tisdag 2 juli 2013

Valpminnen



Min hund har ju levt sitt hundliv och skuttar nu runt på gröna ängder som en änglahund. Men: det är väldigt roligt att minnas allt fint som han bidragit med i mitt och många andras liv.  Från Göteborg kom ett foto från år 2003 då lilla Leif bara var några månader gammal. Min första reflektion blir- ja var ska en hund vara om inte i köket. Där luktar det oftast väldigt gott och tittar man med fuktig och intensiv blick kan det rent av vankas något ätbart. Här är det kusin Brita som ansättes hårt av en envis hund.

En väldigt fin valp finns att beskåda hos Petra på bloggen Ord och jord. Jag länkar HÄR.  Lycka till med Saga!

5 kommentarer:

bokfrossa sa...

Jag fick lov att ta bort min 13åriga sheltie i höstas och länge var det jobbigt bara att tänka på henne men nu har jag också börjat komma till en punkt då jag ler åt alla glada minnen.

♥ Hannele sa...

jo, man vänjer sej vid sina kompisar.

mimmimarie sa...

Sällan känner man sig så uppvaktad som när man lagar mat med en hund i köket.

Petra Rhodin sa...

Tack Ingrid!

Ingrid sa...

Bokfrossa: Det är så svårt att säga farväl till en älskad hund- det gör väldigt ont men så kommer alla fina minnen och det onda helas undan för undan.

Hannele: Ja, en hund blir som en familjemedlem.

Mimmimarie: Visst- då är man väldigt populär!

Petra: Jag blev så glad när jag såg din lilla fina valp Saga. Jag hoppas att det kommer flera foton på henne så småningom.