En kedjereaktion

Fotot av Arne Garborg och hans hustru Hulda är taget cirka 1890 och fotografen hette August Haraldsson.

Det är inget ovanligt att läsningen av en bok ger upphov till läsningen av en annan- och så vidare med en massa "mer eller mindre fria associationer".

Jag hade till exempel stort utbyte av "Kära Hjalle Kära Bo" (brevväxlingen mellan Hjalmar Söderberg och Bo Bergman under femtio år). I flera brev skrev Bo Bergman om en roman han hade läst och som gjort ett djupt intryck på honom- han bad enträget att "Hjalle" också skulle läsa- och det gjorde han så småningom. Boken i fråga var den norske författaren Arne Garborgs "Trette men" från 1895.

Arne Garborg kände jag inte alls till (det är ganska härligt att vara obildad för då finns det ju så mycket man kan förkovra sig med). Jag hade turen att få tag på "Trötta män" (alltså en svensk översättning) - ett fjärrlån från Linköpings universitetsbibliotek.  Fjärrlån är en utmärkt institution, den är jag så tacksam för.

Arne Garborg (1851-1924) var säkert en kontroversiell herre på sin tid och han var en förkämpe för nynorska. "(I Sverige har vi en enda skriftspråksnorm. I Norge har man bokmål, den skrivna norska vi bäst känner till (egentligen en anpassad danska från den tid länderna var i union), och nynorska som bygger på de talade norska dialekterna." Citerat från en artikel i SvD 18.12 2012 av Anna-Malin Karlsson.)

Det här hämtar jag från bokens baksida:

"Strömningarna inom konsten och idédebatten i Skandinavien hade vid slutet av förra sekelskiftet ett centrum i Kristiania där den s k Kristiania-bohemen (en sammanslutning av en rad kända författare och konstnärer) var tongivande. Denna miljö har skildrats livfullt av Arne Garborg i hans romaner Män och Trötta män."

"Trötta män är en bok om tro, hopp och kärlek--- impressionistiska dagboksanteckningar om en splittrad och sökande människas kamp mot pessimism och livsleda--- . "

Det kallades också för "fin de siècle-stämning".

Carl-Henning Wijkmarks bok "Vi ses igen i nästa dröm" (som fått komma med på fotot ovan) handlar kanske inte direkt om trötta män men "inre arkeologi och att stiga ner i sitt personliga ursprung" låter oerhört originellt och spännande.