Blåa latituder- Karibien i fokus

I "Stories from Blue Latitudes" presenterar ett tjugotal karibiska författarinnor sina verk- mestadels noveller men också utdrag från romaner. Det är en verkligt spännande blandning men jag har inte läst ut boken ännu.

Några favoriter har jag däremot hittat och just de författarinnorna vill jag gärna läsa mera av.

Zee Edgell kommer från Belize (före detta Brittiska Honduras); hennes debutroman "Beka Lamb" (1982) blev mycket omtalad och tilldelades "Fawcett Society Book Prize" - " a prize awarded annually to a work of fiction that contributes to an understanding of women's position in society today". Boken har blivit något av en karibisk klassiker och HÄR kan man läsa mer.

 I Blue Latitudes representeras Zee Edgell  med novellen "The Entertainment" - en mycket fin berättelse om en ung flickas våndor inför en skolkonsert.

"There was a chill in the air but I felt soaked in sweat. The satin stuck to my back and the neckline clung tightly to my throat. Had Mama and Daddy forgotten? Had they grown to expect to little of me? I wondered if other people suffered from the memory of a lie they had told, which they believed, quite mistakenly, that others remembered? Our house on Buccaneer Road was dark, shutterted. The shade of a street lamp clanked."

Donna Hemans kommer från Jamaica. I antologin läser jag "Mother's Collection" som berättar historien om en mor och hennes barn- de flesta av dem fosterbarn. Så här inleder Hemans sin novell:

"Mother collected children the way other people collect things; shells washed whole from a restless sea, starfsh dried stiff, miniature glass bottles from cities visited once or not at all. They've come back now, Mother's collection, the hand-picked children- twin girls Claudia and Clover, Sheryl, Winston- drifting like wood on a swollen river, pulled. Myra, not one of the hand-picked children, but the first and the last child born to Mother, thinks briefly of Princess, who'd come for a short few months late in her teenage years before the circumstances of her departure dismissed her forever as one of Mother's collection of children".

Nu fyller mor 75 år och hon samlar barnen kring sig- och så låter den biologiska dottern Myra tankarna löpa och familjens historia börjar fylla sidorna. Det blir dramatiskt och det numera termitätna pianot får sin alldeles egen plats i berättelsen.

Jag har hittat romanen "River Woman" av Hemans - en bok jag gärna vill läsa. Här kan man läsa ett utdrag och en recension.

Tyvärr är det ganska tunnsått med svenska översättningar vad gäller just karibisk litteratur- men man kan ju alltid hoppas att det blir mera av den varan med tiden.... Jag fortsätter mina strövtåg på de blåa latituderna.