Sparsmakat, vackert och med invävda trådar av sorg och längtan. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva Nijolé Miliauskaités dikter- men - det går inte att läsa utan att beröras starkt.I min hand just nu en liten samlingsvolym av Miliauskaités poesi med en mycket passande titel "Själens labyrint". Jag tackar översättaren Anna Harrison för detta fina boktips (det är Anna som har översatt samtliga dikter i den här samlingen). Ett informativt efterord sprider ljus över författarinnan som lämnade den här världen alldeles för tidigt.
I detta efterord läser jag att Nijolé Miliauskaité inte tyckte om rampljus och hon beskrivs som en lyssnare, en som inte heller tyckte om att bli publicerad. Hon var själsligt besläktad med Emily Dickinson." Hennes poesi är koncentrerad på kvinnans intuition, psykologi och ontologi." Så här avslutar Marijus Šidlauskas sitt efterord:
"Nijolé Miliauskaités värld skyddar uthålligt ljuset utan att gömma det, utan att kväva det. Låt denna bok vara en inbjudan att ta del av detta ljus. Och att ta hand om varandra i denna allt annat än trygga värld."
så enkelt
denna flod flyter
där den slingrar sig
genom ängarna
så enkelt denna flod flyter
i våra ögon
med famnen full av hägg
så enkelt
den bär våra kroppar
lydiga
och förtröstansfulla
Miliauskaitė, Nijolė (författare)
Harrison, Anna (översättare)
ISBN 91-974202-6-3
Tollarp : Ariel, 2003
Svenska 86, [1] s.
Serie: Ariel. Skrifter, 1403-8137 ; 19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar