Snart får jag väl döpa om den här bloggen till "ko-bloggen" eller något liknande men jag gillar kor. De ser så lugna och fridsamma ut där de går och betar i morgonljuset.
Vid den gamla borgruinen bakom kyrkan betade en stor fårflock.
Här gäller det att springa och gömma sig innan allt fyle vaknar, tänker nog lilla katten som pinnar över Östergatan tidigt, tidigt.
Infångat under en cykeltur genom den ännu sovande lilla staden- en lördag i juli år 2013.
4 kommentarer:
fortsätt med kossorna, Ingrid! jag gillar dem också även om jag inte litar helt på dem alla gånger...
jag är rädd för kor, de trampade mej i tårna
Mrs C och Hannele: Kor har definitivt storleken emot sig när det gäller närkontakt. :-)
Ivana: Jag ska leta efter sidan hos dig- jag tror att jag minns när du skrev om Kor- en kärlekshistoria. Det verkar vara en väldigt fin bok.
Skicka en kommentar