Det sista kriget

Så var det tänkt. "The war to end all wars". Så blev det inte. Det är snart 100 år sedan det första världskriget bröt ut. Det finns ingen kvar som kan minnas de där ödesdigra dagarna i augusti år 1914. Min far var bara ett barn under krigsåren men han kom ihåg bristen på mat och så givetvis spanska sjukan som kom tätt i krigets spår. I Malmö odlade man potatis i parkerna och kaffe kunde man bara drömma om- farmor samlade ihop vetekorn som hon rostade och bryggde på. Sill blev stapelföda. Sverige slapp dock att gå in i den stora konflikten. Vi fick behålla vår generation av unga män.

I andra delar av Europa slaktades blomman av en ungdom på slagfält och i skyttegravar. Det finns mycket skrivet om den här tiden och jag har valt ut tre böcker som jag vill läsa.

Jean Echenoz har skrivit en kort roman (eller en lång novell) om fem män som går ut i kriget- och hur deras liv för alltid förändras.

Timothy Findleys bok handlar om en 19-årig kanadensare som upplever helvetet i skyttegravarna. "The Wars" har blivit en kanadensisk modern klassiker.

Helen Dumores "The Lie" tar läsaren med till Cornwall. Vi skriver år 1920 : Set on the Cornish coast two years after hostilities have ended, the novel is a first-person account given by Daniel, a shell-shocked survivor who has returned to his birthplace without a family, a home or the companionship of his closest boyhood friend, Frederick, who perished alongside him in a shell-hole on the western front. Hela recensionen av boken kan man läsa här (The Guardian).

Because You Died- dikter och prosa av Vera Brittain

Jag kan inte tänka mig ett vackrare bokomslag än detta och innehållet är också mycket vackert men så oerhört sorgligt. Vera Brittain var 22 år gammal när hon miste sin älskade, sin allrakäraste Roland. Han stupade på västfronten år 1915. Så förlorade Vera också sin ende bror Edward- även han stupade på västfronten.

Ett så fint porträtt av en ung Vera men sorgen lyser ur ögonen och hennes ansikte har präglats av det svåra hon varit med om.

I min bokhylla har jag även hennes "Testament of Youth" och här berättar Vera om sitt liv under de svåra åren.

Because you died, I shall not rest again,

But wander ever through the lone world wide,

Seeking the shadow of a dream grown vain

Because you died.

I shall spend brief and idle hours beside

The many lesser loves that still remain,

But find in none my triumph and my pride;

And Disillusion's slow corroding stain

Will creep upon each quest but newly tried,

For every striving now shall nothing gain

Because you died.

Vera Brittain

Om tystnaden efter kriget

Mina ögon riktades plötsligt mot den här boken.... överst i en hög i mitt sovrum. Juliet Nicholsons "The Great Silence"-en redogörelse för åren efter det stora kriget - "The Great War"- Hon har valt att koncentrera sig på tre dagar i november- först då den 11 november 1918 då vapnen tystnade- sedan samma dag år 1919- då man för första gången under två stilla minuter mindes de hemska år som just varit- och så år 1920 då den okände soldaten sänktes ner i sin grav i Westminster Abbey. Sorgens tystnad härskade.
-
Så många unga män kom aldrig tillbaka och många fler kom tillbaka som skuggor av vad de en gång varit. Livet blev aldrig som förr. Nu återstod bara just tystnad... eftertanke.... och denna stillhet lade sig som ett läkande omslag över de som överlevt kriget.
-
Nicholson försöker undersöka vad som hände efteråt. Hur skedde anpassningen till det som var så totalt förändrat? Europa hade förlorat sin oskuld. Joan Didion kallar det för "the unending absence".
-
Slowly, slowly, the wound to the soul begins to make itself felt, like a bruise which only slowly deepens its terrible ache, till it fills all the psyche. And when we think we have recovered and forgotten, it is then that the terrible after-effects have to be encountered at their worst.
-
D.H. Lawrence, Lady Chatterley's Lover. (som Nicholson citerar i boken).