En enbent antihjälte

Litauiskt landskap (lånat foto)

Kokotis är mannen som aldrig dör- han går genom århundradena och betraktar tillvaron med starkt ironisk blick. Kokotis är allerstädes närvarande, i krig och i fred- i historisk tid och i detta nu. Enbent vandrar han fram och trots att han blir hängd och dör- stannar han kvar i denna värld ändå.

"Medan Kokotis talade schemaitiska
på ryska, tyska, polska,
röt det smalspåriga tåget
argsint
med bred mun som en hjort.
Medan det brinnande slottet
gav oss ljus,
bäddade gamla fru Kokotis åt mig i kammaren."

(från dikten "Natthärbärge hos schemaiten Kokotis) Tolkning och översättning: Juris Kronbergs och Helge D. Rinholm

I balladliknande dikter frammanas Litauens historia upplevd av Kokotis- det är svart men det är också humoristiskt och bitskt. Liv och död-i en tillvarons evigt cirklande rörelse.

Här några mycket talande rader från dikten "Kokotis berättar om sin stuga"

- Ja, min stuga,
den har två ändar.
Genom det ena fönstret
ser jag
solen stiga,
genom det andra
ser jag redan
solen gå ned.
----

Min stuga,
den har två ändar,
i den ena
går jag ännu levande omkring,
i den andra
ligger jag
redan död.

(Tolkning: Juris Kronbergs och Helge D. Rinholm).

Kokotis ballader har getts ut av Fripress Bokförlag (1985) ISBN 91-7896-004-5