat (ön med den synnerligen aktiva vulkanen).  Här blandas gammalt och nytt - känt och mera okänt.

Merle Hodge (f. 1944) är en författarinna från Trinidad. "Crick Crack, Monkey" är hennes debutroman - den kom ut redan år 1970 och den har blivit något av en modern klassiker. "Crick Crack, Monkey" är berättelsen om Tee som växer upp i två olika världar (representerade av två mostrar/fastrar "Tantie" och "Aunt Beatrice").

Ytterligare en barndomsskildring från Karibien och en som jag ser mycket fram emot att läsa.

Kvinnor från Guadeloupe

Simone Schwarz-Bart skriver om sitt hemland- ön Gudadeloupe i "The Bridge of Beyond" (som kom ut år 1972 på originalspråket , franska). Nu finns den i ny engelsk version från i år (men det går att hitta äldre upplagor via nätantikvariaten). Någon svensk översättning har jag inte lyckats uppbringa, tyvärr.

Guadeloupe är en del av ögruppen de Små Antillerna och Columbus landsteg här som förste Europé för mer än 500 år sedan. Det kom sedan att bli fransmännen som annekterade ön år 1674 men under cirka 150 år vandrade Guadeloupe mellan England och Frankrike (och under ett år var ön en svensk besittning!) . Slutligen återtog Frankrike kommandot år 1815 och på den vägen blev det sedan.

"The Bridge of Beyond" är en bok om mödrar och döttrar- starka kvinnor som överlever mot alla odds och som tar sig igenom de hårda liv som fattigdomen ger dem. Kärlek, död och kamp- och slaveriets förbannelser  som färgar av sig i generation efter generation. Känslan av rotlöshet och längtan bort är starka ingredienser i den här berättelsen. Historien berättas av Telumée, en hårt prövad kvinna.

"A masterpiece of Caribbean literature, The Bridge of Beyond relates the triumph of a generous and hopeful spirit, while offering a gorgeously lush, imaginative depiction of the flora, landscape, and customs of Gua­deloupe. Simone Schwarz-Bart’s incantatory prose, interwoven with Creole proverbs and lore, appears here in a remarkable translation by Barbara Bray." Mera finns att läsa HÄR.

En annan, kanske mera känd författarinna från Guadeloupe är Maryse Condé.

En resa genom Danmarks historia

Sat ud av Erik Henningsen (1892). Tavlan kan man se på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

Jovisst är det en bok att bli lyrisk över- Lisbeth Smedegaard Andersens "Det begyndte med Jomfru Sörensen- kvindeskaebener gennem 200 år". Under ett år får vi följa författarinnan och det är det sista året i hennes åldriga mors liv. Så låter både mor och dotter minnena komma fram och samtidigt skildrar Lisbeth Smedegaard Andersen en stor bit av Danmarks historia. Främst då kvinnornas dito.

Boken är fylld av vackra illustrationer och foton- och hänvisningar till både konst och litteratur. Ovan en målning av Erik Henningsen som specialiserade sig på realistiska bilder av den fattigdom som fanns överallt. "Sat ud" kunde ha varit en bild från min egen familj- min morfars mor övergavs av sin man. Ensam med fem minderåriga barn for hon till Köpenhamn för att försöka klara livhanken. Många gånger blev hon vräkt för att hon inte mäktade med hyran. Säkert stod hon också så där i snön med trött blick och slitna kläder.

Ett mera romantiskt skimmer vilar det över L A Rings vackra landskap.

"Efter kaffen sad vi lidt og snakkede. Samtalen gik nemt i stå, men da jeg fortalte, at jeg var ved at genlaese Henrik Pontoppidans bog De dödes rige, blev hon intresseret. Den havde hun selv laest flere gange og kunne huske handlingen, og det satte hende i godt humör."

