År 1917 tilldelades den danske författaren Henrik Pontoppidan nobelpriset i litteratur med motiveringen "... för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv".
-
Pontoppidan fick dela priset med en annan dansk: Karl Gjellerup. Anledningen till detta (enligt Helmer Lång) var att Pontoppidan tedde sig väldigt utmanande genom sin "naturalism, sociala indignation och sitt prästhat". (Gjellerup däremot kunde "prisas för höga ideal").
-
Pontoppidan var prästson, född i Fredericia- och han kom att bli "en av litteraturens mest gallsprängda prästföraktare".
-
År 1876 försökte Pontoppidan att komma med på en expedition till Grönland- men i stället blev det en resa till Schweiz. "däruppe i bergen, i den stora, vilda ensamheten beslöt jag mig för att bli författare".
-
Det är människan, personligheten- inte tiden, miljön eller saken som står i blickpunkten i hans största verk : Det fortjaettedeLand (1891-95), Lykke-Per (1898-1904) och De Dödes Rige (1912-16).
-
Pontoppidan ses ofta som något av en modern Faust- det vill säga en evig sökare.
-
Jag har alldeles nyligen läst ett av hans stora verk "Lykke-Per". Det är en mastig roman på nära 1000 sidor (min "variant"består av två delar - det finns nog många olika...).
-
Lykke-Per handlar om en mans sökande efter sitt "sanna jag". Lykke-Per, Per Sidenius, växer upp i ett mycket religiöst hem på östra Jylland. (Fadern är präst). Per börjar tidigt att göra uppror mot sin familj- och mot deras syn på religion. Han går sin egen väg- flyttar hemifrån (till Köpenhamn) för att studera till ingenjör. I Köpenhamn möter han grosshandlare Salomon och så kommer han i kontakt med för honom helt nya sammhälsskikt. Per vill upp, han vill förverkliga sina drömmar. "Jeg vil"!
-
Pers väg genom livet blir mycket vindlande- och kärleken till kvinnan, bundenheten - klarar han inte av. Hur romanen slutar tänker jag inte avslöja- men den karaktär som jag greps mest av var Pers första "forlovede" den mycket själfulla Jakobe (dotter till Salomon). Pontoppidan gör ett mycket inträngande kvinnoporträtt här- och för mig är det en av romanens stora behållningar. (Per påminner mig ibland om en annan Per (Peer Gynt). Slutet på resan för Lykke-Per blir:
"Uden et stort, ja eventyrligt Mod til at ville sig selv i guddommelig Nögenhed naar ingen til virkelig Frigjorthed. Derfor priser jeg mig lykkelig, at jeg har levet i en Tid der kaldte paa denne Drift og styrkede dette Mod. Ellers var jeg bleven et halvfaerdigt Menneske, en Sidenius alle mine Dage". Strebern har blivit stoiker.
-
Jag är glad att jag gav mig tid att äntligen läsa "Lykke-Per- jag kommer absolut att läsa fler böcker av Pontoppidan - efter tips från Sören blir det först några "kortare" berättelser. (Jag har redan beställt från AdLibris).
3 kommentarer:
At Pontoppidan var for politisk til at få nobelprisen alene, siger noget om Nobelpriskomiteen!!
Pontoppidan var ikke socialist, han var for oplysning, demokrati og frihed for kvinder og mænd. På hans tid herskede udemokratiske tilstande, mandschauvinisme, nationalisme og kirken understøttede disse ting. Darwins udviklingslære og Freuds opdagelser blev i den grad bekæmpet.
Super oplysende blogindlæg, endnu engang, kære Ingrid :-)
Glæder mig til at læse din oplevelse af Pontoppidans korte historier.
Tack för dina vänliga och upplysande ord Sören. Jag har beställt DET FORJÆTTEDE LAND och
ISBJØRNEN,NATTEVAGT av Pontoppidan. "Det forfjaettede land" tillhör (som jag förstår)en av hans "mäktiga" romaner. Georg Brandes fick inte något nobelpris - vilket Helmer Lång också kommenterar i sin bok. Det hade väl varit ännu mera vågat- ja visst säger det väldigt mycket om den tidens nobelpriskommitté. (Helmer Lång nämner också Johannes Jörgensen och Martin Andersen Nexö som kandidater som "valdes bort" för att de ansågs vara för radikala)
De tre titler af Pontoppidan bliver du ikke skuffet over :-)
I øvrigt: sjovt nok var Nexø i starten ikke præget af socialismen, det blev han senere, mens Johannes Jørgensen, så vidt jeg husker gik fra at være radikal til katolik (men jeg har ikke lige dobbelttjekket). Jørgensen har jeg ikke læst.
Nobelprisen til Brandes? Ja, det havde nok været kontroversielt på den tid!
Skicka en kommentar