När man väl har börjat läsa Agnes Henningsens memoarer kan man inte sluta. Nu har jag skaffat mig del tre och fyra också och läser, och läser. I del tre handlar det mesta om Köpenhamn och Agnes desperata försök att hitta en försörjning för sig själv och sina fyra barn sedan maken tvingats fly till USA (han var lärare och hade kysst en av eleverna).
Agnes är inneboende hos författaren Karl Ewald och hans familj (Karl Ewald var far till hennes yngste son, Poul). Något måste hon nu hitta på att försörja sig med. Hennes försök att få utbilda sig till barnmorska går om intet och så kommer hon på att hon ska ta lära hos en fotograf " I morgen på samme tid går jeg til sagförer efter fire hundrede kroner til at laere fotografering for", svarade jeg."
Agnes Henningsens tankar om fotografyrket visade sig vara mycket orealistiska och det gick inte så bra (mer om detta i nästa inlägg). Men.... att bli hårfrisörska skulle kanske gå bättre och så startar hon upp en salong "Manon" men inser snabbt att hon inte kan frisera (heller) men det finns det ju utbildat folk för- som man kan anställa -och så får det bli.
Det är många turer i Agnes liv och tråkigt är det sannerligen inte och nog kan hon skriva fängslande om sina erfarenheter. Memoarböckerna skrevs ganska sent i hennes liv men beskrivningarna är detaljerade och levande. Agnes Henningsen fick möta så många av den tidens kulturpersonligheter och hon verkar mycket uppriktig i sina omdömen. De här böckerna ger också en väldigt fin inblick i tidens strömningar och idéer.
Jag sitter som klistrad och ja, det blir nog läsning av resten av memoarböckerna också.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar