Soufrière- vulkanen på Montserrat
Så har man kallat lilla Montserrat i ögruppen Små Antillerna. Ön är bara 16 kilometer lång och drygt en mil bred. Idag räknar man cirka 4 000 invånare här.
Länge sov vulkanen sin stilla sömn men så började den vakna upp och mullra- år 1995 kom så utbrotten och de har pågått sedan dess i större och mindre skala. Riktigt illa blev det 1997- då förstördes huvudstaden Plymouth av askregnen och halva ön blev obebeolig. Två tredjedelar av öns befolkning har lämnat sina hem och flyttat till andra länder och platser.
Yvonne Weekes har sina rötter på Montserrat och hon hade bott där sedan 1987 när vulkanen plötsligt kastade omkull hennes tillvaro. Jag har läst hennes mycket gripande novell "Volcano" som handlar om uppbrott och skräck i vulkanens skugga.
"The ash falling from the volcano has not stopped and my island, Montserrat, is covered with it. It is August 1, 1996."
"Soon the electricity goes off. Radio Montserrat goes dead. The phone goes dead. Thunder booms, lightning streaks. The children scream. The world wails a loud lament.---- The mountain cracks. Crack, crash! She mocks. Crack, crash! She scolds. Crack, crash! She shrieks. Darkness envelops us, like the end of time."
Novellen är på bara fyra sidor men Yvonne Weekes lyckas verkligen skildra rädslan, sorgen och det slutgiltiga uppbrottet på ett mästerligt sätt. Den novellen kan man inte läsa utan att ögonen tåras. Den ingår i "Stories from Blue Latitudes" i redigering av Elizabeth Nunez och Jennifer Sparrow. Seal Press har gett ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar