Kathleen Jamie

Jag tipsades om Kathleen Jamie på bloggen Dovegrey Reader och nu har jag redan börjat läsa essay-samlingen "Sightlines" som rör sig bland så skilda ämnen som norrsken, havssulor, obduktioner och valar (och mycket annat också). Här kan man känna isbergen skrapa mot båtrelingen och känna kraset av torkade lavar under fötterna på den grönländska hösttundran. Man får också uppleva hur det känns att ha picknick högt uppe på klipporna där havssulorna byggt sina bon- med aptitretande dofter av fågelskit (ja, det heter väl guano på fint språk) blandat med trift (som kanske passar lite bättre tillsammans med smörgås än sulornas lämningar).

"Bright teal green. Once upon a time, whaling ships had come to these latitudes, with orders to return heavy with oil and baleen. Now the aurora alters into trailing verticals, and it makes me think of baleen. Sifting. Sifting what? Stars, souls, particles. You could fancy the northern night were a great whale whose jaws our ship were entering." (s.13 från essayen "Aurora" )

"Sightlines" inbjuder till ytterligare läsning av Kathleen Jamie. Hon har gett ut flera essaysamlingar och flera diktsamlingar också.

Hands on a low limb, I braced,
swung my feet loose, hoisted higher,
heard the town clock toll, a car
breenge home from the club
as I stooped inside. Here

I was unseeable. A bletted fruit
hung through tangled branches
just out of reach. Over house roofs:
sullen hills, the firth drained
down to sandbanks: the Reckit Lady, the Shair as Daith.

(Från dikten som gett namn till boken ovan: "The Tree House")