Jag har skrivit om den här boken tidigare men eftersom de här dagarna får mig att minnas en annan tid- en tid som verkligen har etsat sig fast i hjärnan på alla oss som var med- blir det omtagning.
Siegfried Lenz har varit produktiv som författare i så gott som hela sitt liv och hans böcker har också översatts flitigt till andra språk- bland annat svenska (Förlaget Thorén & Lindskog har bidragit med två kortromaner "En tyst minut" och "Vilken teater").
Förra året kom Lenz ut med "de enda dagboksanteckningar" han fört- och det var noteringar från en resa i USA under hösten 1962. Resan varade i drygt en månad och författaren kryssade sig fram i staterna från öst till väst och så tillbaks igen via bland annat New Orleans. Avsnitten är korta och koncisa men Lenz är givetvis en mycket god iakttagare (med "the writer's eye)- han missar inte mycket med sin örnblick.
Nu var det alltså 1962 och när Lenz anländer hamnar han så gott som genast mitt i en av de allra största politiska kriser någonsin- Kubakrisen. I Boston råder det full beredskap den 24 oktober och invånarna där väntar på det krig som de är helt säkra på ska komma. Man frågar efter skyddsrum och "säkra platser". Hotellets portier säger "The United States are prepared to go to war". Lenz kan inte göra så mycket utan fortsätter att äta sin stadiga frukost (han uppskattar mycket frukostarna i USA).
"Amerikanisches Tagebuch" är lättläst och ger en mycket god bild av det amerikanska samhället som det var då- man kan också läsa om den tacksamhet som det tyska folket kände inför president Kennedy som "räddade Berlin undan ryssen". Det var inte för inte som Kennedy blev så hyllad i just Berlin sommaren 1962- men det är givetvis en annan historia.
Det här inlägget borde jag ha skrivit i torsdags men ... nu blev det bättre sent än aldrig.....
.JPG)
2 kommentarer:
Det var påpassligt, även om det handlade om 1962, inte om den 22 november 1963.
Många av de tusentals kommentarer till skotten i Dallas som nu femtio år efteråt influtit i olika media runtom i världen om skotten i Dallas har en given ingress - så också denna:
http://tidningenkulturen.se/artiklar/nyheter-mainmenu-53/utrikes-mainmenu-48/16231-dallas-den-22-november-1963
Av den utmärkt läsvärde Siegfried Lenz är det framför allt två romaner som jag vill rekommendera den som inte läst honom: dels Tysktimmen som utspelar sig i marsklandet i nordvästra Tyskland, målaren Emil Noldes trakter, och dels Klangprovet som har ett fantastiskt kapitel om hur en stenhuggare kan lyssna sig till en spicka långt inne i ett stenblock.
Det påminner om en mycket kortare men lika imponerande roman, dansken Peter Adolphsens Brummstein som också den handlar om sten (och berg och grottor).
Amerikanisches Tagebuch handlar om 1962 - fem år tidigare skrev en äldre kollega till Lenz, Heinrich Böll som var född samma år som John F Kennedy en Irisches Tagebuch. Den hade jag i fickan när jag första gången kom till Irland i början av sextiotalet - tack vare den kände jag igen mig.
Ivo Holmqvist: Jag tyckte att det var värt att uppmärksamma just de där dagarna i oktober år 1962- för då stod tiden stilla och man kan ju aldrig veta hur det hade gått om inte Kennedy hade varit president just då. Skotten i Dallas har jag (och hela min generation) fått leva med och jag har svårt att se filmer (dokumentärer som "fiktioner") som handlar om just de där ödesdigra sekunderna. Jag vill bara göra en tidsresa och ändra på alltihop... Jag var nybliven tonåring år 1963 och satt och grät framför TV:n.
Jag tycker mycket om det jag hittills har läst av Lenz (mycket kvar har jag också). Brummstein kände jag inte till och har noterat hans namn. Jag tror att jag har läst Bölls dagbok- Irland var mitt hem under några år på 70-talet.
Skicka en kommentar