Skördetid

Foto: Jerzy Opiola

Mina tankar gick till entomologer och naturälskare i allmänhet när jag repade röda vinbär (och aj, min rygg). Att svartmyran är en vanlig svensk insekt kunde jag genast konstatera och att sniglar gillar bär är väl heller ingen nyhet (men jag blir inte glad när de följer med in). Under tiden passade fåglarna på att sätta lite extra kulör på min tvätt (så det blir till att tvätta om). Livet i naturen är alltid spännande.

I brevlådan hittade jag "A Few Green Leaves" av Barbara Pym (hennes sista roman) och dagen kan därför sägas vara i hamn.

Allt under högtalarbrus från grannorten och åskmuller i fjärran. Måntro vi får lite regn?

Bilköer, värmeslag och så en liten agouti

Nästan på värmeslag i alla fall men på Tekniska muséet i Malmö var det svalt och skönt. Jag hade gärna stannat kvar i ubåten ett tag till även om det var trångt om saligheten.

Carl von Linné hade en gång en liten paka (eller agouti) som husdjur.

Det lilla vackra djuret aguti har dött. Det har varit såväl mig som min hustru så allt för kärt och behageligt att intet djur i världen någonsin varit kärare ibland allt levande jag ägt. Näst mina barn tillstår jag att ingenting gått mig mer till hjärtat.

Denna paka kan man se på Tekniska muséet i Malmö.

Malmö är parkernas stad - en varm dag passar det bra att bege sig ut på en kanalrunda.

Det går lite trögt med läsningen när det är så varmt men "Gubbe och katt" har jag i alla fall lyckats bli klar med. Småtrevligt och underhållande. Jag länkar till Mrs Calloway och hennes blogg A Room of My Own för mera utförlig beskrivning av innehållet.

Högtryckssommar

Det är varmt och varmare ska det bli. Högtrycket har satt sig fast och det gäller att njuta av den korta sommaren. När värmen slår till går jag inte på högvarv vare sig med böcker eller annat så idag kommer bara en soldisig bild på en av de vackraste rosbuskarna här i närheten. Varje år blommar den här rosen lika rikligt och översvallande. Ett mörkrosa Niagarafall....

Sommarmorgon i det sydvästra hörnet

Det är rosornas tid......

och havet är blått och mycket lockande

däremot frestas jag inte direkt av det här urvalet snarare blir jag yr i huvudet. Dessutom är blandningen av sand och gräddbulle säkert en smakupplevelse i sig. Att inta föda av vad slag det vara må på den här stranden är inte att rekommendera. (Jodå, jag minns alla knastriga kanelbullar och sandiga saftmuggar från barndomens somrar).

En kär gäst och lite annat

På väg till brevlådan mötte jag den här lille gynnaren- i full färd med att äta frukost. Jag smet kvickt in och hämtade kameran och snällt nog satt han/hon kvar.

Björnbärsblommorna är snart borta.... det går så fort med all växlighet i sommarvärmen.

Linnéstången pryder sin plats på Axelssons torg. Ännu ser den ganska fin ut.

Doftschersminen hälsar välkommen.