Någon gång på 60-talet läste jag Ella Wilckes böcker om Mona. Jag älskade denna sorgsna, tankfulla flicka som hade så enormt stark integritet. Den här trion var och är faktiskt fortfarande en favorit..... och jag är väldigt glad att jag inte gjort mig av med den.-
Jag försökte nog att identifiera mig med Mona - men lyckades inte så bra- jag var alldeles för barnslig och hade inte gått igenom så svåra saker som Mona hade- men en förebild var hon. Nu sätter jag böckerna på hedersplats i hyllan.
5 kommentarer:
Nostalgi är kul.
Kul, har du precis fått tag i dem? Jag känner inte igen serien, men jag växte upp på 70-talet... Själv läste jag Gunborg Wildhs serie om Karolin och Kulla-Gulla. Men en liten varning för omläsning! Jag tänkte läsa första boken i Karolinserien igen för några år sen men blev så besviken så jag slutade. Ville bevara minnet av läsupplevelsen som ung obefläckat. :-)
Hannele: Jag håller med- och ibland känns det som om det kan vara verkligt nyttigt också...
Fru E: Nej, de har stått på någon undangömd plats (jag hittade dem igår!) Karolin-serien känner jag inte igen... men Gunborgh Wildhs namn finns någonstans i bakhuvudet... och tyvärr är det väl så att många böcker från barndom och ungdom inte håller för omläsning. Jag undrar själv hur jag skulle förhålla mig till Ruby Fergusons Jill-böcker t ex (Jag var "hästflicka" en gång i tiden...
Hej vad roligt att du gillar Mona-böckerna. Det är min mormor som har skrivit dem. Jag föddes efter de skrevs men jag tror att min mamma inspirerades att döpa mig till just Mona :-)
Mona Wilcke
Mona: Så glad jag blev för din kommentar! Jag har din mormor att tacka för många fina lässtunder och många funderingar också- över livet. Böckerna om Mona var de absolut mest betydelsefulla för mig i min sena barndom. Jag läser om dem ännu idag med stor glädje.
Skicka en kommentar