"De dödes rige" är en lång roman (i två delar). Jag har inte läst den men blir givetvis mycket intresserad. Tyvärr är det inte alldeles enkelt att få tag på den här boken. Någon svensk översättning har jag inte hittat och de danska exemplar som finns verkar antingen att vara slut på förlaget eller så är det ont om dem på biblioteken. Letandet fortsätter.

Lorna Goodisons Jamaica

Jag fortsätter min resa i Karibien och har stannat till på Jamaica (igen). I min hand just nu har jag "From Harvey River" av Lorna Goodison. Boken är en hylling till författarinnans mor och den är så vackert skriven. Mer om den så småningom. (BBC:s Radio 4 valde ut "From Harvey River" som högläsningsbok).

Lorna Goodison (f. 1947) är mest känd som poet men hon har skrivit annat också. Tyvärr har hennes böcker inte blivit översatta till svenska (beklagligtvis).

En av Goodisons mest älskade dikter har titeln "For My Mother May I Inherit Half Her Strength". Här ett utdrag ur den långa dikten som man kan läsa i sin helhet HÄR.

---
She could work miracles, she would make a garment from a square of cloth
in a span that defied time. Or feed twenty people on a stew made from
fallen-from-the-head cabbage leaves and a carrot and a cho-cho and a palmful
of meat.
And she rose early and sent us clean into the world and she went to bed in
the dark, for my mother came in always last.

---

Kvinnoöden genom 200 år och så en "noir-serie"

När alla andra for till stranden för att svalka av sig åkte väninnan och jag i motsatt riktning med buss och sedan tåg. Vi hamnade så småningom i den stora staden Köpenhamn och svettades i värmen (men det var ju ett eget val). Köpenhamn var bullrigt och fullt av turister men ändå som vanligt så härligt att vandra runt i.

Bokhandelsdöden är tyvärr märkbar även här och det var inte mycket jag hittade i läsväg - men "Det begyndte med Jomfru Sörensen- kvindeskaebner gennem 200 år" kunde jag inte motstå och den fick följa med hem. (Man kan köpa den på AdLibris också). I den här boken, som har vackra illustrationer, kan man läsa om 200 år av Danmarks historia - berättad av/genom kvinnor. Kvinnorna kommer från Lisbeth Smedegaard Andersens egen släkt och hon har lagt ner ett stort arbete på boken. Många timmar har författarinnan ägnat åt att studera kyrkböcker och folkräkningar och kvinnolitteratur. Trådar vävs samman till en stor och vackert skimrande väv. Det här är en bok jag önskar att jag själv kunde ha skrivit men nu ser jag verkligen fram emot att börja på en upptäcktsresa genom 1800- och 1900-talets Danmark. I bokhandeln var man helt lyrisk över "Jomfru Sörensen".

Så till något helt annat. När jag bläddrade runt för att försöka hitta litteratur från Karibien dök den här boken upp- en samling berättelser i "stil noir". Det visade sig att Akashic Books (ett förlag som specialiserar sig på just den här genren) har gett ut massor av titlar från många olika hörn av världen (mest dock från USA). Kanske kan det intressera någon annan bokälskare så jag länkar till förlagets sida HÄR.

Hemstaden

Malmö är min hemstad och jag har en kluven inställning till den. Hatkärlek kan man nog kalla det för. En vacker sommardag överväger dock kärleken och den gamla slottsmöllan får mig att minnas barndomens promenader och "spring" i Kungsparken.

Nostalgiskt var det också att se de små ällingarna som simmade i kanalen. En svalkande vy när luften dallrade i middagshettan.

Bilköer, värmeslag och så en liten agouti

Nästan på värmeslag i alla fall men på Tekniska muséet i Malmö var det svalt och skönt. Jag hade gärna stannat kvar i ubåten ett tag till även om det var trångt om saligheten.

Carl von Linné hade en gång en liten paka (eller agouti) som husdjur.

Det lilla vackra djuret aguti har dött. Det har varit såväl mig som min hustru så allt för kärt och behageligt att intet djur i världen någonsin varit kärare ibland allt levande jag ägt. Näst mina barn tillstår jag att ingenting gått mig mer till hjärtat.

Denna paka kan man se på Tekniska muséet i Malmö.

Malmö är parkernas stad - en varm dag passar det bra att bege sig ut på en kanalrunda.

Det går lite trögt med läsningen när det är så varmt men "Gubbe och katt" har jag i alla fall lyckats bli klar med. Småtrevligt och underhållande. Jag länkar till Mrs Calloway och hennes blogg A Room of My Own för mera utförlig beskrivning av innehållet.

Högtryckssommar

Det är varmt och varmare ska det bli. Högtrycket har satt sig fast och det gäller att njuta av den korta sommaren. När värmen slår till går jag inte på högvarv vare sig med böcker eller annat så idag kommer bara en soldisig bild på en av de vackraste rosbuskarna här i närheten. Varje år blommar den här rosen lika rikligt och översvallande. Ett mörkrosa Niagarafall....

Läsning med lavendeldoft

Lavendeln blommar- bilden är förstås inte från min trädgård för så här fint i rad växer inte mina plantor (men växer gör de och doftar.... ljuvligt!). Den här vackra lavendelhäcken är en av många sådana längs med Mellangatan här i staden.

En läshög som börjar växa... mest amerikanskt här men Pauline Melville är från Guyana.

En bibliotekshög har jag dessutom... Marina Stepnova: Lasarus kvinnor (Ryssland), Florian Illies :Århundradets sommar (Tyskland) och Elieshi Lema: Bränd jord (Tanzania). Lite mera spridning på det lånade materialet.... 

Nu gäller det bara att få läsro- sommaren är ofta fylld av överraskningar.....

Noveller från Jamaica

Jag har läst Olive Seniors prisbelönta novellsamling (Commonwealth Writers Prize 1987) Summer Lightning från 1986.

Tio noveller bjuds man på - och det är en mycket lyckad anrättning som sätter spår i läsaren långt efteråt. Berättelserna handlar oftast om utsatta människor (läs barn) och om man nu inbillade sig att Jamaica var ett paradis på jorden blir man snabbt tagen ur den villfarelsen. Jodå, stränderna må vara vita och vattnet blått men de sociala orättvisorna är enorma liksom fattigdomen.

I novellen " The Boy Who Loved Ice Cream blir det extra markant. Lille Benjy med mor och far och två syskon (storasyster Elsa och lillasyster Beatrice) promenerar den långa vägen till "Harvest Sale Festival" . Benjy (liksom de övriga i sällskapet) har sina allra bästa kläder på:

"His mother rubbed him down with an oil cloth and put on his new clothes of which he was extremely proud, not noticing that the black serge was stitched very badly with white thread which was all his mother had, and the three buttons she sewed down the front were all of different sizes and colours. His shirt too, with the body of one colour, the sleeves of a print which was once mama's dress and the collar of yet another part was just, Mama said, like Joseph's coat of many colours."

På Harvest Sale Festival kan man fynda billiga varor och så kan man köpa glass. Benjy längtar så efter den där glassen som han hoppas att pappa ska bjuda honom på. Det blir så klart inte som Benjy tänkt och allt slutar i stor sorg. Olive Senior lyckas krypa in under skinnet på den lille pojken- en oförglömlig berättelse.

En annan favorit är "Do Angels Wear Brassieres"? (Bara titeln är ju spännande, eller hur?) Det här är den mest humoristiska novellen i samlingen och jag satt och småskrattade hela tiden åt den lilla smarta, nyfikna Beccka com driver sin mor och sin moster till vanvett med alla sina idéer och infall. Beccka har till exempel beslutat sig för att läsa bibeln så att hon ska kunna bli expert på innehållet. Hon läser och läser och så belönas hon i sin iver för vem kommer på besök om inte den engelske prästen själv. Nu ska han förhöras! Det blir "tjugo frågor" och prästen skrattar högt åt barnets underfundighet men så tycker han ändå att lite allvar får det väl vara med i sammanhanget:

"Now, Rebecca. Hm. You are a very clever very entertaining little girl. Very. But what I had in mind were questions that are a bit more serious. Your aunt tells me you are being prepared for confirmation. Surely you must have some questions about doctrine hm, religion, that puzzle you. No serious questions?"
Beccka look at Archdeacon long and hard. "Yes", she say at long last in a small voice. Right away Archdeacon sit up straighter.
"What is it little one?"
Beccka screwing up her face in concentration.
"Sir, what I want to know is this for I can't find it in the Bible. Please sir, do angels wear brassieres?"

Vad detta orsakar för reaktion hos präst, mor och moster ska jag inte avslöja men det är obetalbart roligt. Behå-problematiken löses till slut i alla fall men inte just den gången. "Do Angels Wear Brassieres" är en underbar berättelse om en mycket speciell och charmig liten flicka.

Olive Seniors böcker står högt på min vill-läsa-lista!

Tematrio Frankrike

Lyrans tematrio den här veckan handlar om Frankrike. Jag har letat fram tre favoriter i min bokhylla.

1.  Först ut blir en klassiker "Pappa Goriot" av Honoré de Balzac. Romanen är från 1835 men den kommer aldrig att bli omodern. Här kan man läsa om hur jakten på rikedom oftast för med sig elände- och följa Rastignac på hans väg genom alla (kärlekens och penningens) labyrinter.

2. "Innan bilden bleknat" av Nathalie Sarraute är en lite annorlunda barndomsskildring.

"Jag har ingen bild av mg själv. När jag betraktar min barndom ser jag endast mina reaktioner. Jag vet inte hur jag var, hur min karaktär såg ut. Det finns i mitt liv endast ögonblick som gett mig en chock.".  Sarraute skriver om en barndom och den kommer i korta scener- blixtar av hågkommelser. Jag minns att min mamma var helt betagen av den här boken och sa "precis så här är det man minns".

Modernista förlag har gett ut ett par böcker av Nathalie Sarraute (dock inte "Innan bilden bleknat" men den kanske kommer den också.)

3. Som nummer tre väljer jag Philppe Claudels "Grå själar" som utspelar sig mitt under brinnande krig år 1917. Samtidigt som soldaterna kämpar i sina skyttegravar mördas en liten flicka. Det blir både gåtfullt och spännande/tragiskt. Det tar ett tag innan man kommer in i handlingen men hav tålamod- snart lossnar det och så kan man inte släppa boken.

En liten ko (till), några får och så Birger

Fast det är ju en liten tjurkalv förstås- men den hör till kosläktet . Nyfiken var han i alla fall fast taggtråden inbjöd inte till närmare bekantskap vare sig för honom eller för mig.

Fåren mår bra och fortsätter att beta vid den gamla borgruinen,

På eller utanför min tomt heter alla harar Birger. Så även den här. Han lever ett farligt liv bland trafik och hundar. Tidigt på morgonen är det lugnt och då kan man passa på att undersöka vad det finns för delikatesser i grönsakslanden.....

Satellite City av Alecia McKenzie

Alecia McKenzie (f.1960) kommer från Kingston, Jamaica och "Satellite City" var hennes första novellsamling (1992) och den tilldelades Commonwealth Writers Prize for Best First Book.

Hela tretton noveller bjuds man på och jag tycker att de är alldeles otroligt bra så gott som allesamman. McKenzie skildrar ett modernt Jamaica och hennes blick är kritisk om än kärleksfull. Här får man läsa om konflikter mellan olika generationer, klasskillnader, fattigdomens förbannelse, människors kamp för en bättre tillvaro och så religion vs hyckleri. Ofta är slutet sorgligt och de människor som författaren väljer är utsatta individer, sårbara (och sårade bli de).

"Jakes makes" handlar om Jakes- en man som är " a free spirit" och som vägrar att välja en traditionell yrkeskarriär- han älskar sin konst och snidar souvenirer åt turisterna. Massvis med pengar tjänar han på det- fast när det sedan kommer fram "både det ena och det andra" om de där träsniderierna blir det en chock för Grand Ma Scottie och hennes barnbarn

I "Bella Vista" handlar det om  ett tabubelagt ämne - incest. Larry är Mavis enda barn och han tror att hans far är död sedan länge- när sedan sanningen uppdagas tappar Larry helt fotfästet- och begår ett mord. Nu sitter han på mentalsjukhuset "Bella Vista" och Mavis berättar historien om Larry både från dåtid och nutid. Det är en sorglig och oändligt gastkramande novell.

"Satellite City" handlar om en man som tappat lusten att leva trots att han har nästan allt man kan önska sig. Clinton designar gratulationskort och han tjänar bra med pengar på detta- men han får inte utlopp för sin egen kreativitet utan blir instängd i ett "trångt rum". Relationen med flickvännen Pearl blir allt sämre och så går spiralen ner i stigande hastighet. "Satellite City" ger en mycket god bild av Jamaica av idag- föreställer jag mig- ett land som slits häftigt mellan nytt och gammalt.

"Satellite City" har getts ut av Longman (Longman Caribbean Writers).

De goda läsföresatsernas årstid - boktips från 1979

Jag hittade ett gammalt tidningsurklipp från (tror jag) år 1979. Det handlar om sommarläsning och Gunder Andersson tipsar om "nya frestelser från kunskapens träd".

De två bästa sommarromanerna det året enligt Gunder Andersson var Graham Greene's "Ett slagfält" och Isaac Bashevis Singers "Ung man söker kärleken".

Moderna svenska klassiker som man kanske kan tänka sig är:

Martin Kochs "Timmerdalen" som handlar om Sundsvallsstrejken och Jan Fridegårds "Lars Hård" (jag tror att en del böcker av Fridegård finns i e-boksformat numera).

Vill man läsa mera modernt (läs 1970-tal) rekommenderar Gunder Andersson Paradisets döttrar av Anna Westberg (och den boken minns jag faktiskt- kvinnor i ett brukssamhälle under 1940-1960-tal och inte särskilt idylliskt.)

André Brinks "Rykten om regn" var mycket i ropet under den här tiden - och den förtjänar odödlighet, tycker jag. En obehaglig bok som ger en intensiv skildring av apardheidsamhället.

Edvard Hoem är en norsk författare och under 1970-talet var han aktuell med "Kärlekens färjturer"- en roman om ett fiskeläger på Västlandet.

Vy från Visingsö (lånat foto).

Vättern är en farlig sjö. Här kan det blåsa upp till storm på ett ögonblick och många är det som har drunknat här. Även konstnären och författaren Folke Dahlberg (1912-1966) miste livet i Vättern. Han lämnade dock efter sig ett stort arv av böcker om trakterna kring denna mytiska och mystiska sjö. År 1979 hade man gett ut fyra av Dahlbergs böcker på nytt: Vättern/ Leva vid Vättern/ Tiveden/ och Göta Kanal (W & W förlag).  Samtliga finns fortfarande att köpa via t ex Folke Dahlberg Sällskapet  Jag citerar Gunder Andersson:

"Vardagssysslor, historiska begivenheter, märkliga och banala människoöden och naturens kraftutveckling smälter samman på ett utsökt sätt. Man är aldrig trygg i Folke Dahlbergs böcker. Mitt i det skenbart enkla och alldeles vardagliga sticker det magiska och mytiska upp huvudet. Vättar och svartalvar lurar i buskage och vassruggar, sjöfrun smyger fram ur dimman över vattnet, naturen är alltid redo att slå tillbaka mot dem som gjort människans behov till alltings mått."