Staden är Malmö och jag bläddrar och läser i Bertil Aunérs bok om min hemstad. Min bästa väninna fyller år och eftersom såväl hon som jag växte upp i den här lilla staden under 60-talet (framför allt) tyckte vi båda att Aunérs bok kunde vara en bra present. (När man kommer lite upp i åren är det inte alltid så lätt att fundera ut födelsedagsgåvor- "man har ju nästan allt").
Väldigt fina foton hittar man i den här boken (Sven-Erik Björks) och det måste ha varit ett klipp att få tillgång till dem.
På omslaget Regementsgatan som den en gång såg ut- med den vackra allén (idag är allt skövlat). Fyrans spårvagn kommer körande mot Gustav Adolfs Torg och de gamla trafikskyltarna väcker också minnen.
En vy mot "Triangelen" då ringlinjen ännu fanns (treans spårvagn). Det är en nostalgitripp utan dess like att läsa den här boken.och Malmö träder fram- som just en liten stad- för det var så vi uppfattade den. Vacker har den aldrig varit, min hemstad, men det fanns små oaser. Tyvärr härjade rivningsraseriet under hela 70-talet och det skapade sår som aldrig någonsin kan läkas. Fula bankpalats vällde fram och Södergatan speciellt fick ett helt annat utseende (inte till det bättre).
Jag tycker om den här Malmökavalkaden- och jag ser och känner och minns. Detta är "min stad".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar