Ibland blir böcker stående i hyllorna olästa utan någon speciell anledning. Så glömde jag bort Agnes Henningsen och de två första delarna av hennes memoarer (skrivna mot slutet av hennes långa liv)- till för några dagar sedan och så började jag läsa- och läsa- och... ja, nu är jag helt fast och har bara några tiotal sidor kvar av andra delen "Letsindighedens gave".
Vem var hon då denna författarinna?
Hon föddes år 1868 på Skovsbo (Fyn) där hennes far var arrendator. Hon var nummer två i en syskonskara på tre (enbart flickor). Så dog modern (hon hade blivit förkyld under en resa och var dessutom svårt medtagen av en för tidig förlossning (barnet, en liten pojke dog också). Fadern blev förtvivlad, gifte snabbt om sig med barnens guvernant, fick fyra barn till, drack och var olycklig- och så dog han också.
Agnes Henningsen skriver med stark glöd och passion. Hon var ett ovanligt barn och med en stark integritet och vilja. Henne kuvade man inte i första taget. Skandal blev det när hon förälskade sig som 15-åring i sin farbror och dessutom förlovade sig med honom- men den förbindelsen satte släkten stopp för och Agnes blev satt i skola utanför Slagelse på Sjaelland. Här trivdes hon och blev lite av en favorit hos lärarinnorna.
Det finns en hunger hos den här unga flickan, en hunger efter att leva och att känna- att uppleva allt det dramatiska som kan finnas i livet. Nog får hon drama alltid och hon gifter sig mycket ung och får tre barn i rask följd. Pengar var det ont om och maken (Mads Henningsen) som var lärare hade svårt att försörja den växande familjen- så tog Agnes till pennan "för det var det enda hon kunde" och hon skickade in ett manuskript för påseende till ingen mindre än Herman Bang. Herman Bang blev intresserad av den unga och lovande skribenten och så togs hennes (i början skrev hon mest noveller) berättelser in i tidningen Köbenhavn. (Hon skrev först under pseudonym).
Ungefär här är jag nu i historien om hennes liv- hon har mött Bang och Carl Ewald och så har hon varit med på en fest som anordnats för att hylla Georg Brandes. Det börjar röra sig ordentligt i Agnes Henningsens liv..... som man kanske kan sammanfatta med "låt konventionerna fara åt helvete".
Oerhört spännande memoarer är det i alla fall och jag har redan sett till att beställa de nästa två delarna.
Mera om Agnes Henningsens författarskap kan man läsa HÄR. (Nordisk kvinnolitteraturhistoria)
Agnes Henningsen hann med att vara medlem i Det Danske Akademi också.
.JPG)
3 kommentarer:
Det finns andra i samma generation danska författare som också förtjänar att lyftas fram, bland dem Edit Rode (som likaså skrev en lång serie memoarer), Karin Michaëlis och Thit Jensen (syster till Johannes V. Jensen - de drog inte jämnt).
Med Carl Ewald vars "Ferie" är en mycket fin roman om den danska sommaren fick Agnes Henningsen sonen Poul som fick mammas efternamn. Hans halvbror var Jesper Ewald vars "Den lille" (på svenska döptes den om till "Ungen") är en trevlig bok.
Om PH har jag skrivit så här i "Encyklopedia of contemporary Nordic Culture" som kommer ut i London nästa år - mammas säng har kommit med, liksom Georg Brandes:
Henningsen, Poul, born in Copenhagen in 1894, died in Hillerød in 1967. Famous worldwide, his lamps are instantly recognizable, working on the principle that the electric bulb should be hidden and the light softened by a number of layered shades. The first one was a success at the 1925 Paris World Exhibition and went into mass production the following year, manufactured by Louis Poulsen in Copenhagen, as were the many varieties that followed. PH, as he was lovingly referred to, was a provocative functionalist far to the left of the Social Democrats who designed lamps, tubular steel chairs and a baby grand piano as well as a magnificent mahogany bed for his mother, the emancipated author Agnes Henningsen, whose long series of autobiographies is a classic of Scandinavian feminist literature. PH, who had a strong interest in jazz, edited the magazine Kritisk Revy in 1926–1928, wrote satirical revues, and made Danmarksfilmen in 1935, all in the radical tradition of Georg Brandes.
Ivo Holmqvist: Karin Michaëlis har jag länge varit nyfiken på och Thit Jensen har jag skrivit lite om här på min blogg.
Jag har börjat att skriva ner en lång lista på danska "klassiker" som jag vill läsa (det kommer att bli något besvärligt att samla ihop dem) Carl Ewald är en av författarna på den listan. Agnes Henningsen skriver ju en del om sin passion för/med Ewald -den passion som skapade sonen Poul. (En kreativ man kom han ju att bli, förvisso.)
Några rader om Karin Michaelis:
http://www.dixikon.se/bloggarna/karin-michaelis/
Skicka en kommentar