Jag har läst ut John O'Hara's "Appointment in Samarra". Vintage Classics utgåva tycker jag har ett mycket talande omslag.
Detta är en modern grekisk tragedi med handlingen förlagd till förbudstidens Pennsylvania och den lilla staden Gibbsville. Romanen börjar och slutar på Lantenengo Street- det är här de bättre beställda medborgarna i staden bor. Det är juldagsmorgon. Luther Fiegler (bilförsäljare) vaknar tidigt och ser till att väcka hustrun Irma också. (Jag kan lova att den här boken börjar originellt i varje fall om man betänker att den kom ut i början på 1930-talet. Säkert väckte den viss skandal.)
Nu är det inte Luther och Irma som är huvudpersoner i boken utan strålkastarljuset hamnar först och främst på Julian English- chef för ett stort bilföretag (där Luther för övrigt är anställd). Julian och hans bekanta har samlats på Lantenengo Country Club och här flödar de starka dryckerna- Harry Reilly drar sina oändliga vitsar och Julian sitter och retar upp sig mer och mer- "If he starts one more of those moth-eaten stories I'll throw this drink in his face". Drinken hamnar (med isbitar) mitt i synen på Reilly och därmed har vägen mot undergången inletts för Julian
John O'Hara vet precis hur han ska spinna trådarna i berättelsen och spiralen går nedåt, nedåt allt snabbare. Det hela är över på 48 timmar och då får man också flera tillbakablickar som förklarar/illustrerar händelseförloppet.
Trots det tragiska finns det mycket humor (svart, givetvis) i romanen. Vad sägs om den här beskrivningen av en baksmälla:
" It is a pretty good hangover when you look yourself in the mirror and can see nothing above the bridge of your nose. You do not see your eyes, nor the condition of your hair. You see your beard, almost hair by hair; and the hair on your chest and the bones that stick up at the base of your neck. You see your pajamas and the lines in your neck and the stuff on your lower lip that looks as though it might be blood but never is. You first brush your teeth which is an improvement but leaves something to be desired. Then you try Lavoris and then an Eno's. By the time you get out of the bathroom you are ready for another cigarette and in urgent need of coffee or a drink, and you wish to God you could have a valet to tie your shoes."
En människa går under för att han gör felaktiga val - kanske är han predestinerad att göra dem? Det spekulerar man i under läsningens gång. Ödets gudinnor har allt i sina händer och Julian är egentligen maktlös i den här sorgliga historien.
"Our story never ends. You pull a pin out of a hand grenade, and in a few seconds it explodes and men in a small area get killed and wounded. "
Jag länkar till Ivo Holmqvists artikel om John O'Hara och hans författarskap (inklusive "Appointment in Samarra " på Dixikon).
Och, ja, jag har beställt BUtterfield (av samme författare) också.
.JPG)
4 kommentarer:
Snyggt omslag och intressant recension!
Sanna: Omslaget är väldigt fint och det passar boken så otroligt bra. Tack ska du ha för dina vänliga ord och jag kan verkligen rekommendera boken.
En annan bra bok av John O´Hara är novellsamlingen "Pipe Night". Jag ser av en artikel på en bloggsida om Neglected Books att den engelske teater- och filmkritikern James Agate tyckte att O´Hara var betydligt bättre, åtminstone i de novellerna, än ett par mera berömda och högbrynta författarkolleger:
"I hold this 'Pipe Night' to be ten times better than James Joyce wrote towards the end of his life, and a hundred and fifty times better than Getrude Stein wrote at any wrote wrote at wrote wrote wrote period any any at."
Även om det var att svära i kyrkan så ligger det mycket i det: "Finnegans Wake" läser man knappast med stort nöje, och det allra mesta av Gertrude Stein förutom "The Autobiography of Alice B. Toklas" är tjatiga formexperiment och nattstånden modernism - den ironiske Agate träffade mitt i prick.
Ivo Holmqvist: Jag kommer definitivt att läsa mera av John O'Hara. Finnegans Wake känner jag däremot ingen större lust att sätta ögonen i.
Skicka en kommentar