Historien om ett lejon

Flensburg/Flensborg är en vacker och gammal stad med många bevarade hus och minnesmärken.(Den skonades så gott som helt från skador under andra världskriget). Idag bor här cirka 90000 människor och krig och härjningar har man förhoppningsvis glömt.

År 1850 var det däremot oroligt i området och det så kallade treårskriget var i full gång. Den 25 juli det året stod ett av det krigets blodigaste slag- det på Isted Hede. Cirka 40 000 danska soldater mötte 35 000 (cirka) Schleswig-Holsteinska dito och det blev till slut dansk seger- men en dyrköpt sådan.

Tilll minne av de tappra danskarna och de "ärorika lagrarna" fick konstnären Herman Wilhelm Bissen i uppdrag att färdigställa en staty- och det kom att bli ett vackert och mäktigt lejon- det så kallade Istedlejonet. År 1862 ställdes det upp på sin sockel i Flensborg som då var den administrativa huvudstaden i området.

 

 

 

 Herman Wilhelm Bissen (1798-1868)

Ja, och så bar det sig inte bättre än att det blev ett nytt krig- och nu gick det väldigt illa för Danmark som förlorade båda sina hertigdömen där i söder. Den nya gränsen kom att i stort sett följa Konge å- och det var ett "stort tab". Lejonet väckte givetvis ont blod hos segermakten- inte kunde det stå där och påminna om en annan tid. Väck med det bara och iväg med det till Berlin. Man ställde upp det utanför den preussiska kadettakademin. Där fick det sedan stå och se ledset ut fram till 1945 då de amerikanska trupperna förbarmade sig över det stackars lejonet och så småningom transporterade hem det till Danmark igen- som gåva till dåvarande kung Christian X . Den nya placeringen kom att bli i Köpenhamn (Tøjhusmuseets gård.).

Så, äntligen, år 2011 kom man på att Istedlejonet nog ändå passade bäst på hemmaplan- i sitt  Flensburg/Flensborg. Nu pryder det åter igen sin plats där på gamla kyrkgården. Nog tycker jag att lejonet ser mycket stoltare ut idag....

(foto: Soenke Rahn).

Det var på Isted Hede

og så i Øvre-Stolk,
for gamle Danmarks ære
da stred det danske folk,
ja, for den danske tunge
og for det danske land
stred heltene de unge
som gamle Hildetan

( N. F. S. Grundtvig, 1850)