A Tragic Honesty

Det är namnet på Blake Baileys biografi om Richard Yates- (utgiven av Picador, New York år 2003).
-
Yates (1926-1992) var en mycket speciell och originell man. Redan i början av 70-talet diagnosticerades han med lung-emfysem- han var storrökare (cirka fyra paket om dagen). Han behövde syrgas mot slutet- mer eller mindre konstant. Rökningen slutade han inte med. "You can't smoke with oxygen tanks" sa hans dotter. "Media hype" svarade Yates och tände nästa cigarett.
-
År 1990 bodde han i Alabama- och han var då så illa däran att de flesta trodde att slutet var mycket nära. "I don't want to die in fucking Dixie" sa han mellan hostanfallen. Nej, sydstaterna hade han inte mycket till övers för- under en tid skrev han flera tal till Robert Kennedy - som var en stor förkämpe för "Civil Rights". Men- det blev i Alabama han fick sluta sina dagar, trots allt.
-
Los Angeles var en annan plats Yates inte alls uppskattade- han avskydde människorna där, vädret, byggnaderna och framför allt "the fucking film business"- "Remember I said I'd never do this shit again? Yet here I am." "How did I get here? Getting out of here is an appealing idea- but then, as long as I've lived, getting out of wherever I am has seemed an appealing idea".
-
Biografin är på över 600 sidor (ja, biografier är ofta mycket långa)- och jag ska ta ett kapitel i taget. Richard Yates är en man jag vill veta mer om.

En riktigt trevlig engelsk dam

Elizabeth Jenkins. Jag hade aldrig hört talas om henne förut men tittade in på Viragos hemsida och fick för mig att "The Tortoise and the Hare" kunde "vara något". Nu läser jag om den mesiga Imogen, döddansaren Evelyn och hemske sonen Gavin- för att inte tala om grannen Blanche som gillar att skjuta och flå ekorrar. Jag har tack och lov över 200 sidor kvar- längtar att slå mig till ro i läsfåtöljen (men först är det en del som ska fixas och donas med).
-
Elizabeth Jenkins är för övrgit en bit över 100 år- hon var i livet i mars i år- vet inte om det är så fortfarande. En mycket intressant bekantskap är hon i vilket fall som helst. (Virago Modern Classics står bakom utgivningen). Jag kommer att skriva mera om boken så småningom.

Barn/ungdomsboksnostalgi.....

Någon gång på 60-talet läste jag Ella Wilckes böcker om Mona. Jag älskade denna sorgsna, tankfulla flicka som hade så enormt stark integritet. Den här trion var och är faktiskt fortfarande en favorit..... och jag är väldigt glad att jag inte gjort mig av med den.
-
Jag försökte nog att identifiera mig med Mona - men lyckades inte så bra- jag var alldeles för barnslig och hade inte gått igenom så svåra saker som Mona hade- men en förebild var hon. Nu sätter jag böckerna på hedersplats i hyllan.

till minne av Elizabeth Taylor /författaren/

(bilden är lånad)

-

Elizabeth Taylor gick bort år 1975- vid begravningen delades det ut små kort med följande rader från Iliaden (enligt Elizabeth T:s önskan).

-

"As leaves are so are the generations of mankind. As for the leaves, some the wind scatters on the ground, and others the budding forest put forth when spring comes again. So it is with mankind, one flourishes, and another fades."

Vers på växel

I mina hyllor hittade jag även denna bok "Vers på växel" och andra bankhistorier, samlade och utgivna av Fritiof Nilsson Piraten med teckningar av Stig Claesson. Utgiven 1964 i anledning av Skandinaviska Bankens 100-årsjubiléum.
-
På sidan 14 hittar jag "En ballad om den yttersta dagen" av Frank Heller - det är en mycket lång ballad och jag begränsar mig till första versen- som är nog så talande....
-
Klockan slog tolv, när på sovrummets golv, av sodiga
årsringar frätt,
en herre man såg med bekymrad håg vid sin frodiga
toalett.
Som en svärdsegg trång, ja men knappt så lång, är den
Yttersta Dagens spång;
att få ny endossent med en konkklar trassent är en uppgift
för saga och sång.
Sista dagen i dag! Sista dagen idag! Ja, i dag är det
sista dan.
Hittilldags det lacks, men man vet att det sprack för
andra personer i stan.
Och om ej han har tur, ligger Fan på lur för att taga
Abdullah Khan.

Frank Heller/Gunnar Serner

Som jag har letat i mina hyllor- till slut blev det napp och jag kunde dra fram "På detta tidens smala näs" från en undanskymd plats. Detta är Gunnar Serners självbiografi- utgiven år 1940. Mycket läsvärd - själv tillbringade jag större delen av kvällen i dess sällskap och satt länge och kontemplerade Serners öden efteråt. En orolig ande var han- och så otroligt begåvad. Studentexamen vid 15 års ålder... och sedan studier i Lund - det gick som på räls- och Serner blev filosofie doktor år 1910 (24 år gammal!) med en avhandling om Swinburne.

-

Så kom han i "dåligt sällskap" - och han drogs in i den för tiden så vanliga "växelkarusellen"- i ren desperation förfalskade Serner tre växlar och sedan fick han fly Sverige för att aldrig egentligen komma tillbaka. Färden gick lite vindlande men han stannade ett bra tag i Monte Carlo- casinot lockade och ett tag kunde finanserna klaras av genom ett "system" (som dock så småningom fallerade). Så kom Serner på att han skulle skriva... han började med noveller- och de blev publicerade. Sakta men säkert kom han upp till ytan igen för att bli en mycket produktiv författare.

