Den blåa bakgården

 I Simrishamn är det trångt på gågatan men om man avviker från den "snitslade banan" kan man hitta mycket sevärt och vackert. På en bakgård invid en ful parkeringsplats lyste den här praktfulla hortensian- i full blom. En kaskad av blå nyanser. Jag önskar att jag hade kunnat måla av den- nu blev det i alla fall ett foto.

 Vilket fint bibliotek staden kan visa upp. Här inne kan man pusta ut och koppla av en stund och avundas invånarnas tillgång till så mycken fin litteratur och kultur!

Havet, havet! Jo, det skymtar längst där uppe och det är självaste Östersjön som är så blå denna strålande soliga sommardag. Stockrosorna blommar längs kullerstensgatan.

 Idyll.

Vilken vacker skylt, tänkte jag och kunde inte låta bli att ta upp kameran och plåta.

Österlenska irrfärder: Simrishamn

 Simrishamn är en pittoresk (sommar)stad och glädjande nog har bokhandelsdöden inte inträffat här. I Simrishamns bokhandel fanns en hel del smått och gott och trots den inte alltför stora ytan hade man ett mycket trevligt sortiment, tycker i alla fall jag. Hit kommer jag gärna fler gånger.

 

En av de österlenska irrfärdernas absoluta höjdpunkter blev besöket på Österlens museum. Här fanns både nytt och gammalt i en mycket intressant blandning och speciellt förtjust blev jag i alla vackra klädesplagg som förevisades- både nyare och äldre. En blick på stadens historia fick man också- och så en helt ny utställning som handlade om skånskt yllebroderi.

 

Här ligger Bornholmsbåten redo för avgång. En timma tar det så är man i Allinge på andra sidan vattnet. Har man lust kan man sedan ta en busstur runt hela ön. Nu medgav tiden inte några Bornholmsutflykter men nog känns det bra att veta att det idag finns så snabba och bekväma förbindelser. Jag minns 50-talets träliga turer från Ystad (då tog det nära 6 timmar och jag minns också stormiga överfarter och sjösjuka...)

Morgondis över hamnen. Många segelbåtar att beskåda. Min blick var också något disig för det råkade vara marknad i stan just den här helgen. Det var inget jag uppskattade- tingel-tangel och sedan discodunk hela natten lång (nåja, fram till 01.00 men då var jag hjärtligt trött på den där sången om tyrolerhatten). Ingen höjdare om man ska upp i arla morgonstund för att köra vidare. Den som inte gillar trängsel, bök och oljud bör undvika Simrishamn den sista helgen i juli månad.

Lite Simrishamnshistoria

Simrishamn är en vacker sommarstad och en bra plats att ha som bas för utflykter på det vackra Österlen. På bilden ovan den ståtliga kyrkan som är helgad åt S:t Nicolaus (sjömännens skyddshelgon).



Ingvar Holm berättar om kyrkans historia i boken "Österlen land möter hav" (Bokförlaget Prisma 2000). Speciellt intressant är historien om prästen Niels Andersen Morsingh och nu hamnar vi i den danska tiden och runt slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Morsingh kom från ön Mors i Limfjorden så han hamnade långt hemifrån. Det kan inte ha varit särskilt behagligt eller trevligt för Morsingh att lämna familj, vänner och släktingar och tvingas bosätta sig långt från ära och redlighet (som han säkert tyckte).Biskopen i Lund åkte på visitationsresor och vid en av dessa (år 1612) konstaterades följande (nu citerar jag Invgar Holm): Prosten var "omåttligt begiven på brännvin". Alla som biskopen talade med i socknen var överens därom. Även skolan som prosten skulle hålla sin hand över var "i uruselt skick , inga inkomster, inga donationer och blott 8 små elever".

Morsingh blev avsatt som prost men kyrkoherdeämbetet behöll han och han fortsatte att nyttja de starka dryckerna så att biskopen vid nästa visitation tre år senare konstaterade att: "kyrkoherden hade varit så överlastad av brännvin , då han förrättade sin tjänst att han på själva juldagen ramlade ner från predikstolen." (Morsingh dog kort därefter).

Ett sorgligt människoöde och jag kan ha viss förståelse för prästens bekymmer (som väl även delades av en del andra i samma skrå.)