Andar, drömmar och resor genom tid och rum

Pauline Melville (f. 1948) har sina rötter i Guyana. Jag har läst hennes novellsamling "The Migration of Ghosts" från 1998.

Här blandas verkligt och övernaturligt och det finns en stor spännvidd vad gäller både persongalleri och platser. Handlingen i de här berättelserna tilldrar sig i London, i Prag, Syd-Amerika, Nigeria....

Magisk realism kanske bäst beskriver genren men "The Migration of Ghosts" innehåller också noveller som "Lucifer's shank" som för tankarna till Dantes Inferno med en handling som är grym och otäck. "Lucifer's shank" är berättelsen om en vänskap som tar slut därför att döden kommer emellan i form av en svår cancersjukdom. Det är en gripande och vacker historia och några övernaturliga inslag finns- men det är inte de som är fokus.

"The event is a blurring of boundaries, a smudge, indefinable, a mystery. At what point do you measure the last exhalation, the last movement of the blood, the heart's final tremor, which brain cell fires after all the rest. The change is gradual and extraordinary and usually imperceptible. You are never quite sure when it has happened. A little while before Ellie died her eyes opened and stared at nothing, beautiful glazed grey-blue eyes, lolling like heavy blooms on stalks."

I "The Predident's Exile" får vi möta den korrumperade President Hercules som gör en resa i andeform efter sin död på operationsbordet (men det får man veta först i slutet av novellen).

"Mrs da Silva's Carnival" tar oss med till London och en verklig backanal. Här flödar inte bara alkoholen utan också humorn. (Mrs da Silva är en frodig och storvuxen kvinna som inte får plats i leotard.)

"The shop isn't built that would sell a leotard Mrs da Silva's size. No way can Mrs da Silva fit into a leotard. Any leotard. " Vad gör man då om man vill vara med och paradera med "The Rebel War Band"- jo, man får skaffa sig ett kopparfärgat tält till klänning.

Mrs da Silva är på dåligt humör för hon har just blivit övergiven av sin älskare sedan tjugo år tillbaka en pastor Fritz (som friat till henne dessutom)- men han stack iväg till Madison Ohio och med sig tog han kyrkkassan. Han skickade sedan ett vykort till Mrs da Silva "Hi, from Ohio". "All men are dogs", sa Mrs da Silva.

"The Migration of Ghosts" är en mycket ovanlig (och ovanligt bra) novellsamling just för att den är så mångsidig.  Andra favoriter blev "The sparkling bitch" där en resa till Nigeria får oväntade följder för ett äktenskap och så "Erzulie" som är spöklikt vacker i sin berättarteknik. Ja, och så kan man läsa om Papegojan och Descartes här också.

Papegojan och Descartes

(Lånat foto)

Nu ska det inte bli några dåliga papegojvitsar utan detta handlar om litteratur från Karibien. Pauline Melville (f. 1948) kommer från Guyana och hon skrivit både romaner och novellsamlingar. En av hennes böcker finns översatt till danska ("Bugtalerens fortælling"- "The Ventriloquist's Tale"  på originalspråket, engelska).    

                                                      
Om den mycket speciella papegojan kan man läsa i novellsamlingen "The Migration of Ghosts" (1999).

Det är en bisarr och samtidigt underfundigt humoristisk ( funny peculiar) historia om en papegojas irrfärder och händelserika liv.

" I had better tell you about the parrot.

In the Orinoco region, it is said, everything began with a wish and a smell. A hand stuck out of the earth. An arm. The earth opened. A woman who was watching turned into a male parrot and began to scream a warning. Then all sorts of things happened. A man dropped a gourd of urine, scorching his wife's flesh with it. Her skin was roasted. Her bones fell apart. Night burst over the world and something white lika a capuchin monkey went running into the forest. That's what they say. I wasn't there myself."

Så går ett par århundraden och nu hittas papegojan av en engelsman, Sir Thomas Roe, som reser uppför floden Orinoco år 1611. Han fångar in den och tar med den till England som en lämplig bröllopspresent till prinsessan Elizabeth (dotter till James I) som stod i begrepp att gifta sig med Fredrik V av Pfalz (vinterkonungen kallad). Det var till det här bröllopet som Shakespeare's "Stormen" spelades för första gången och papegojan lärde sig genast hela skådespelet utantill. (Tyvärr hade teaterpjäsen en bekymmersam inverkan på papegojans matsmältning och den fick svårartad diarré och förpassades därför in i sin bur.) Nästa stopp på vägen blev Heidelberg en stad som verkligen föll papegojan i smaken för all den intellektuella stimulans den fick där. Färden gick vidare till Prag och det är här, papegojan möter Descartes. Det blev inget lyckat möte.

"The parrot screamed, and it was indeed the same disturbing and terrifying sound that had rent the air in the Orinoco basin when the earth split and a hand poked out and a white figure ran into the forest."----

"The Parrot and Descartes" är en mycket fantasifylld, lärorik och humoristisk berättelse om människans historia i korthet- för det här handlar om oss människor även om tankar och funderingar tar plats i en papegojas skepnad. Magiskt är ordet (och stor läsupplevelse).

Novellen finns också i samlingen "Stories from Blue Latitudes- Caribbean women writers at home and abroad" (Seal Press 2006).