Från "Her True-True Name" flera karibiska författarinnor

Jag läser just nu en antologi som innehåller berättelser från Karibien- och med tonvikt på kvinnor. Denna litterära resa börjar i Brittiska Guyana som representeras av Beryl Gilroy, Grace Nichols och Janice Shinebourne.

Det vackra frangipaniträdet i full blom. (Lånat foto).

Beryl Gilroy (1924-2001) kom från Brittiska Guyana men flyttade så småningom till England och där arbetade hon  som psykolog med egen klinik i London. Hon var också lärare och författare. "Frangipani House" var hennes första roman och den blev prisbelönad och gavs ut år 1986 av Heinemanns förlag. (Någon svensk översättning har jag inte hittat.)

Frangipani House berättar historien om Mama King, en trotsig och stark äldre kvinna som kämpar för sin integritet mot sina välmenande döttrar ( som har placerat Mama på ett äldreboende "Frangipani House" där hon absolut inte vill vara. ) Det utdrag ur romanen som finns i antologin lockar till vidare läsning av hela boken. Beryl Gilroy fångar in hela problematiken med att bli gammal och kroppsligt svag och även lite glömsk. Minnen blandas med nutid och Mama King är en verkligt intressant gammal dam med mycket bestämda åsikter.

"The Frangipani trees were laden with sweet-centered orange-coloured flowers, but the most wanton of their petals took short rides astride the wind and slowly swirled to the ground. They had the appearance of snippets of ribbon strewn across a green baize carpet by wilful hands."

"Matron think I doing nothing, she said quietly to herself, but thinking is hard work.
I sit down and my whole life pass before me- like a film at a picture show. I get so tired but yet I can't stop. And everybody think my mind empty, my head empty and my heart empty. I see people, dead and gone, walking and talking and young. And out of my old worn out body, a young woman walk out and life is like roll of new cloth waiting to roll out."

Den ljuvligt vackra frangipaniblomman. (lånat foto).