-

Jag är helt tagen och fascinerad av Serners livsöde-och" even the weariest river winds somewhere safe to sea" - (inskriptionen på hans gravsten).... det var inget lätt liv men det var förvisso fyllt av färg.

-

"Att åter gå ombord på en färja i utländsk trafik, att åter känna lukten av stenkolsrök och varm smörjolja, som förtrollade mig i min barndom, att åter höra främmande språk, att åter ha fickan full av främmande mynt, att åter beställa främmande mat och dryck, att se ljuet darra över främmande städers tak- det var som en dröm...."

-

Mera om Gunnar Serner här och en länk till Frank Heller-sällskapet här.

Om tystnaden efter kriget

Mina ögon riktades plötsligt mot den här boken.... överst i en hög i mitt sovrum. Juliet Nicholsons "The Great Silence"-en redogörelse för åren efter det stora kriget - "The Great War"- Hon har valt att koncentrera sig på tre dagar i november- först då den 11 november 1918 då vapnen tystnade- sedan samma dag år 1919- då man för första gången under två stilla minuter mindes de hemska år som just varit- och så år 1920 då den okände soldaten sänktes ner i sin grav i Westminster Abbey. Sorgens tystnad härskade.
-
Så många unga män kom aldrig tillbaka och många fler kom tillbaka som skuggor av vad de en gång varit. Livet blev aldrig som förr. Nu återstod bara just tystnad... eftertanke.... och denna stillhet lade sig som ett läkande omslag över de som överlevt kriget.
-
Nicholson försöker undersöka vad som hände efteråt. Hur skedde anpassningen till det som var så totalt förändrat? Europa hade förlorat sin oskuld. Joan Didion kallar det för "the unending absence".
-
Slowly, slowly, the wound to the soul begins to make itself felt, like a bruise which only slowly deepens its terrible ache, till it fills all the psyche. And when we think we have recovered and forgotten, it is then that the terrible after-effects have to be encountered at their worst.
-
D.H. Lawrence, Lady Chatterley's Lover. (som Nicholson citerar i boken).

Sällskap för en eremit: Framför en bokhylla

Och här kommer lilla skatan igen.... knappt synlig på den här bilden.
-
Frans G Bengtssons essäer måste avnjutas långsamt. Nu läser jag om hans "boktankar". Jag citerar:
" Man skall inte sätta på hyllorna andra böcker än dem man tänker läsa en gång till."
-
"En särskild hylla som jag aldrig lyckas riktigt organisera, fast jag ofta försökt, är den lilla avdelning som skulle rymma The Literature of Pure Delight. Där skulle finnas den lättaste sortens läsning, men endast den sort som alstrar extatisk glädje under läsningen. Jag vet inte om särskilt många böcker av den sorten existera."
-
(Huckleberry Finn, Tre män i en båt och Storhertigens finanser (Frank Heller) platsar i Frans G Bengtssons hylla för framkallande av extatisk glädje).
-
" Det är alltid roligt att titta på andras bokhyllor; är man intresserad av böcker, kan man då genast se huruvida det som står där är en verklig boksamling, som ägaren har kontakt med, eller en sportprestation av rent samlande, eller endast ett abstrakt möblemang."

En hyllning till film noir

Film noir

(från filmen "Trasdockan" med bl a Robert Mitchum).
-
Snart får jag besök av "mina ungdomar"- och de gillar film... (det gör för övrigt jag också). Nu har jag klickat hem (förhoppningsvis) en liten hoper "film noir" för mörkare och kanske till och med regniga sommarkvällar. Ett tack till Sara på Glory Box som tipsade!
-
Filmen "Trasdockan" har jag sedan tidigare- den ska man inte titta på om man är mörkrädd...

Ryggont och tidningen Vi

(Nej, fotot är inte taget av mig...)

-

Efter en förmiddag på hög stege slabbandes med svartbrun lasyr på en södervägg (puh i värmen!) (och lite slabbade jag även på mig själv- nu har jag fina slingor i håret...) sitter jag här med ond rygg och läser senaste numret av tidningen Vi (inte Vi läser alltså- för den är jag inte så förtjust i - jag föredrar faktiskt "originalversionen").

-

En del riktigt intressanta boktips förmedlas- och jag noterar att jag nog skulle vilja läsa Oline Stigs bok "Jupiters öga"en berättelse om hennes farfar som blev medlem i Nasjonal Samling (Vidkun Quislings parti)- den centrala frågan i boken är "Varför"?

-

Nyare svensk litteratur är jag inte någon storslukare av precis- men Peter Fröberg Idling skriver så engagerat om debuterande Linnéa Axelsson att jag faller pladask- hennes "Tvillingsmycket" tänker jag ta mig en titt på.

-

"Burma Boy"av Biyi Bandele handlar om andra världskriget- Burmas djungler i fokus och en nigeriansk soldat som strider för "The British Empire". Jag noterar och lägger på minnet.

Om kärleken till vår jord- i diktform

Alice Oswald har samlat 101 dikter för att hylla moder natur- vår jord. Hon dedicerar boken till "The Rake" (krattan). "This book is dedicated to the rake, which I see as a rhytmical but not predictable instrument that connects the earth to our hands". Det ska jag tänka på nästa gång jag morrar över nedfallna kottar- då går nog arbetet lättare.
-
De dikter Alice Oswald har valt ur för sin antologi ska "tinker with our locks, thereby putting our inner worlds in contact with the outer world- a deep, slow process that used to be the remit of the rake." (Hon understryker också att den här boken inte har det minsta att göra med moderna företeelser som "leaf-blowers" (vad heter de där hemska maskinerna på svenska?).
-
Thomas Hardy är representerad- och hans "We Field-Women" tycker jag beskriver så väl vad den här diktsamlingen handlar om.
-
How it rained
When we worked at Flintcomb-Ash,
And could not stand upon the hill
Trimming swedes for the slicing-mill.
The wet washed through us- plash, plash, plash:
How it rained!
-
How it snowed
When we crossed from Flintcomb-Ash
To the Great Barn for drawing reed,
Since we could nowise chop a swede.-
Flakes in each doorway and casement-sash:
How it snowed!
-
How it shone
When we went from Flintcomb-Ash
To start at dairywork once more
In the laughing meads, with cows three-score,
And pails, and songs, and love- too rash:
How it shone!
-
Alice Oswalds bok har också getts ut i pocketform av Faber and Faber då heter den : The Thunder Mutters- 101 poems for the planet.

