Poeten
Ernst Stadler (1883-1914) hann aldrig bli del av den kategorien- men jag placerar honom självsvåldigt bland de förlorade. Jag undrar också över så många författaröden som måste ha kvävts i sin linda där på västfrontens slagfält. Ernst Stadler var en mycket begåvad diktare från
Elsass-Lothringen- han skrev på tyska och blev en av förgrundsfigurerna i den tyska expressionismen. Han studerade under en tid vid bl a Magdalen College i Oxford. Hans dikter är fyllda av hopp och optimism- och det är då ett ödets fruktansvärda ironi att Stadler tvingades ut i kriget år 1914- och så stupade han efter bara några veckor -vid Ypres.
In einem alten Buche stieß ich auf ein Wort,
Das traf mich wie ein Schlag und brennt durch meine Tage fort:
Und wenn ich mich an trübe Lust vergebe,
Schein, Lug und Spiel zu mir anstatt des Wesens hebe,
Wenn ich gefällig mich mit raschem Sinn belüge,
Als wäre Dunkles klar, als wenn nicht Leben tausend wild verschloßne Tore trüge,
Und Worte wiederspreche, deren Weite nie ich ausgefühlt,
Und Dinge fasse, deren Sein mich niemals aufgewühlt,
Wenn mich willkommner Traum mit Sammethänden streicht,
Und Tag und Wirklichkeit von mir entweicht,
Der Welt entfremdet, fremd dem tiefsten Ich,
Dann steht das Wort mir auf: Mensch, werde wesentlich!
(Från dikten "Der Spruch", 1914).
En dikt i engelsk översättning av Stadler hittar man
HÄR. Jag tror inte att Ernst Stadlers dikter har blivit översatta till svenska.
Är man intresserad av tysk expressionism kanske den här boken kan vara en bra början.(Jag tänker själv kika lite närmare på den).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar