Jag har haft boken i min hylla i flera år- oläst- så det var hög tid att göra något åt saken. Jag brukar gilla dystopier och denna är inget undantag- men det är så klart... uppmuntrad och på gott humör brukar man inte bli av dem...
-
Jordens undergång framställs på olika sätt av olika författare. Margaret Atwood tänker sig allt för flitig genmanipulation och plottrande med diverse sjukdomsalstrande virus och bakterier som en orsak. Det scenariot tycker jag är (tyvärr) tämligen realistiskt.
-
När boken börjar möter vi Snöman (eller som han en gång hette -Jimmy)- Snöman sover i ett träd och han lever i en förödd värld- det finns inte mycket kvar. Runt om honom härjar förvildade nassonger (genmanipulerade grisar), varjundar (dödligt farliga dito hundar), skråttor (skallerorm + råtta) och bjunkar (en bjunk är ett skunkliknande djur). Snöman berättar sin historia och samtidigt får vi följa hans väg tillbaka till den plats där undergången startade.
-
Crake var Jimmys bästa vän och han var genforskare med uppgift att skapa en ny sorts människor (snälla och väldigt lätthanterliga) "crakianer"- Crake gör sig till herre över liv och död och hans iver att styra och bestämma och ändra om saknar gränser- och så går det snett....Hans Paradice Project går överstyr...
-
Oryx är kvinnan som både Crake och Jimmy älskar... men klockan har slagit noll... och allt är för sent....
-
Boken är riktigt äcklig på många ställen- speciellt när det handlar om genmanipulerad mat typ huvudlösa kycklingar som framodlas med massor av extra feta lår....
-
"För övrigt fanns det kanske inga lösningar. Människan som grupp, hävdade de, var ett slags monster, vars huvudprodukt var lik och skräp. Hon lärde sig aldrig, hon gjorde samma idiotiska misstag om och om igen, bytte kortsiktig vinst mot långsiktig pina. Hon var som en jättelik snigel som obevekligt åt sig fram genom alla de andra bioformerna på planeten, sög ut allt liv på jorden och sket ut det baktill i form av bitar av fabrikstillverkade och snart föråldrade plastprylar." (sid 249)
-
... Fast du skulle bli förvånad om du visste hur många som vill ha en mycket vacker, intelligent baby som inte äter något annat än gräs. Veganerna är högst intresserade av den lilla detaljen. Vi har gjort våra marknadsundersökningar." Så bra, tänkte Jimmy. Man kan få en baby som samtidigt fungerar som gräsklippare. (s. 311).
-
Jag tycker absolut att Margaret Atwood har skrivit en av de bättre dystopierna (jag har givetvis inte läst alla men en del har jag hunnit att konsumera under årens lopp). Hon skriver trovärdigt och med svart humor (som jag gillar). Oryx och Crake kommer att bli en klassiker.
Michel del Castillo (1933-2024)
1 timme sedan
4 kommentarer:
Jag köpte Oryx och Crake på en loppis häromdagen och har varit sugen att läsa den länge. Risken är väl bara att dne kommer att stå ett tag i hyllan hos mig också innan den blir läst...
Man får ta sats... sedan flyter det på ganska bra. Boken är lättläst. Varning dock för att man tappar aptiten under läsningens gång och man kan också bli väldigt förbannad. (Speciellt när man tänker på alla dumheter som "di höge herrar" hittar på över allt i världen- en liten ingress till Atwoods scenario, som alls inte känns främmande, tyvärr).
Denne har eg også tenkt på å lese lenge, men eg har ikkje komme så langt. Gleder meg til å ta fatt på boka, etter dette.
Bai: Oryx och Crake tillhör (tycker jag) en av de bättre dystopierna- och jag gillar Margaret Atwood...
Skicka en kommentar