Sällskap för en eremit...Thornton Wilder

"Tankar om romaner" skriver Frans G om. Jag läser nyfiket och undrar vilka han ska framhålla. När han skrev sin bok var det 30-tal och tydligen högkonjunktur för historiska romaner. "Kristin Lavransdotter", The Bridge of San Luis Rey" och "Josef och hans bröder" får mycket goda vitsord av Frans G Bengtsson.

-

Den 20 juli år 1714 rasar en bro- den finaste bron i Peru. Fem personer dör och en fransiskanermunk, broder Juniper , som råkar bli åsyna vittne förundras och frågar sig varför detta hände och varför just dessa fem skulle drabbas. Han vill förstå och försöker utforska de fem drabbades liv.

-

Boken har filmatiserats (tre gånger om) och den belönades med Pulitzerpriset år 1928. År 1998 listades den som en av de 100 bästa 1900-talsromanerna. Jag kan inte påminna mig att jag har läst den- och på svenska finns den nog bara att hitta antikvariskt. Den engelska utgåvan (Penguin Modern Classics) är bara 124 sidor lång- nu ligger den i min beställningskorg.

Joseph Frank och underbara sommarkvällar

Det var en av de där förtrollade sommarkvällarna som man sen kommer att minnas under en lång mörk vinter.... Bästa väninnan och jag tog oss en cykeltur till och i Falsterbo för att kika på alla vackra hus som finns till beskådande där. Joseph Franks design går inte att ta miste på- och vi stod länge och betraktade de så välkonstruerade husen. Tänk att bo i ett sådan villa.... (fast det förpliktar också, givetvis,och man får stå ut med många nyfikna blickar (inte bara från oss två tanter på vift).

Falsterbo fyr- men usch så fula de där näten är. (Golfbanan ligger strax intill- och det är klart förstås.......inte vill man väl få en golfboll rakt i trynet.)

-

Jag har hittat en ypperlig sida med vackra foton och historia kring både Joseph Franks Falsterbo-hus och lite annat smått och gott från den här delen av Sverige.

Time's wingéd chariot

I Elizabeth Taylors roman "A Game of Hide and Seek" citeras en rad ur Andrew Marvells vackra (vackrast av alla...) dikt "To His Coy Mistress"- den skrevs för över 300 år sedan... och den är inte bara ett poetiskt mästerverk- den är också synnerligen tänkvärd.
-
To His Coy Mistress har inspirerat många författare- här några av dem

To his Coy Mistress
av Andrew Marvell

-
Had we but world enough, and time,

This coyness, lady, were no crime.

We would sit down and think which way

To walk, and pass our long love's day;

Thou by the Indian Ganges' side

Shouldst rubies find; I by the tide

Of Humber would complain. I would

Love you ten years before the Flood;

And you should, if you please, refuse

Till the conversion of the Jews.

My vegetable love should grow

Vaster than empires, and more slow.

An hundred years should go to praise

Thine eyes, and on thy forehead gaze;

Two hundred to adore each breast,

But thirty thousand to the rest;

An age at least to every part,

And the last age should show your heart.

For, lady, you deserve this state,

Nor would I love at lower rate.

-

But at my back I always hear

Time's winged chariot hurrying near;

And yonder all before us lie

Deserts of vast eternity.

Thy beauty shall no more be found,

Nor, in thy marble vault, shall sound

My echoing song; then worms shall try

That long preserv'd virginity,

And your quaint honour turn to dust,

And into ashes all my lust.

The grave's a fine and private place,

But none I think do there embrace.

-

Now therefore, while the youthful hue

Sits on thy skin like morning dew,

And while thy willing soul transpires

At every pore with instant fires,

Now let us sport us while we may;

And now, like am'rous birds of prey,

Rather at once our time devour,

Than languish in his slow-chapp'd power.

Let us roll all our strength, and all

Our sweetness, up into one ball;

And tear our pleasures with rough strife

Thorough the iron gates of life.

Thus, though we cannot make our sun

Stand still, yet we will make him run.

Sällskap för en eremit

"Essayer av Frans G Bengtsson"- utgivna på 30-talet. Jag är mycket förtjust i essäer och tycker att just den "skrivformen" är satt lite på undantag i dessa tider.
-
Frans G Bengtsson är tidlös som författare och nog är det lite synd att han bara ska kommas ihåg för sin "Röde Orm"- (när jag för skojs skull gör en sökning för att se vad som finns hos AdLibris blir det en hel hoper av just "Röde orm" som ploppar fram på skärmen.
-
Bland essäerna finns mycket som lockar till omdelbar läsning- det här är verkligen en passande bok för hammocken (som jag önskar att jag ägde) eller den sköna solstolen. Vad sägs om "Detektivlitteratur" ? "Var äro vår barndoms mästerdetektiver?- de ödesdigra män, som mera än skolflickors charm och gymnasiala kortspelscirklars rödvinstoddyorgier drogo oss bort från välsignelsebringande läxläsning; de stora män, som mera än målsmän och lärare förmådde elda vår håg för det rena förnuftets prestationer, ehuru visserligen inte enbart för den saken. Var är Nick Carter, den store mannen, som egentligen utan större förskyllan gav namn åt en litteraturart? Var är Sexton Blake, som löpte som aldrig sinande följetong i en veckotidning kallad ´"Förgät mig ej" och som sanningen att säga inte spillde tid på förnuftsutredningar så länge han hade skott kvar i revlovern?---"
-
Här skrivs om så skilda ämnen som "Brottare", "Framför en bokhylla" och "Den vandrande sjön" (Lop-Nor). Här är länken till Frans G Bengtsson-sällskapet!

A Game of Hide and Seek av Elizabeth Taylor

Elizabeth Taylor har blivit lite av en favorit hos mig den här sommaren. Nu blev det ytterligare en roman att sätta i hyllan- "A Game of Hide and Seek". Titeln är mycket passande- ämnet är ofullbordad kärlek, drömmar som bara blir just.... drömmar och tiden går....

-

Harriet är enda barnet och dotter till Lilian som en gång varit mycket aktiv inom suffragett-rörelsen (hon har till och med suttit i fängelse för sin övertygelse). Lilian har stora förhoppningar på sitt ättelägg men Harriet visar sig inte vara studiebegåvad- hon är en drömmare och lever mycket i sin egen värld. Skolgången blir inte fullbordad och hon får arbete som "allt-i-allo" hos Lilians bästa väninna, Caroline. Där träffar Harriet Vesey- som är en släkting till Caroline. Mellan Harriet och Vesey uppstår en själarnas gemenskap- de är som skapta för varann. Men... de är båda passiva och kan inte fånga mer än ögonblicket- det blir inget av denna spirande kärlek. Så går tiden... och nära 20 år senare träffas de båda igen- Harriet är gift nu och har en dotter... allt är mera komplicerat... Vesey kommer dock att vända upp och ner på hennes väl tillrättalagda och urtråkiga tillvaro.

-

Det här är en mycket välskriven och vacker bok om kärlek och som vanligt med Elizabeth Taylor erbjuds inga lösningar och slutet.. ja... det är mycket gåtfullt. Själv tänker jag att om det finns ett budskap så borde det vara att "sov dig inte genom livet" och " agera och reagera". Tiden är flyktig... och vi har alla möjlighet att färga vår svepduk.....

-

"Sometimes in the long summer's evenings, which are so marked a part of our youth, Harriet and Vesey played hide-and-seek with the younger children, running across the tufted meadows, their shoes yellow with the pollen of buttercups"

-

"If we do not alter with the times, the times yet alter us. We may stand perfectly still, but our surroundings shift round and we are not in the same relationship to them for long; just as a chameleon, matching perfectly the greeness of a leaf, should know that the leaf will one day fade."

-

"Time's wingèd chariot was not a thing that they could hear".

-

Elizabeth Jane Howard har skrivit ett mycket fint förord. Förlag: Virago - Virago Modern Classics.

Om litterära landskap

Solnedgång vid Ringsjön. Fotot från Wikipedia.
-
Litterära landskap är rubriken på en väldigt fin artikel i dagens Sydsvenska (och den går inte att länka som det ser ut)- Claes E Lindskog skriver om Ringsjöbygdens litterära förflutna. Mycket intressant! Victoria Benedictsson (Hörby)- Gunnar Serner (Stehag) (med nom de plume Frank Heller) och Vilhelm Ekelund(Stehag) betraktas och kommer till tals. Emil Kléen och August Strindberg likaså. Lindskog skriver att Emil Kléens (Kléen hade för övrigt epitetet "Höörs Baudelaire") dikter "beskriver en halvt erotisk, halvt knarkdimmig Ringsjöbygd".
-
Några av Frank Hellers böcker finns någonstans i mitt hus- han var mycket populär under sin tid. Själv minns jag att TV hade en del program om honom på 60-70-talen. Nu är han väl mestadels bortglömd. Bortglömd är nog också tillvaron med "växlar"- det var en hel livsstil för inte alltför länge sedan.
-
"Växlar var i Sverige tidigare mycket vanliga särskilt vid avbetalningskontrakt och i studentkretsar." (Wikipedia).

Sommaren har svängt kring sin axel....

"Sommaren har en vecka som liknar ingen annan. Det är veckan kring mitten av juli. Då svänger sig sommaren kring sin axel. Då ändrar sig på några dagar allt. Före den ser vi ut längs en rad av dagar, som utan slut tycker skjuta sig in bakom varandra, i ett oändligt perspektiv. Efter den har vi bara en liten frist av dagar kvar. Det är en vecka, som tar ifrån oss mer än någon annan förmår ge."Från "Resa med rabatt" av Merete Mazzarella

-

Och.... när dahlian blommar då vet jag att det har svängt.... och det oändliga perspektivet har krympt till en smal strimma.....

Lyrik, poesi, dikt.... bokstaven A

Man blir inte rik på att skriva poesi. När låg lyrik senast på en bestseller-lista? De stora boklådorna har knappast någonting i genren alls- möjligen finns ett litet undangömt hörn med några små antologier (tänkta som present till någon examensdag, kanske).

-

Jag känner en viss vanmakt inför sakernas tillstånd, det måste jag medge. Nu lägger jag upp ett litet ABC- av poeter- och tänker plocka en bokstav i veckan. Kanske inte så fantasifyllt men i alla fall ett litet försök att rikta blicken på diktandet och lyriken som konstart. Här är tre poeter på A.
-

Bengt Anderberg

-

Jag skrev lite om honom på min blogg för några månader sedan. I min hand håller jag diktsamlingen "Fåglar" från 1946.

-

Oändlig mörkblå natt

och liten båt med tysta segel

och ingen strand och inga stjärnor.

Nu sover Gud och i hans hand

den barnsligt öppna vilar jorden.

-

Claes Andersson- är en mycket mångkunnig man. "Möte mellan brännässla och nattviol" för att citera författaren själv... nog kan det vara en beskrivning så god som någon av hans diktning.

-

Flickan och fjärilen

-

En genomskinlig fjäril

mot det tunna vita pappret.

-

En genomskinlig flicka, också här

något av samma vita, tunna....

-

Fjärilen och fjärilsvingen, naglad

i en smärta. Vem tog hand om henne?

-

En vind jagar fjäril bland träd.

-

Tidig höst. Ett naket barn

planteras i den frusna jorden.

Det är i modern vingen bevaras.

-

(denna dikten tycker jag hör hemma i kategori nattviol)

-

Stina Aronson

-

Hennes diktsamling "Tolv hav" gavs ut år första gången år 1930 och då under pseudonym. Nu finns en nyutgåva och den är värd sin vikt i guld- Rosenlarv förlag står bakom.

-

från dikten "Jagen" tar jag de första raderna

-

I mig bor en skara människor,

narrar, kärlekskranka, eremiter, danserskor.

Mitt liv är en byggnad av liv.

Jag är som ett vimmel, ett smutsigt marknadstorg.

Jag stör mina egna andaktsstunder

med mina larmande steg.----

-

Som om vi aldrig av Honorina Chitic

Nu ska jag genast berätta att jag aldrig hade hittat den här boken/underbara diktsamlingen om det inte varit för Bodil Zaleskys fina blogg -Under pausträdet.

-

Honorina Chitic är en rumänsk läkare och poet- bosatt i Sverige. I serien SPLINT som beskrives på följande sätt "Serie Splint är en särimnergris som bökar dikttryfflar bland de poeter i landet som skriver på främmande språk- och månar om översättningarna som en kycklingmamma. Serie SPLINT limmar ihop vackra träd av språkdjungelns flisor, splitter och splint"- har den här boken getts ut (av Smockadoll förlag).

-

Jag läser de här dikterna med stor andakt- jag känner i dem exilens utanförskap- ensamhet, längtan och så åldrandets stora gåta... och det vemod som alltid finns inför detta skeende i livet.

-

Inre oreda

-

Jag har smugit omkring

i kulisserna

i mitt inre.

Aldrig

att jag har träffat på

en sådan oreda.

-

från dikten "Tiden är missunnsam" hämtar jag dessa rader:

-

Löv som

snart sagt alla

har vissnat

och somnat in

i öknen i mitt inre

darrar till och

reser sig hastigt

i blåsten,----

-

Det här är en verkligt fin dikttryffel som särimnergrisen bökat upp. (Böka gärna mera!)

Näsets poesi

-
Jag känner mig som en tjatig papegoja- men i dagens Sydsvenska har Per Svensson skrivit en verkligt fin recension om boken "Poesiens udde. Skalder och konstnärer på Falsterbonäset genom hundra år".(av Daniel Hjorth).
-
Riktigt roligt blir det när Per Svensson citerar Sven Lindqvist (som också omtalas i boken)- Sven L ogillade starkt "sanddyrkande snobbar" och han hade kunnat "skära dessa vita smokingar i strimlor och riva dessa jävla röda sidendukar i trådar och stoppa alltihop i halsen på dom jävlarna".
-

två rosor från min trädgård

New Dawn (som tål det mesta, verkar det som)

Leander (även den tålig- och blommorna växlar i färg från mörkt laxrosa till ljust rosa...

Drömmar om rosor....

Idag kom den med posten- min beställda rosbok.... för den som älskar och drömmer om rosor. Jag har stora planer för nästa års sommar- och i höst ska det planteras.... rosor... hade jag tänkt. Goda råd behöver jag- och tips på "rätt" sorter. Just nu sjunger de få rosor jag har på sista versen- en "Lichtkönigin Lucia" (gula stora rosor), New Dawn (rosa, klängvariant som dräller väldigt mycket och därför är lite bökig att sätta inomhus i vas), Queen Elizabeth (min enda planta har växt alldeles för hög- den borde nog klippas ner väldigt rejält och jag är så feg med sekatören....) och så finns det fortfarande några laxrosa blommor kvar på min Leander.

-

"Rosboken" är liten och behändig i formatet och verkar innehålla väldigt mycket matnyttigt för en novis som mig. Fotona frestar förstås till alltför många inköp .... man får "beharrska sej".

-

Väldigt roligt var det också att läsa utdrag ur kronprinsessan Margaretas trädgårdsbok på Hanneles fina blogg.

Rosa gallica mecene. En randig ros som ska vara ganska lättodlad.... jag är svårt frestad....

Från min fars bokhylla

Jag skulle givetvis ha lagt upp en bild på boken jag tänker skriva om- men jag tyckte att den här dörren var så vacker... den gick vi förbi i morse- husdjuret och jag.

-

Så till saken- min far band in böcker. Det var en av många hobbies han ägnade sig åt på äldre dar. Han valde med omsorg ut de "klenoder" som han tyckte förtjänade ett längre liv i hyllorna. En av dessa håller jag nu i min hand- det är en bok från 1939- "Horisonter" av Anders Österling. Det är en samling essäer- och väldigt trevliga är de. Här skriver Österling både om Falsterbo och om Stockholm, lite om "Att äga böcker" också... här finns mycket att fundera över och underhållas av.

-

"Jag har en trädgård i Falsterbo, ungefär 3000 kvm, alltså någonting mittemellan torpgummans och furst Pücklers mått. ----

- Medan jag skriver detta, har blåsten svept genom trädgården och ruskat om bland rosorna. Luftens kyliga skärpa bebådar höst, de första vråkarna ha visat sig, och småfåglarna hålla sig undan. Tecknen återkomma, kretsloppet fullbordas. Det är tid att vandra ut på heden för att möta det sista blomsterstycket, som nu står i sitt flor - ljung så långt ögat når, tuva vid tuva, en vidd av ljust och mörkt lila med sepiabruna inslag av den redan vissnade klockljungen. Regnet glittrar i spindelvävarna, molnskuggorna komma och gå, kretaturen råma vemodigt på långt avstånd. Det är ett lugnt hållbart landskap, alldeles osentimentalt i sin skönhet, och jag medger till slut villigt, att ingen odlad trädgård kan tåla jämförelsen. (skrivet år 1936). (Essän heter "Om en trädgård")

Who was Sophie?

Celia Robertson har skrivit historien om sin gåtfulla mormor- "Sophie" - som egentligen hette Joan Adeney Easdale. I sin ungdom var hon en hyllad poet och hon var en av Virginia Woolfs gunstlingar. Joan skrev pjäser för BBC och hennes framtid såg ljus ut. Hon gifte sig och fick tre barn. Men... något blev så fel.... och vid 60 års ålder var hon hemlös och bodde mer eller mindre som "baglady" på Nottinghams gator.
-
Här berättar Celia Robertson lite om sin bok.
-
Från "My Will" av Joan Adeney Easdale
-
If I should die when young,
I'd like to leave among
My dearest friends
Such odds and ends
As these:
-
My little ivory book,
In which no one may look
(For in it lies
My heart's soft sighs),
To mother.
-
----
I bid my mother send
To each sweet bosom friend,
My shawl and rings
And any things
They'd like.
---
(Dikten i sin helhet är dedicerad till Leonard Woolf).

Boken är utgiven av Virago books.

Bilder från ett rastställe

Hjalmar Gullberg skaldade :

-

"Jag bor vid ett rastställe, långsmalt, havsomflutet:

en utsträckt hand av vildros och susande gräs

som öppnar eller knyter sig.

Här är slutetpå kartan över landet, ett yttersta näs.”

-

Hjalmar Gullberg och Anders Österling hade båda sommarbostäder i Falsterbo. Här träffades de ofta och umgicks under gemytliga former. Man spelade badminton , njöt av de vackra sommarkvällarna och Hjalmar G diktade en skämtsam vers till Österlings 60-årsdag. (den finns att läsa i Daniel Hjorths bok).

-

Från poesiens udde.....

Anders Österling skrev mycket fin naturlyrik- och inspirationen till många av sina dikter hämtade han här- på Falsterbonäset.

-

"Där jag åter i strandens ängar

går min ensamma skymningsrund,

skorra vipornas klagosträngar

längs det mörknande

Öresund.

-

Dikten finns inkluderad i Daniel Hjorths bok "Poesiens udde" som jag återkommer till ständigt dessa dagar.

-

Lilla vipan på fotot råkade jag se i morse- ute vid flommarna. (Hon/han var dock alldeles tyst).

Härligt med en bokhög i sommarvärmen....

Husdjuret har det inte lätt i värmen men hallen är ganska sval. Här slöar han över en trio Elizabeth Taylor (At Mrs Lippincote's, A Game of Hide and Seek och den mycket passande "In a Summer Season"), William Trevor's "Love and Summer", Beryl Bainbridge's "The Birthday Boys" och The Great Silence av Juliet Nicholson. Jag avstår gärna från TV-tittandet under den varma årstiden- då kopplar jag hellre av med något från min växande bokhög...
-
Jag försöker fortfarande hämta mig från slukandet av Marlene van Niekerks ytterst läsvärda men skrämmande "Triomf"- om en totalt dysfunktionell familj av vad man vanvördigt kan kalla "boer trash". Van Niekerk bygger upp spänningen sida för sida-underliga familjeband, incest (i kubik och kvadrat), lojaliteter, fattigdom, våld... allt blandas- men det är en mycket skickligt hoprörd blandning . En annorlunda och hemsk värld- och verklig - skulle jag tro. Fasansfullt. Rekommenderas- det här är en mycket annorlunda "Afrikabok". Idag beställde jag ytterligare en bok av van Niekerk- The Way of the Women. Den här gången är det också en boerfamilj som skildras- men nu i det övre sociala skiktet. Även denna roman har prisats mycket av kritiker och "vanliga" läsare- och jag, ja, jag önskar att de här böckerna fanns på svenska så att de kunde bli mycket mera tillgängliga för gemene man. Jag har full förståelse för att inte alla kastar sig över en bok på engelska- speciellt inte om den är nära 600 sidor lång.
-

Grind åt havet.....

En grind åt havet.... 21 juli 2010
-
Jag väntar vid grinden åt havet,
där mareld på dyningen går,
och snart är mitt hjärta begravetoch snärjt under havsnattens hår
-under havsnattens hår.
Ah, så kom, kom i namn av allt mänskligt och mjukt
,kom och räck mig din blodvarma hand,
att mitt hjärta på nytt, som är havstrött och sjukt,
finner land--finner land.
-
Anders Österling

Poesiens udde av Daniel Hjorth

Den här boken är utgiven av Hjalmar Gullberg-sällskapet.

-

Den är rykande färsk och väldigt vackert illustrerad. Den har undertiteln "Skalder och konstnärer på Falsterbonäset genom hundra år".

-

Om Falsterbo skriver Daniel Hjorth" Det finns kanske ingen svensk ort utanför Stockholm som blivit så kvalificerat och rikligt hyllad i poesien. Hela den skånska lyrikens stjärntrio under nittonhundratalet har besjungit den."- Hjalmar Gullberg, Anders Österling, Vilhelm Ekelund....

-

Falstaff Fakir och Albert Engström skrev elakt om den lilla sömniga staden- Hans Dhejne skrev stämningsfyllda dikter... ofta om Skanör- Verner von Heidenstam inspirerades av Måkläppens flora och fauna....

-

I boken får vi även möta Olle Holmberg och Algot Werin, Bo Setterlind, Jacques Werup.... foton och vackra målningar fyller också sidorna. Jag läser och njuter i fulla drag.

-

"I skumvita bården en skymning

av revlarnas gulgrå sand.

Runt om över svarta vidder

stå bleka ljus inåt land."

-

Vilhelm Ekelund

en bildtrio från en sommaridyll

Pär i vången

Bild från stadsdelen "Mön"

Nära Pär i vångens vanning

-

Bara några vyer från min lilla värld... en sommardag år 2010......

Jag läser "Triomf" av Marlene van Niekerk

Det är otäck läsning- men van Niekerk skriver så förbaskat bra och spännande att jag inte kan släppa boken och eftersom jag håller en 600-sidorsroman i händerna vill det inte säga lite för att vara mig..... Jag får associationer till "Deliverance" (Den sista färden- heter den väl på svenska) -fast utan kanotfärden. I "Triomf" skildras en del av den syd-afrikanska befolkningen som man helst inte talar högt om. Läs här vad Tor Billgren skriver om filmen/boken (jo, det finns en filmatisering också) på sin intressanta blogg!

-

Boken finns översatt till danska men inte till svenska- och jag tycker verkligen att det är synd att denna välskrivna berättelse inte har uppmärksammats mera här i Sverige- jag hade ingen aning om boken själv förrän jag läste en artikel om den i Sydsvenskan för två veckor sedan.

Idag kom ett bokpaket

Två av böckerna kommer från Virago förlag- "Who was Sophie" av Celia Robertson är en biografi/memoarbok. Celia Robertson skriver om sin mormor Joan Adeney Easdale- en kvinna och författare som en gång var mycket i ropet (1930-talet och 1940-talet). Men... tiden var inte hennes vän och på 70-talet levde hon utfattig och ensam i Nottingham. Nu har alltså Celia Robertson försökt att komma sin gåtfulla mormor inpå livet. Boken handlar mycket om den litterära scenen i England under speciellt 30-talet och är illustrerad med teckningar och med foton- jag rörs till tårar över bilden av Joans gravsten med inskriptionen "Poet, mother and free spirit". Jag längtar så att börja läsa.....

-

The Great Silence av Juliet Nicholson handlar om att leva i skuggan av det första världskriget- åren 1918-1920 är i fokus. Det var en tid av förnekelse, ilska och hopp (för att citera baksidan på boken)- "At the heart of the book are three specific November days in which silence predominated the day: the day the guns fell silent in 1918, the day the two-minute silence, then known as the Great Silence, was first observed in 1919; and, a year later, the day when in 1920 the Unknown Soldier was lowered into the silence beneath the floor of Westminster Abbey. But this book is also about a more general silence- the silence of grief..." (John Murray förlag).

-

Bonnie Burnard är en helt okänd författare för mig- och hennes "Suddenly" har alldeles precis kommit ut på Virago books. Om henne skriver Alice Munro- "A writer who can tell you hard truths, hopefully". Jag är mycket nyfiken.

Om lyrikens styvmoderliga behandling

Fotot har jag lånat- tänk att hitta en så fin liten affär... det kan man drömma om....

därom kan man läsa i dagens Sydsvenska- jag lägger länken HÄR. Det är inte någon uppmuntrande läsning precis. Vill man ha poesi får man lita på nätbokhandeln - jodå, så verkar det vara. Jag har inte tillfälle att botanisera i den större stadens bokhandlar så ofta men vid det senaste besöket konstaterade jag att det mest satsades på moderna svenska deckare och lite annat som "garanterat säljer". Det var ett mycket fattigt utbud av litteratur som presenterades och jag tänkte "hit kommer jag inte igen i första taget".

-

Jag vill inte öda tid i en "bokhandel" som har ett utbud liknande min lokala Ica-affär.

-

Själv är jag lyrikälskare. Jag skulle inte kunna leva utan dikter. Mitt senaste inköp var "Traekfuglens kompas" av den danska poeten Pia Tafdrup. Pia Tafdrup finns översatt till svenska-och t ex "Över vattnet går jag" finns i billig pocketupplaga.

-

Hos Bodil Zalesky hittade jag denna diktsamling av Honorina Chitic- den tänker jag skaffa.

-

Idag läser jag också den trevliga bloggen "Dovegrey reader"- som låtit sig inspireras av Emily Dickinson till att tillverka en fantastiskt vacker quilt... läs och beskåda här.

-

Vårt behov av dikter borde vara oändligt i dessa tider......

Brevlådevariationer VIII

Trädgårdsflaggan är också fin... jag saknar alla de dekorativa trädgårdsflaggorna som prydde så många amerikanska hus och rabatter. Det är svårt att få tag i sådana här i Sverige. (Det blir väl till att köpa on-line om man vill ha...)

Barbara Pym

I väntan på flera böcker av min nya favorit- Elizabeth Taylor- läser jag "Less Than Angels" av Barbara Pym. Även den här romanen är utgiven på Viragos förlag- och är en "Virago Modern Classic"- modernt och klatschigt omslag har den också. Väldigt fint, tycker jag. Barbara Pym var mycket i ropet på 70-talet (och tidigt 80-tal). Så föll hon i glömska men verkar att ha fått en renässans- mycket tack vare just Virago Books. Alexander McCall Smith kallar henne för "en modern Jane Austen" och Salley Vickers har skrivit ett välformulerat och inspirerande förord till min upplaga av "Less Than Angels".

-

Less Than Angels rör sig i akademiska kretsar- bland en skock antropologer för att vara lite mera exakt. Jag har inte kommit så långt i läsningen ännu- men hittills verkar allt mycket lovande....

Brevlådevariationer VII

En riktigt skånsk variant- och med anknytning till orten också- gås och badhytter- lite pilar i bakgrunden och ser det inte ut som platsen för den gamla borgruinen också där i högra hörnet? En brevlåda att önska sig.

Ragnar Thoursie

En diktarröst har tystnat men lever för evigt kvar i poesiens värld.....
-
Det ofattbara
-
Det vanliga, det ofattbara.
Tre gamla sitter framåtlutade i sin handikappbuss,
med öppen mun åser de undret.
Det är ett par dagar in i maj, vårmånaden,
undrens tid. På en natt har grönska fallit över träden.
-
I sjuttio, åttio år har de sett det återkomma,
ändå är de likna gripna nu som för första gången.
Den plötsliga grönskan i träden en morgon i maj.
-
Det vanliga.
Det ofattbara.
-
från diktsamlingen "Sånger från äldreomsorgen" (Bonniers förlag).

The Soul of Kindness av Elizabeth Taylor

Det finns en typ av människor- oftast av kvinnligt kön- som lever för att vara "hjälpsamma". De delar ut goda råd och lägger sig i- ordnar och donar med andras liv (mer än med sitt eget för ofta har de inte mycket till liv alls)- en av huvudpersonerna "Flora" i romanen "The Soul of Kindness" är just en sådan liten "know it all". Flora vill så väl- och hon förstår inte alls varför det inte blir som hon sagt och tänkt... Floras svärfar som under många år som änkling haft en älskarinna/särbo (och som trivts alldeles utmärkt med detta) blir mer eller mindre övertygad (av Flora) att gifta sig med sin Barbara. Detta blir dödsstöten för ett tidigare lyckligt förhållande.... Vännen Kit blir likaledes övertygad om att han är ett stort skådespelarämne... något som får mycket tragiska konsekvenser.

-

I "The Soul of Kindness" får vi träffa personer ur ett ganska brett galleri- alla hör de ihop på något sätt- och Elizabeth Taylor har ett skarpt öga för allt som är mänskligt. Roligt blir det också- på många ställen. Ta till exempel den scen där Flora uppmuntras av en god vän att läsa en bok av Henry Miller (Flora läser annars bara tidskrifter) stackars Flora har svårt med ordförståelsen :" What does this word mean, Richard? Truly? Well, I suppose it had to be called something."

-

Riktigt absurt blir det hemma hos Mrs Secretan (Floras mor)- hushållerskan Miss Foley, som inte haft något särskilt spännande liv börjar plötsligt att "hitta" kärleksbrev i sina gömmor- brev som hon insisterar att läsa högt för Mrs Secretan varje kväll.

"My enchantress", she began. Mrs Secretan, sewing steadily, was sure that it was going to be one of the worst of the letters. They were becoming increasingly bizarre. "

-

"The Soul of Kindness" anses vara en av Elizabeth Taylors bästa böcker. Jag har bara läst tre av dem (än så länge- det kommer att bli fler för jag har redan beställt ett par till)- men jag kan verkligen skriva under på att det här är en mycket läsvärd och synnerligen underhållande roman!

Brevlådevariationer nr VI

Denna låda måste tillhöra en fågelskådare- fin är den i alla fall!

En eftermiddag med Elizabeth Taylor

och hennes "The Soul of Kindness".... jag har glömt tid och rum... och är bara så hänförd av denna författarinna. Rapport kommer så småningom och, ja, det blir nog ett par böcker till av Mrs Taylor.

So Long, See You Tomorrow av William Maxwell

Det här är på ytan historien om ett mord- men Maxwell går på djupet och femtio år efter tragedin vill han förstå vad som egentligen hände. Scenen är Illinois- ute på "the plains" och tiden är 1920-talet. Maxwell skriver också för att få ro i själen- han skäms över något han gjorde -då- för så länge sedan.

-

"I very much doubt that I would have remembered for more than fifty years the murder of a tenant farmer I never laid eyes on if (1) the murderer hadn't been the father of somebody I knew, and (2) I hadn't later on done something I was ashamed of afterward. This memoir- if that's the right name for it- is a roundabout, futile way of making amends."

-

Maxwell skriver så vackert och lågmält om sin barndom och uppväxt - och så vävs bit för bit en familjetragedi in i handlingen. Livet som "tenant farmer" var sannerligen ingen dans på rosor. Det var ett slit- utan några som helst garantier- och man var utlämnad inte bara åt vädrets makter utan även åt en ofta girig "land-owner" som krävde högsta utdelning från sin mark.

-

Historien om Lloyd Wilson och Clarence Smith ger en sorglig men också nostalgisk tillbakablick på en tid som sedan länge har försvunnit. Själv blir jag så tagen av språket och tankarna- naturbeskrivningarna... det är som om jag också stod mitt på denna oändliga prärie... Maxwell är en författare som kommit mycket i skymundan- men som nu verkar få en renässans.

-

Ett litet urval av de vackra fåglar som nämns i boken- bluebird, tanager och Baltimore oriole.